The Bad Boy I Love

4

4

Jag vände direkt bort blicken igen och hoppades innerligt att han inte hunnit se mina tårar. Vad jag förstått av honom var han inte en så värst trevlig och sympatisk person.

- Hej. Sa han lågt och till min förskräckelse slog han sig ner på bryggan bredvid mig. Jag kunde känna hans blick bränna på mig men vägrade vända ansiktet mot honom. Han fick bara inte se mina tårar.

- Hur är det? Frågade han. Än en gång vägrade jag att svara.

Ett torrt skratt letade sig ur hans strupe och även fast jag gärna ville veta vad det var som var så roligt satt jag still. Fortfarande med blicken fäst på en av de små tallarna i skogsbrynet.

- Så du tänker bara ignorera mig. Tror du att det hjälper? Frågade han. Jag såg oförstående på honom utan att bry mig om han såg mina rödkantade ögon. Vadå hjälper? Hur visste han ens att något var fel?

- Jag hörde dina föräldrar bråka när jag gick förbi. Sa han som svar på min outtalade fråga. Jag nickade tveksamt men visste fortfarande inte vad jag skulle säga.

- Bråkar de ofta? Frågade han. Det förvånade mig faktiskt att han envisades med att prata med mig, då han igår knappt sagt ett pip. Att han dessutom inte ens lät det minsta otrevlig var ennu mer förvirrande.

- Ja. Svarade jag osäkert, som om jag var rädd att få en taskig kommentar upptryckt i ansiktet. Vilket jag i och för sig också fick.

- Så vadå, du går bara och sätter dig någonstans och grinar? Var det vad du hade tänkt att göra igår också? Frågade han med en elak ton.

Jag gav honom en sur blick och reste mig upp för att gå därifrån. Snacka om att han var en riktig jävla skitstövel.

Jag hann ungefär fem meter innan jag hörde hans röst bakom mig. Han ropade mitt namn, jag blev nästan förvånad över att han ens lagt det på minnet. Dock var det ju ett ganska ovanligt namn - lätt att komma ihåg och så - men ändå. Han var nog den som verkade minst intresserad av att någonsin lära känna mig.

Jag suckade, men fortsatte gå utan att ge honom något tecken på att jag hört. Det fanns så mycket annat jag ville göra just nu, så mycket bättre saker än att prata med honom.

○

Hej.

Inte för att någon kommer ihåg mig då men ändå... jag har som ni kanske märkt inte uppdaterat på jättelänge, vilket beror på att jag dels inte haft någon lust eller tid.

Jag och min familj har varit i Turkiet i några veckor och sedan har ju skolan börjat också och jag har jättemycket saker jag måste göra. Ni som går i nian förstår.

I alla fall så vill jag bara säga att jag helt har tappat intresset för den här och antagligen kommer att börja på en ny istället. Det blir lätt så när man inte skriver på en berättelse på länge.

~ Frida