Varför just jag?

Kap:6

Agnes, pratade bara om den där killen

på vägen till kiosken. Hur fin han var,

vilket fint hår han hade, och hur hans

leende dödade en. Jag kunde inte

förstå att hon kunde tycka någon

annan var så fantastiskt när Olivier

fanns. Jag började bli galen, hur kunde

man tänka så himla mycket på en kille.

Fast jag tyckte verkligen om honom,

och folk säger ju, att man bara tänker

på den personen, om man är kär alltså

- Här är det, kom nu Lilian så köper vi glass.

Hon gick upp på den lilla trätrappan,

som ledde till "kiosken", som

egentligen bara var en vanlig stuga.

Som hade en kiosklucka istället för dörr.

En sur gammal tant öppnade luckan och sa.

- Vad vill ni ungdomar ha nu då?

Hon var inte direkt trevlig, varför

jobbande hon på ett läger? Fullt med

ungdomar. Jag är säker på att hon är

en ensam gammal tant med en massa katter hemma.

- Vi skulle vilja köpa glass, sa Agnes och log, sitt vanliga leende.

Tanten sträckte ut sin gamla hand, och

petade med sin långa nagel på en

glasskarta. Jag lutade mig över och

kollade på alla glassarna.

- Jag vet vad jag vill ha, har du bestämt

dig, sa Agnes och kollade på mig.

Jag nickade till svar.

- En Magnum, tack. Hon tog alltid Magnum så det förvånade mig inte direkt.

- 22 kronor, sa tanten i luckan hest.

Jag hade bestämt mig för en piggelin,

ville inte ha någon jättestor glass för

jag var ganska mätt.

Jag betalde och tog glassen tackade och gick iväg.

Agnes berättade att vi skulle äta med lägret klockan 5, 2 timmar kvar.

Vi bestämde oss för att gå hem och vila

oss lite, Agnes skulle absolut fixa sig

innan vi skulle gå och äta med lägret.

- Kom nu Lilian, jag måste bli fin innan jag träffar du vet vem!

Jag skulle bara göra mig fin för en person

OLIVER!

___________________________

Förlåt!

Kapitlet kanske inte var det bästa, men hoppas det dög!

Puss 💋💕 / majjzaa