Jag väljer dig!

Aspen

"Aaaaah!", skriker en röst framför mig i mörkret. Av ren chock skriker jag tillbaka. Saskia får panik inne i tältet när hon vaknar av oväsendet och flyger rakt in i tältväggen. Ben ställer sig framför mig i stridsposition, reda att försvara oss. Jag knäpper på ficklampan och lyser mot den som skrek.

Framför mig står en ung tjej med tältpinnar i händerna och vandringsskor på fötterna. Jag lyser åt sidan och ser hennes försök till att sätta upp ett tält. På marken vid det misslyckade tältet sitter en Sandshrew och tjurar. Min förvirring blir bara större. "Hej", säger tjejen och kliar sig i håret.

"Du skrämde livet ur oss", skrattar jag och andas ut. "Vad gör du här mitt i natten?". Tjejen biter sig i läppen och tittar på Sandshrew som klöser med baktassen i marken.

"Jo jag- jag tä-tänkte bara sätta upp tältet", hon pekar mot tältet och jag gissar att det måste vara hennes första gång att sätta upp det, med tanke på hur det har gått.

"Mitt i natten?", jag höjer ett ögonbryn. Hon tittar ner på sina händer som hon fibblar med nervöst.

"Eller, jo jag... jag ville hälsa på dig tidigare men- men jag vå- vå- vågade inte så jag tänkte att jag kunde göra det på mo- morgonen istället", stammar hon fram.

"Hälsa på mig?", jag vänder huvudet på sned.
"Ja, eller på din Bulbasaur för att vara precis. Det var verkligen in-inte meningen att det skulle bli- bli så här", säger hon ursäktande. Jag och Ben tittar på varandra oförstående. Till slut rycker jag på axlarna och tänker att konstigare saker har väl hänt.

"Okej, behöver du hjälp med att sätta upp tältet", hon pustar ut av lättnad och nickar.

"Ja snälla, jag har aldrig satt upp det tidigare".

"Ja jag märker det", erkänner jag och drar på smilbanden.

"Makenna förresten", säger jag och tar tältpinnarna ifrån henne.

"Aspen Malmberg".

Efter att äntligen fått upp hennes tält är vi båda trötta men alldeles för vakna för att sova. Aspen erbjuder sig för att tända en brasa. Mina Pokémon sover igen och även hennes Sandshrew.

Vi sätter oss runt brasan för att värma oss och tack vare ljuset kan jag få en ordentlig bild av henne. Hon måste vara i min ålder, något år äldre kanske, hon är väldigt smal och solbränt som att hon spenderar mycket tid utomhus. Hon kanske också är en Pokémontränare?

"Är du på resa?", frågar jag och kastar en kvist i elden.

"Ja det kan man säga. Jag observerar och undersöker Pokémons och deras miljöer. Jag hoppas på att lära mig så mycket som möjligt för att kunna bli en Pokémon professor i framtiden. Därför jag blev så intresserad av din Bulbasaur, Ben menar jag. Det är en väldigt ovanlig Pokémon".

"När har du sett oss förut? Jag menar, du säger att du ville hälsa på Ben, men sen när?", detta gör henne lite obekväm igen.

"Ja sen Pewter City, ungefär", hon ser min motstridiga min och fortsätter snabbt; "Ja jag ville hälsa men du måste förstå att jag spenderat majoriteten av min tid resandes till fots, med bara Sandshrew här och min Zubat till sällskap. Jag ville inte att du skulle få fel uppfattning av mig". Okej, hon hade kanske kunnat komma på en bättre lösning än att skrämma mig mitt i natten. men trots hennes lite udda beteende syns det att hon är uppriktig, och har ett bra hjärta. Lite brist på socialt umgänge bara. Aspen gäspar stort och jag säger att det nog är dags att sova nu. Vi säger godnatt och kryper till kojs.