Ett freak | m.g

34. Det är det freaket vill

Det kändes som att jag inte existerade längre, jag kunde känna min själ lämna min kropp och titta ner på det ruttna köttet. Jag vet inte om jag grät eller om mina ögon var torra. Känseln längst ut i mina fingrar och tår hade börjat försvinna. Det var som om ett svarthål åt upp mig långsamt. Jag kunde höra ambulansens sirener, män och kvinnor sprang fram till bilen och några drog mig åt sidan. Min blick var fortfarande på ambulansmännen som stod vid bilen och försökte rädda honom.

"Vad är ditt namn?" "Hur mår du?" "Kan du berätta vad som har hänt" frågorna som ställdes till mig ekade bara inom mig. Jag kunde inte tänka ordentligt eller besvara någon fråga jag fick. Mina andetag fyllde mina hörselgångar, in, ut, in, ut. De ekade nästan mer än vad frågorna hade gjort.

-blackout-

Jag satt på en stol i sjukhuset. Omedvetet hade jag tagit mig hit från olycksplatsen. Mamma som satt bredvid mig såg otålig ut och stampade foten i golvet. På andra sidan om mig satt Gerd Anne hon såg minst lika otålig ut men inte för samma anledning. Min mamma ville bort från detta sjukhus, hon ville bort från olycksungen som låg skadad inne i rummet. Hon ville skälla ut mig, skrika tills hennes lungor inte klarade av det mer. Gerd Anne ville till sin son, hon klarade inte av att förlora en till det såg man på henne. Martinus vet vad Gerd Anne gick igenom när hon förlorade Marcus, jag hoppas därför han gör allt i sin makt för läka sig snabbt.

Själv satt jag i mitten. Mellan två mammor, ena sårad och andra arg. Gerd Anne reser sig upp efter att en läkare kommit ut och sagt något. Jag kunde inte höra något av det han sa, min kropp var inte medveten om verkligheten än.

Gerd Anne kommer ut efter vad som känts som någon minut men jag vet att hon varit där länge. Jag har suttit här länge. Säkert flera timmar men jag uppfattade inte tid längre. Gerd Annes ord hörs som mummel, det jag hör är Martinus, koma, gå in? Så jag reser mig upp ostadigt och går in till rummet där han befinner sig.

Han låg där med vita lakan och sjukhuskläder, flera sladdar var inkopplade i honom för att han skulle få luft och blod. Han såg livlös ut, som om han redan varit död. Hans händer ligger fint på sidorna, jag går till ena sidan av honom och lägger min hand över hans. Min blick sveps över honom innan den landar på några papper som ligger bredvid Martinus.

Jag släpper hans hand och hår fram till papperna.

Martinus Gunnarsen 2018-02-25

Bilkrock.....

Mina ögon skummar snabbt igenom texten men fastnar vid ett stycke.

Överdosering av sömntabletter innan olycka, misstänkt självmord.

Jag läste om meningen om och om igen. Det gick inte att släppa blicken från den meningen. Jag lägger tillbaka pappret där det låg innan jag gick tillbaka mot Martinus. Jag sträcker min hand mot honom och stryker försiktigt igenom det blonda håret, samtidigt som jag gör det så plingar min mobil till. Jag drar bort handen och kollar ner på mobilen. Det är ett sms från Martinus, meddelandet är skickat 24de februari, alltså igår. Det måste ha blivit något fel när han försökte skicka smset.

Jag sätter mig på en stol framför Martinus med min hand kramandes om hans samtidigt som jag går in i smset.

Martinus:

Melinda❤️
Jag skulle vilja börja med att tacka dig för allt, för att du har funnits där för mig när Lukas och alla andra tryckt ner mig. Tack för att du inte dömt mig som alla andra gjort. Jag var ett freak, alla andra såg det men du valde att fokusera på det goda i alla. Du är en fin person och jag vill att du ska vara lycklig i framtiden. Jag vill att du ska hitta en kille som du är värd, inte mindre. Jag vill att ni ska få fina barn. Jag är i mitt badrum när jag skriver detta sms, jag har sömntabletter framför mig och jag är redo att lämna världen för att vara med Marcus. Jag förstår ifall du inte förstår varför men jag vill att du försöker, han är min bror och jag älskar honom så mycket att mitt hjärta värker alla nätter. Det är detta jag vill inget mer. Därför vill jag inte att du sörjer mig allt för länge, jag är lycklig nu. Och jag är ledsen att sista tiden mellan oss varit skev. Din mamma hotade mig med att flytta till ett annat land med dig om jag inte bröt kontakten med dig för att du skulle tro att alla killar är likadana. Jag är evigt ledsen för det och jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv för att jag gjorde så mot dig. Jag hade önskat att få spendera min sista dag med dig för du är den mitt hjärta slår extra för. Gör mig stolt Melinda, jag vakar över dig❤️

Detta gjorde ont att skriva, gråter seröst:) aja ❤️ tror ni Martinus överlever olyckan? Om det var oklart så hade Martinus tagit sömntabletter och sedan satt sig i en bil och kört innan sömntabletterna hade börjat värka. Och sedan krockade han med Melinda.