Kniviga situationer || Hov1

11-Vem är som oss

Jag kollar ner och han öppnar munnen igen.
-Kolla på mig, säger Noel.
-vad?, frågar jag.
-Vill du inte berätta nåt?, frågar Noel.
-Om allt eller bara de där du vet?, frågar jag.
-Att du tydligen blivit langare, säger Noel.
-Men sluta, säger jag irriterat.
-Ja det är ju sant, förklara då, mumlar han.

Jag tar ett djupt andetag, mina ögon blev tårögda, jag visste att han var arg på mig och jag ville inte att han skulle lämna mig. Hans ögon är så vackra jag kollar upp på han, in i hans ögon och då inser jag att han verkligen förtjänar någon bättre. Men han ville ju veta så jag var helt jävla rak på sak.

-Ska vi sätta oss någonstans då?, frågar jag.
-kom då, svarar Noel.

Vi sätter oss ner. Vi kollar på varandra.

-Jag ljög för dig för annars skulle du bara vara orolig eller inte låtit mig gå så jag kunde inte göra annat, säger jag.
-Var pengarna värda det?, frågar Noel.
-Nej, jag vet inte vad jag tänkte och jag trodde inte ni skulle dra till ett fik där nära, svarar jag.
-Brukar du göra sånt?, frågar Noel.
-Jag är inte en sån här person, jag ville bara ha extra pengar och jag ångra att jag tog alkoholen sekunden efter, säger jag.

Vi fortsätter prata om det och han fattar att jag skämts och därför inte svarat på mobilen och ville bort från alla tankar.

-Vem var killen då?, frågar han plötsligt.
-Alex min bästa vän och jag berättade vad som hade hänt för jag vet att jag alltid kan prata med honom oavsett vad, svarar jag.
-Okej men jag ska nog gå, svarar han.

Han gick därifrån, jag satt kvar, han lämnade mig helt jävla ensam där och han verkade arg men samtidigt var han ganska lugn. När han har gått en bit så går jag också ut för att ta mig hem. Jag går 10 meter bakom honom, han lyssnar på musik, det börjar spöregna och jag vill hem så jag går förbi honom.

-Förlåt, ropar jag till honom och vänder mig om.

Han tar tag i min hand när han får syn på mig och börjar med att säga "förlåt för att jag bara drog". Sedan tar han bort sin hand från min hand och tar den istället på mitt käkben och den andra handen på min midja och jag drar ena handen genom hans hår och har den andra vid hans nacke. Vi dras närmre varandra och börjar små hångla mitt i allt, i regnet, i folkmassan och i våra problem men hur goals? Mitt första hångel i regnet, det man alltid drömt om att göra med en kille och allt var så fuckt den sekunden men det kallar jag för forsoningshångel.

-Gå inte över gränsen sen framöver, säger han och ler.
-Jag ska inte gå över gränsen, säger jag och kramar han.
-Sist gick du över gränsen, men alla gör fel eller hur?, avslutar Noel.

Vi går hem till mig och aa det slutar lite oväntat, men ångrar inte det en enda sekund.

-Får jag lägga upp den här?, frågar Noel.
-Okej, den är gullig, fnittrar jag.
[vi tog alltså vår första bild, bara han och jag]

Helt sjukt hur tiden går, för två månader sen var jag bara ett fan, kunde aldrig annat att jag och han skulle bli något eller ja vi är ju inte bara kompisar. MIN ALLDELES EGNA PRINZ.

————————————————————————
Kortare kapitel, hoppas ni gillart & btw sämst på att redigera bilder så vet att de ser fake ut!