Vart 100:e år så får Jultomten en mystiskt sjukdom som kan förstöra julen. För att kunna rädda julen så måste en tomtenisse och en godhjärtad människa hitta ett botemedel i Nordpolens ondaste sida. Kan de verkligen ta sig förbi prövningarna? Kan de...
Emma har skrivit det här kapitlet! Hoppas ni gillar det
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Eira såg på Noah som plötsligt föll ihop.
« Jaha Tant Noah, är det här ett slags skämt?» hon såg irriterat på den livlösa kroppen, « fan, vi har inte tid med det här. Rise and shine!» hon sparkade honom på hans smalben men fick ingen reaktion. Hon såg sig omkring men såg ingenting som skulle kunnat välta omkull honom. Men det var tomt, bara snö överallt.
De var långt ifrån den populära och bebodda Nordpolen, iförsig var det det hon bett om. Men nu, efteråt kändes det mest bara konstigt, Eira hade alltid varit van vid kaoset inuti staden. Aldrig kommit längre än till Snöfall, men det var inte viktigt. Hade inte någon nämnt något om en outcast utanför alla andra, Flingan eller något? Hade de tur skulle de kunna ta sig dit utan att tomten hinner känna deras närvaro. Om han inte redan har gjort det.
Tack och lov för min kraft, tänkte hon och slängde upp Noah över sin axel och började vandra bortåt den oändliga snön. Rudolf och Comet gick bredvid dem och gnällde otåligt så där som bara renar kan.
« Oh jag är så ledsen,» utbrast hon och skyndade sig att få loss dem från lådan som börjat lukta riktigt illa efter spyan. Hon kunde förstå varför de velat bli fria.
« Har ni något slags band med dem andra renarna? Eller brukar ni förvandlas också för jag vill inte ha några renar som helt plötsligt blir onda och säljer oss till er chef,» de höjde sina huvud som om de nickat. Det fick väl räcka som svar.
~Tidshopp~
I horisonten syntes en liten stuga med en rykande skorsten, den såg väldigt mysig och hemtrevlig ut som om personen som bodde där inte brytt sig något om all skit som pågick inne i staden.
« Jag antar att vi är framme,» Noah var fortfarande avsvimmad och Eira började bli trött på att bära honom. Han spelar säkert så att jag ska få lida, tänkte hon medans hon slängde honom på marken. Om han är avsvimmad kommer han ju inte att känna något, dessutom är det rätt åt honom. Eira kollade på dörren. Flingan Mas, nå Flingan, jag hoppas du kan hjälpa oss, hon knackade hårt på dörren och väntade. Det hörde fotsteg inifrån, det var ett bra tecken visst? Dörren öppnades och en nisse i medelåldern stod där, Eira vågade inte ens gissa åldern. « Vem är du?» sa kvinnan och sneglar misstänksamt på Eira, renarna och den avsvimmade Noah. « Jag är Ei...» började hon men avbröt sig sedan, om de var efterlysta var det kanske inte så bra att säga deras namn. « jag är Sara och det här är min bror Isak, och våra renar heter,» men kvinnan avbröt henne. « Jag vet redan vad renarna heter och vem den tillhör. Frågan är varför har ni dem?» frågade hon hårt. « Lång historia, jag kan berätta den om vi får komma in,» svarade Eira. « Jag hoppas verkligen att det är värt det, jag är Flingan,» Eira var frestad att säga att hon redan visste det men lät bli.
Efter att de kommit in i stugan gick Flingan raka vägen ut i köket och lämnade Eira och Noah själva i vardagsrummet. Eira la ner Noah på soffan och gick sedan runt och såg sig omkring. Det var sparsamt möblerat men istället fanns där böcker och fotografier. Ett foto fick det att kännas som någon hällt en hink med iskallt vatten över henne. Hon kände igen den personen, det var hon själv, tomten, Flingan och samma nisse som gett henne uppdraget men varför hade Flingan det fotot stående i vardagsrummet? Ett annat foto föreställde tomten men han såg yngre ut, gladare, friskare. Det var tydligt att han inte var sjuk under den tidpunkten. Nästan alla fotografier verkade föreställa tomten och på vissa bilder kikade Flingan in.
« Beundrar du mina bilder Sara?» Flingan hade kommit tillbaka med en bricka med rykande muggar ståendes ovanpå. Doften av varm choklad fyllde rummet och fick det att vattnas i munnen. « Ja, de är väldigt fina men varför är jag med på en av dem?» frågade hon medans hon sörplade på sin choklad, Flingan hade lagt ner krossade polkagrisar också. Det var gott och värmen sprids genom kroppen som när en vulkan får utbrott och lavan rinner längst med dess berg och ut i världen.
« Är du?» frågade hon och lät förvånad. Eira tog ner fotot och visade bilden som fångat hennes uppmärksamhet. Flingans ansikte var omöjligt att läsa.
« Jag har aldrig sett det fotot förut,» men det hördes tvekan och en liten lögn i sättet hon sa det på, lite slingrande nästan ormlikt.
« Varför har du så många foton på Tomten?» frågade hon nyfiket även om hon fortfarande ville veta varför hon var med på ett.
« Får man inte ha några bilder på sitt ex?» SITT EX?!, skrek Eira inombords, Tomten hade aldrig varit ihop med någon annan än Tomtemor, så har det alltid varit och kommer alltid vara.
« Vänta? Tomtemor då?» yttligare en sak på hemsklistan, hemska lögner.
« Den lögnande och bräckande kossan? Det är hon som är anledningen till varför Grigah blev sjuk redan från början. Tack vare den där hemska och sliskiga risgrynsgröten hon gör åt honom.» Men det stämde väl inte? Det var ju en sjukdom som gjort honom galen och ond
« Sjukdomen då?» frågade Eira
« Den har han alltid haft men gröten hjälpte den att eldas så att säga» förklarade Flingan
« Så tomtemors gröt är farlig även för oss nissar?»
« För dig ja men för din såkallade bror är den dödshotade. En droppe av den i hans munnen och han förvandlas till en av tomtens ninjatomtar» hon såg på Noah som rörde oroligt på sig.
Han kanske äntligen vaknar tänkte Eira hoppfullt.
« Ninjatomtar?»
« Menar du att ni blev skickade på uppdraget utan att veta vad Ninjatomtar är?» Eira nickade « De är som Lost Boys fast Lost Childs mer fast mycket värre»
« Så Isak kan bli en av dem?»
« Ja, han är en människa och du är en nisse. Troligen så är ni utvalda av nisserådet. Det är ingen ära ska ni veta. De ger fel hjälp. Det är Tomtemor ni måste döda. Men nog om det. Varför svimmade din bror eller vän av?» den som visste det
« Vi hade stigit av min släde, när han plötsligt föll ihop som någon slagit honom hårt i ryggen.» Flingan suckade och tog en klunk av chokladen.
« Dramaninjan, tomtens högra hand. Hon har en magi som gör att hon kan förnimma människor och få dem att svimma. De brukar vakna efter några timmar. Se han vaknar» Mycket riktigt, Noah hade äntligen slagit upp ögonen och såg sig förvirrat omkring
« Eira, vad hände? Var är vi?»
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
