Vart 100:e år så får Jultomten en mystiskt sjukdom som kan förstöra julen. För att kunna rädda julen så måste en tomtenisse och en godhjärtad människa hitta ett botemedel i Nordpolens ondaste sida. Kan de verkligen ta sig förbi prövningarna? Kan de...
@PurpleFlowerDream har skrivit det här kapitlet bara så ni vet
Oups ! Cette image n'est pas conforme à nos directives de contenu. Afin de continuer la publication, veuillez la retirer ou mettre en ligne une autre image.
« Nedräkningen börjar» hördes i högtalarna, alla såg på den stora klockan 23.59, en minut kvar. Eira och de andra nissarna såg oroligt på varandra.
Det här vara första gången hon skulle få se tomtens mörka sida, men de äldre hade varnat dem yngre. De hade berättat historier, historier som gett många barn mardrömmar, problemet var att tomten tappade minnet varje gång efter månaden. Och ingen ville berätta för honom vad han gjort, de trodde inte han skulle klara av jobbet med det på sitt samvete.
« Första året för dig va?» frågade plötsligt en person bakom henne och hon vände sig hastigt om och såg på en nisse som såg ut att vara i 19 års åldern men han var troligen äldre.
«Ja, är det okej att vara rädd?» rösten skakade
« Jag var rädd första gången också, jag tror alla är det,"» jaha, han var definitivt äldre än 19 år.
« 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1» December hade anlänt och så också ondskan.
Ljudet av fotsteg ekade utanför salen, han kommer.
« Göm dig, tomten brukar alltid välja 10 nissar som kommer vara slavar och få uppgiften att fixa kol, oftast dör dem innan månadens slut», varför vill en främling hjälpa till?
Eira hade såklart sett honom några gånger, men aldrig yttrat ett ord till honom.
« Dessutom så har nisse rådet röstat fram den nisse som tillsammans med en människa rädda julen.»
« Vad har det att göra med mig?» frågade hon nervöst
« Oh Eira, det har allt att göra med dig. Du är nämligen den utvalda nissen», hon skrattade innan hon kunde förhindra det och ljudet klingade längst väggarna i verkstaden, många vände sig om och såg med mördande blickar på henne.
Utanför porten hade ljudet av steg tystnat, många såg svimfärdiga ut och många av hennes vänner såg att att brista i gråt.
« Första regeln, är du glad under den här månaden så dör du, inte för att det kommer påverka dig så mycket. Du ska nämligen resa till människan.» alfen spanade mot dörren, men hittills hade inte ett ljud hörs därifrån.
« Vad heter hen? » Eira var väldigt glad över uppdraget hon fått men ansvaret kändes för stort för en ensam nisse. Det fanns många med mycket mer erfarenhet än henne.
« Han heter Noah Jacobson och bor i Östersund» Östersund? Det lät svenskt, hemskt land, hemska barn hade hon hört. « Möt mig vid stallet om en timme." sedan försvann nissen in i mängden och porten flög upp.
Eira blinkade några gånger för att se om hon sett rätt, personen som stod i dörren liknade inte alls tomten. Personen var iförd en tomtedräkt med luva och allt men istället för röd var den svart. Istället för att sprida glädje så spreds ett mörker som fick håren att ställa sig upp längs armarna.
Han rörde sig hastigt genom rummet och Eira gömde sig bakom en av bänkarna och såg hur tomten mumlade.
« Du, du,» fräste han och pekade på några nissar, Eira kikade försiktigt fram och såg att några av hennes vänner blivit utvalda.
Jag måste hinna till stallet innan tomten upptäcker mig, tänkte hon och började krypa längs med väggarna. Han verkade inte se henne och hade fullt upp med sin gallering.
Han hade lämnat dörren öppen, Eira kröp snabbt ut och sprang så fort barnen bar till stallet där nissen väntade.
« Är du redo?» Redo att rädda julen? Hoppas det
« Ja, men jag vet fortfarande inte vem du är.» Han log.
« Tids nog får du veta» så nu var det inte mer prat om det, det hade han gjort klart för sig men Eira hade fullt av frågor i huvudet men hon ville inte stoppa upp uppdraget.
" Hur vet jag vem jag ska leta efter? Jag vet inte ens hur den Noah ser ut!"hennes röst lät gäll och orolig.
« Här är en bild på honom, jag måste dra nu innan någon upptäcker att jag är borta. Julens framtid vilar i era händer.»
Oups ! Cette image n'est pas conforme à nos directives de contenu. Afin de continuer la publication, veuillez la retirer ou mettre en ligne une autre image.
