You're My Star (A Swedish Dylan O'Brien Novel)

Kapitel 2

"Det är Sophia Abigail väl?" Dylan höjde på ögonbrynen och sträckte ut sin hand, jag log och gav från mig en snabb nick.

"Ja" svarade jag och skakade snabbt handen han hade sträckt ut. Jag brukade inte bli nervös när det gällde artister, men det var något med Dylans ögon som gjorde mig darrig i benen.

"Dylan O'Brien, första gången jag kom hit till New York hade jag också lite svårt för att hitta" sa sedan Dylan och log ett snett leende, jag skrattade och tittade ned på mina vita ballerinaskor som hade en liten svart rosett vid tårna.

"Det skulle inte förvåna mig om de gjorde alla hus likadana eftersom de ville göra alla förvirrade, jag sa och höjde min blick medan jag skakade på huvudet.

Ett prydligt vitt leende mötte mina ögon och jag förstod inte att jag själv log innan jag kände hur vinden trängde sig in genom mina tänder, jag har aldrig varit så intresserad av någon annans utseende förut. Jag har haft några pojkvänner men ingen som jag riktig kände mig pirrig av, detta är helt enkelt en ny känsla för mig. Vänta, pojkvän? Varför tänker jag om pojkvänner?

"Min manager sa att du inte är som de andra hos SGM, utan att du brukar vara ensam på dina fotograferingar?" Dylan tittade på mig med frågande ögon och jag log mot honom.

"Jag tycker inte om att bli stressad när jag tar foton. Om jag har med mig flera olika personer som vill göra det snabbt blir det aldrig några bra foton" jag pausade och gav från mig ett tyst skratt.

"Det får helt enkelt ta den tid det behöver" lade jag till, Dylan nickade och fick ett brett leende på läpparna.

"Det låter bra"

@#@#@#@

Efter någon timmes fotografering blev det många snygga bilder, några där han ler och några där han posar.

Medan Dylans stylist fixade till honom satte jag mig ned och tittade på alla bilderna, jag raderade också de bilder som antingen blev dåliga eller där något blev fel.

"Jag visste inte att det fanns sådana som faktiskt tog sig tiden och tittar på alla bilderna helt själv" hörde jag Dylan säga bakom mig, jag vände mig snabbt om och höjder på ögonbrynen.

"Då har du inte varit med om så många fotograferingar, dessutom vill du inte se en dålig bild heller. Ellerhur?" Svarade jag och Dylan skrattade medan han satte sig jämte mig.

"Ganska många och nej, det vill jag inte" han satte sina händer på varsitt knä och tittade nyfiket på datorskärmen, bilden som visades var en av de bästa. Enligt mig.

"Ni var väl inte börjat utan mig, eller?" En blond kvinna kom inrusandes genom dörren och slängde över några hårslingor bakom axeln.

"Alexandra, detta är Sophia, Sophia, detta är min manager Alexandra" Jag tittade från Alexandras tajta knälånga kjol och vita skjorta till Dylan som log mot mig, jag fick ett svagt leende på läpparna och ställde mig upp.

"Trevligt att träffas, vi har precis blivit klara med alla foton och nu har vi börjat titta på dem, så du kom vid det bästa tillfället!" Jag sträckte fram min hand och skakade om hennes, hon besvarade mitt leende och nickade.

"Perfekt"

Jag tar långt tid på mig att skriva klart ett kapitel, men det är på grund av att jag inte vill stressa och att det ska bli bra också såklart!
Jag hoppas ni tycker om novellen än så länge! Och jag älskar att få kommentarer om den, så skriv på och gör mig glad :)

- Ida