3

323 45 22
                                    

3

Nästa morgon vaknade jag av att mamma och pappa bråkade på nedervåningen. Jag kunde höra dem skrika på varandra, dock inte vad de skrek. Inte för att det spelade så stor roll. Deras bråk var alltid meningslösa.

Med en suck kravlade jag mig ur sängen och gick fram till spegeln som jag hade lutat mot väggen bredvid byrån. Den visade en ganska kort tjej med rufsigt brunt hår efter att ha sovit. En rufsig jag...

Jag drog på mig ett par mjukisshorts och en alldeles för stor hoodie - min klass skoltröja - och satte upp håret i en tofs innan jag gick ner till köket där de stod och skrek på varandra.

- God morgon. Mumlade jag. Ingen märkte mig, och det förvånade mig verkligen inte. De bara forstatte käbbla som om det var det bästa de visste.

Jag tog ett äpple ur fruktkorgen och försvann sedan ut ur rummet, ut ur stugan och precis som igår lät jag mina steg leda mig ner till sjön. Till skillnad från igår så var det tomt. Ingen syntes till så långt ögat kunde nå.

Skönt, tänkte jag trött. Det sista jag ville just nu var att träffa någon. Jag ville bara sätta mig ner och äta mitt äpple ifred.

Jag satte mig på bryggan och drog upp benen till hakan innan jag tog ett bett av mitt äpple. Det fanns många stunder då jag bara ville gråta. Idag var en sådan dag.

Jag ville inget hällre än att åka hem igen. Hela den här resan var dömd till att misslyckas så fort mamma tog upp ideen vid middagsbordet i mars. Hur kunde hon ha trott att åka till landet på något sätt skulle ändra på deras sätt att bete sig mot varandra?

En ensam tår letade sig ur min tårkanal och rann sedan ner för min bleka kind. Och som om en propp hade lossnat började fler tårar rinna ner för mitt ansikte.

Jag kastade iväg äpplet in i skogen och gömde ansiktet mot knäna. Förbannade skit familj. Varför kunde inte jag få lika trevliga föräldrar som alla andra hade? Varför var just jag tvungen att kastas in i den här hemska röran? Varför kunde det inte bara bli som det brukade vara?

Plötsligt hörde jag en kvist knakas och jag tittade snabbt upp. Framför mig på stranden såg personen som jag både ville och inte ville träffa. Ogge.

~

Förlåt för jättedålig uppdatering. men jag och min familj har varit och hälsat på mina morföräldrar och där har jag inte haft något internet.

Hoppas att det här kapitlet inte blev allt för dåligt :)

The Bad Boy I LoveWhere stories live. Discover now