Homo Primus

Kapitel 4

Under hissturen på väg upp till sin bostad undrade Teko om han hadegjort rätt som tog med flickan. Sanningen var den att han intevisste hur Elsa skulle reagera. Hon var olycklig och ville ha barn,men bara med egna celler. Och nu kanske hon skulle bli enaövervakaren i ett ställföreträdande föräldrapar åt enfyra-femårig flicka som inte ens var en Primus. För en gångs skullhade han följt sin magkänsla och fattat ett drastiskt beslut åtdem bägge. Vad skulle hon säga? Vad skulle han säga?Hur skulle han lägga fram det?

Han började svettas.Ångrade han sig nu?

Hissen stannade på fyrahundrafemte våningen, men Teko klev ur denförst när dörrarna började gå igen. Hjärtat bankade hårt ochhan var torr i munnen. I handen höll han en påse med läckerheterfrån Nena's Delikatesser. Alla Elsas favoriter. Han hade velat köpaen flaska bubbligt också, för att fira, men hade hejdat sig. Hanvågade inte utgå från att Elsa skulle tycka att det var något attfira, inte ens om han lyckades övertyga henne att ta emot flickan.Tänk om det här bara skulleförvärra deras situation?

Teko stannade och tvekadeutanför dörren till bostadsenheten, med handen halvvägs upp tillskannern.

"Tjenare, Tharsis!"

Teko ryckte till när grannen en dörr bort tydligen var på vägut.

"Hej, Salo, hur står det till?"

"Jo, det är bra. Min befordran gick igenom, vet du. Så det ärOrgoSense nya försäljningschef du pratar med, ska du veta."

"Gratulerar. Vad roligt för dig. Din familj måste vara glada."

"Ja, det må du tro." Mannen spankulerade fram till Teko ochhans breda mun blev ännu bredare i ett menande flin. "Nena'sminsann. Ni kanske också har något att fira? Kanske en värdefulltillökning?" Hans målade ögonbryn sköt i höjden.

Tekos förvirrade inre tillstånd gjorde honom för en gångs skullmållös. Hur kunde han veta...? Men så insåg han att detnaturligtvis var det enda som andra ansåg att de saknade: Barn.

Dörren slogs upp av en leende Elsa. "Hörde jag någon säga'fira'?"

"Man kan ju alltid hoppas", blinkade Salo. "Nu måste jag iväg. Ni får ha en trevlig kväll."

"Du med, Salo. Hälsa familjen." Hon vände sig mot Teko ochkysste honom på munnen. "God kväll, min älskade make."

"God afton, min sköna." Hon hade på sig en ny peruk med korta,svarta lockar som ramade in hennes vackra ansikte, och som vanligtsmälte han vid hennes åsyn. Hans vackra, bedårande fru. Medan hangick in i bostaden tackade han sin lyckliga stjärna för att Elsaverkade ha en bra dag.

"Middagen är klar", sa hon. "Jag visste inte att du skulle gåtill Nena's och handla. Vilken fest vi får."

"Javisst."

"Hade 'Salo-skvallro' rätt?"

"Vadå?"

"Ja, du vet, firar vi något särskilt?"

"Jaha... Ja, Salos befordran på jobbet."

Hennes uppsluppna skratt var som ljuv musik i Tekos öron, och hanlog mot henne. Han var alldeles för nervös och spänd för attkunna skratta.

De satte sig till bords och åt långsamt och länge eftersom detfanns så många rätter. Teko kunde inte njuta av maten och hoppadesatt Elsa inte skulle märka att han inte åt så mycket. Hela tideninväntade han rätt tillfälle för att ta upp det känsligatillkännagivandet. Var det medan de åt? Efter maten, men förefrukttårtan som han hade köpt till efterrätt? Efter frukttårtan?