Jag Hjärta Dig

vilse

Jag sprang mot stugan och efter ungefär 10 minuters springande insåg jag att jag vilse. Jag hade ingen jävla aning om var jag var. 

 

Jo någonstans inne i en stor skog.

Jag kände mig lite smart för en sekund då jag tänkte att jag hade mobilen i handen men nej såklart är det ingen teckning.

Jag fösökte gå runt lite och se om jag kände igen mig men jag visste ingenting om denhär skogen.

Jag satte mig ner på en stubbe och grät.

Jag pårikgtigt grät.

Vänta.

Varför gråter jag ?

Aa just de-

Jag är vilse i en jävla skog.

och min kille är en player.

JAg fösökte ta mig samman och det ända jag kom på att göra var att skrika.

" HJÄLP ! " Skrek jag för glatta livet.

okej glatta vet jag inte...

Luckes perspektiv :

Jag hade gått hem ungefär 5 minuter efter Klara stak men när jag kom hem var hon inte där.

" Var är Klara ? " Frågade jag min mamma.

" Jag har ingen aning, jag har inte sett henne sen ni gick " Svarade hon.

" Men hon sa att hon skulle gå hem, och det var ändå 10 - 15 minuter sen " Sa jag.

" Hon kanske inte hittade och sprang vilse, vad vet jag ? " Sa mamma utan att ens bry sig.

Jag var lite osäker på att hon kanske hade gömt sig någonstans nära Emil och när jag gick, gick hon fram till honom.

Jag tog den rostiga gamla cyklen och cyklade ner till stället där festivalen skulle vara.

Nepp, där var hon inte. Så jag gick fram till emil som höll på att fixa lite grejer.

" Eh, Emil ? " Sa jag.

" Tja " svarade han utan att ens titta på han.

" Du, har du sett Klara efter att hon stak ? " 

" Eh nepp, jag har inte sett en skymt av henne " Sa han lite allvarligt.

Jag trodde faktiskt på honom, sedan såg jag Klaras armband ligga vid 'ingången' av skogen.

" Oh nej " tänkte jag. 

___________________________________________

Lite kort kapitel men hinner inte skriva mer, vad tycker ni ? Taaaack för 730 läsare och 27 gillningar. SKulle vara lite kul om jag fick fler kommentarer, skulle betyda mkt om jag fick respons om vad ni tycker om novellen

 

förlåt för dåliga uppdateringar.