Varför just jag?

Kap:2

Lilians perspektiv ( fortfarande )

Äntligen var hon klar med sin packning, visst hade hon letat ett tag efter alla grejer. Men allting borde vara nerpackat.

Hon hade ställt sig på den krokiga grusvägen utanför fam: Bergströms gröna hus, hennes familj.

.Solen bländade henne på hennes tajta överkropp, hon kände hur hennes kropp förvandlades till en svett klump ,tusan

också hon som hade gjort sig i ordning man vet ju aldrig...

Hon kanske träffar någon. Det klart hon har haft några oseriösa pojkvänner, men inget mer en så.

Hon är 15 år och oskuld...

Hon brydde sig inte, hon var inte en sån tjej.

Hon skötte sig i skolan, med medelbetyg. Inte ville hon väl, men ändå...

Hon var ju inte ful, helt lagom. Inte någon som stack ut. Men hon visste att några

hade vart intresserade.. Så ful är hon inte, men inte direkt som Agnes...

När hon stod där och drog sina slitna vita ballerina skor rullade Agenes röda Volvo fram på gatan..

Lilian hoppade in hälsade på Agnes stressade pappa, och kramade Agnes med en vikommerhasåkulkram och skrattade till.

Agnes och Lilian hade vart kompisar sens 4:an, och det pratade om allt, det var Agnes och Lilian ingen annan!

Bilen började rulla och Agnes, gav Lilian hennes ena hörlure och de började sjunga med till texten

de gjorde alltid de när de åkte bil.

Lilian lutade sig vid bilfönstret, och tittade ut genom det rektangulära fönstret.

Hon var verkligen spänd, och hoppades att de skulle få det superoligt.

15 min senare.

Det var nu bara skogen som syntes, Agnes sov och det hördes små snarkningar..

Lilian tyckte om skogen den fick henne att känna sig lycklig. Hon och hennes mamma var ofta ute

i skogen när Lilian var mindre, men det hade de slutat med för att hennes mamma påstod att hon var pollen allergiker.

Att hon absolut inte fick vara ute, då kunde hon få ett anfall.

Hennes små tjocka mamma var allt bra konstig.

Lilian somnade när hon tröttande på att kolla ut på den mäktiga gröna skogen.