Kärlek Vid Första Ögonkastet (Felix Sandman Berättelse)

~Kapitel 2~

~•KAPITEL 2•~

Den starka solen sken in genom glas skivorna. Jag reste mej sakta och försökte täcka solen med mina händer för att leta efter Alex. Han låg kvar, han låg i sin t-shirt och sina kalsonger.. De va sommar i Miami. Eller det var ALLTID sommar i Miami. Jag letade efter mina kläder med blicken. Det var ganska svårt eftersom rummet var vitt och solen bländade mig. Det var inte mycket i mitt rum just nu. Det var bara en stol, min säng och mina kläder och väskor. Även fast vi reste ganska mycket så älskar jag att resa. Man kan säga att vi har gjort en jorden-runt resa. Men vi har typ bara varit i hela USA, England, Irland, Norge, Danmark, Ryssland, osv. Men om vi inte trivs i Sverige heller, så ska vi flytta till Grekland igen. Jag var nämligen halv grek. Min pappa var bara engelsk och min mamma var grek. Dom hade hittat varandra på stranden i Grekland. Vi har ett sommar hur i Grekland, vi brukade åka dit ibland. Oftast på somrarna.

-REBECCA!! ALEX!! IT'S BREAKFAST!! Skrek mamma från nedre våningen.

-WE'RE COMING!!! Skrek jag. Ett konstigt ljud kom från Alex.

-Fuck you Becca, I'm sleeping! Sa han och somnade om igen.

-It's breakfast downstairs! So wake up sleepyhead!! Sa jag och han rusade upp! Han sprang ner för trappan samtidigt som han tog på sig sina kläder. Jag reste också på mig och tog på mig mina kläder. Ett kort linne med trycket 5SOS, ett par färglagda shorts, ett par rosa ballerina och satte på ett 5sos skal på min vita iPhone 6. Iphone 6 hade inte kommit ut ännu, men min pappa jobbar med Apple. Och alla dom som jobbar med en iPhone får med sig en iPhone till sin familj, alltså för att testa. Han fixar och trixar med den, sen så får han en och sätter betyg på den. Och så fixar han ändringar på den också.

-So, how are you today Becca? Frågade mamma och tog en tugga av sin macka.

-I'm fine. When are we leaving? Frågade jag. Jag tog en tugga utan min macka med nutella och banan på.

-Soon I guess, the plane leave Miami at 12 a clock , sa pappa och log. Just nu var klockan 9. Då kan jag ju passa på att prata lite med Sandra.

-Is Sandra fine today? Frågade Alex. Jag tror han va lite smyg kär i Sandra, men han skulle inte erkänna det.

-Yeah, she is. And is it okay if she just say hi later? Frågade jag mamma. Jag och Sandra var barndomskompisar, vi träffades i USA innan hon flyttade.

-Yes, of course! I missed her! She can sleep over if she want to! Sa mamma och log sitt vackra leende!