| Thomas Brodie-Sangster imagine | Swedish |

3. Mirakler kan hända

(D/n POV)
Där satt jag och kollade på, ja hela min framtid, kan man väl säga. Jag kunde inte ta bort blicken från graviditeten. Positiv. Det kunde inte vara sant! Tårar började rinna ner från mina kinder medans att jag stod ute på badrummet. Jag kollade ner på min mage.
- Jag lovar att älska dig med hela mitt hjärta... Viskade jag medans att jag kollade ner på min mage. Jag kunde bara inte fatta det, just nu var det någon liten person som växte inom mig. Jag skulle ju bli mamma! Jag var så glad men sen kom jag i tanke om en sak. Tommy.

Jag och Thomas hade varit gifta i snart två år, och vi hade det fantastiskt tillsammans. Men om han inte vill ha barnet, vad ska jag då göra? Nu grät jag både av förtvivling men fortfarande glädje.

(Thomas POV)
Jag vaknade av att jag hörde någon gråta. Jag vände snabbt på huvudet i sängen men D/n var inte där. Jag reste mig hastigt upp ur sängen och följde ljudet. Det förde ner för trapporna och in på badrummet. Jag knackade på dörren.
- Får jag komma in? Frågade jag. Och D/n öppnade dörren. Jag såg direkt att hon grät.
- Varför gråter du älskling? Vad har hänt? Frågade jag. När hon inte svarade rusade jag bara fram till henne och kramade om D/n hårt.
- Tommy... Viskade D/n i min famn medans att jag kramade om henne, jag släppte kramen för att kolla henne i ögonen.
Tommy... jag... Sa hon stammande, medans att hon grät.
- Vad? Frågade jag ivrigt. Hon tog fram en liten pinne, och gedde mig den.

Jag kollade på pinnen och såg två röda streck på den.
- Den är... positiv... Sa D/n en anelse osäker i hennes röst. En tår rann ner från min kind när jag plötsligt förstod. Att jag skulle bli pappa. Jag kunde inte säga något, jag var i schook.

(D/n POV)
Han sa inget, inte ett ord... Jag visste inte vad jag skulle göra, men plötsligt for jag ut ur badrummet och sprang till sovrummet och låste dörren. Jag hörde Thomas komma upp på trapporna, han försökte att öppna dörren men då hade jag redan låst.
D/n, låt mig komma in! Skrek Thomas igenom dörren.
- Varför? Frågade jag med sorg i min röst.
- Du vill inte ha barnet... Tillagde jag.
- Vad snakkar du om? Frågade Thomas.
- Du sa inget... förut. Sa jag, som svar.
- Vem fan har sagt till dig att om jag inte ville ha ett barn, bara för att jag inte sa något!? Skrek Thomas nu argt.
- Ingen, jag trodde bara... Försökte jag att få fram.
- Låt mig nu bara komma in... Sa Thomas trött.

Jag låste upp dörren och lät honom in.
- Oavsett vad som händer kommer jag alltid älska dig D/n. Och jag kommer älska detta barnet mknst lika mycket. Sa Thomas och kollade mig i ögonen. Jag gedde honom ett stort leende och hoppade in i hans famn.
- Jag älskar dig Tommy... så mycket. Viskade jag när jag hade hubudet i famnen på honom.

• ~ Tids hopp ~ •
(Cirka 9 månader senare)

- TOMMY!!! Skrek jag så ont det gjorde. Jag låg inne på sjukhuset och hålde på att föda. Thomas satte på en stol brevid sjuksängen och jag hålde honom hårt i handen.
- DET GÖR ONT! Skrek jag igen.
- Tro mig älskling detta gör också jätte ont! Små skrek Thomas.

• ~ Tids hopp ~ •

Två timmar senare låg jag i min sjuksäng och halv sovde. Jag födde en liten tjej som Thomas nu satt och stirrade på.
- Hon har din näsa. Sa Thomas glatt.
- Men mina ögon. Tillagde han.
- Mhmm... Sa jag, jag hade användt så mycket energi så att jag nästan inte kunde prata.
- Hon får inte ta med killar hem innan att hon är trettio år gammal, minst. Sa Thomas och fick mig att skratta.

• ~ Tids hopp ~ •

Tre år senare, hade jag och Thomas och våran dotter vi döpt Effie, ett härligt liv tillsammans och vi var lyckliga. Thomas hålde sitt löfte, han älaskade Effie minst lika mycket som han älskade mig.

Hoppas att du gillade detta! Och att du mår toppen. Vi ses, ~L❤