Jag väljer dig!

Cerulean City

Vandringen från grottans nedre tunnar upp till marknivå igen tär på krafterna. Ben sover i min famn och det känns som min kropp vill falla ihop när som helst. Aspen och Elof ser ut att gå en picknick i parken, de verkar inte alls påverkas av grottans fuktiga luft eller det konstanta dunkla ljuset. Ju högre upp vi kommer desto starkare blir ett knackande ljud, vilket får oss alla att spetsa öronen. "Det är någon som bryter sten", förklarar Aspen. När vi kommer upp på plan mark igen möts vi av en grottsglänta. Taket är så högt att det känns som att vi står i ett underjordiskt tempel. Framme vid ett stort stenblock, likt en talarstol, sitter en man och med en liten hacka i handen. Han sitter hopkrupen på marken, som att han tillber den mäktiga varelse som templet är vidgat åt. Han är djupt försjunken i tankar så för att inte skrämma honom gör jag och Aspen honom medveten om vår närvaro genom att hälsa.

"Hallå hallå", hälsar han och anstränger sig för att ge oss ett leende. Elof plockar upp en avbruten stenbit och undersöker den. Ben, som nu har vaknat, springer nyfiket fram och tar upp en sten han också.

"Jag heter Makenna, vi är på genomresa, jag, Aspen, Elof och Ben", presenterar jag oss.

"Jag heter Sten, jag är pensionerad gruvarbetare".

"Jaså, vad gör du här då?", frågar jag samtidigt som Ben börjar knacka med sin sten i en annan sten, precis som han sett farbrorn göra med sin hacka.

"Jag hjälper Brock, Pewter Citys gymledare, att hitta fossiler". Det får mig och Aspen att dela en tanke och en blick. Aspen hänger av väskan från axeln, "Vi beslagtog den här väskan från Team Rocket, fossilerna här råkar inte vara dina?", frågar hon och visar innehållet. Farbrorn skiner upp, "Jo, det är ju mina. Dom där jädrans Team Rocket stal dem ifrån mig! På senare tid har det börjat rota i grottan efter fossiler, de stör alla grottpokémon som lever här. Nästa gång får jag ta med mig en av Brocks Pokémon som skydd", muttrar han medan han inspekterar de stulna fossilerna på skador.

"Fossiler är väldigt värdefulla, Team Rocket säljer dem säkert på svarta marknaden för att få inkomster till sin illegala verksamhet. Det skulle inte förvåna mig det minsta", säger Aspen sakligt.

"Jo, det låter troligt. Jag är bara glad att jag har mina tillbaka".

"Vi kanske ska gå vidare då?", frågar jag ivrig att komma fram till Cerualean City. Aspen nickar och vi säger farväl till Sten som så hjärtligt tackar oss. Vi kommer dock inte så långt förrän han ropar tillbaka oss.

"Vänta! Ni två, ska ni inte ta varsin fossil, som minne?", han väntar dock inte på svar utan räcker oss varsin fossil. Tacksamt tar jag och Aspen emot dem. Hon undersöker kvalitén på stenen noggrant, vilket känns lite oartigt men det tänker nog inte hon på. Jag ger min till Ben som med stora ögon vänder och vrider på den.

"Tack så mycket", säger jag och skakar mannens hand. Han skakar bara på huvudet, "Det var det minsta jag kunde ge er som tack".

"Den är lite skadad i hörnet", påpekar Aspen vilket får mig att grimasera stelt. Sten verkar inte veta hur han ska svara på det.

"Men det ser ut att bero på Team Rockets ovarsamma behandling. Du har gjort ett mycket fint arbete, bland det bästa jag sett faktiskt", avslutar Aspen vilket får oss båda att pusta ut. Och med det beger vi oss iväg igen. Energin kommer åter när jag och Ben ser tunnelöppningen välkomna oss med röda solstrålar som värmer tunnelväggarna. Jag springer ut med öppna armar och äntligen känns det som att jag kan andas igen, Ben ser ut att känna likadant. Han lägger sig platt på magen och rullar sig i det mjuka gräset.