Ska vi? | Noel Flike

0.8

Jag slår upp ögonen i mitt kolsvarta rum, jag somnade trots allt. Mobilen visar att klockan är 21:54, fantastiskt. Nu kommer jag ju verkligen kunna somna i tid. Från nedervåningen hörs stoj och rop, vilket jag antar är Dante och Noel. Efter att ha satt upp håret i en väldigt slarvig knut strosar jag nedåt mot köket. Väl där möts jag av ingen annan än Valter och Ludwig. Jag känner hur blodet börjar koka vid åsynen, men jag tar mig samman och säger ingenting. Det vill säga, jag säger ingenting förrän han går fram till mig, lägger armen runt min axel och den andra på min rumpa och yttrar "så jävla sexig du är, Tea". Vid de orden skakar jag av mig hans armar och kämpar för att inte slå honom rakt i ansiktet. Det är inte så att det här aldrig har hänt förut, men med tanke på dagens händelser är jag lite extra irriterad. "Jag heter Altea," fräser jag bara för att ha något att säga. Han flinar snett och skakar på huvudet.
"Du är ännu sexigare när du är irriterad. Jag blir så jävla kåt, Tea". Vid de orden brister det för mig och innan jag vet ordet av har min hand slagit i hans kind, hårt.
"Du är så jävla äcklig", spottar jag fram innan jag går upp för trappan igen och smäller igen dörren till mitt rum. Var fan är Dante när man behöver honom?

Grejen med Valter är att det inte är första gången. Ingenting är första gången för honom. Om du frågat ifall han har satt på en rosa enhörning och en flodhäst samtidigt har han 99,9% säkert gjort det. Han har kallat mig saker förr, en gång gick det så långt att jag började gråta (vilket absolut inte händer ofta), men trots det sa Dante 'han skämtar ju bara'. Fucking schysst tvillingbror man har. Det är inte heller första gången han gjort någon gravid. Jag kan räkna upp minst sex tjejer, men alla dom gjorde abort. Man får höra jävligt mycket skvaller när några av de populäraste killarna i princip bor i rummet bredvid. Valter är så jävla fucking dum i huvudet, mer än Flike till och med. Och då, mina vänner, är det illa.

"Mamma kommer döda mig", snyftar Millie där hon sitter på toalettlocket.
"Det kommer hon inte, hjärtat", viskar Nora och stryker henne över ryggen.
"Jo! Varje gång hon snackar om unga tjejer som blivit gravida säger hon hur dumma i huvudet dom är, och att hon hade skämts ihjäl om det var hennes dotter", hulkar hon och snörvlar. Jag tror att jag aldrig sett henne såhär pass förstörd. Alltså, grejen med Millies mamma, eller hela henens familj egentligen, är att de är väldigt pryda. Liksom 'inget sex före äktenskap' pryda. Så nog hade Millies mamma nog skrikit halsen av sig, men hon hade lugnat sig. Millies mamma är typ den vänligaste själ jag någonsin träffat, så hon hade nog inte klarat av att vara arg på sin egen dotter särskilt länge. När Millie slutligen reser sig från toalettstolen omfamnar jag henne och det dröjer inte länge innan Nora också joinar oss. Min fina bästa vän, det gör så jävla ont att se henne såhär.

"Jag tänkte att ni skulle få lite tid att arbeta på uppgiften på lektionen idag. Så sätt er i era par," säger läraren och fäller upp datorn. Jag lovar att han kollar Netflix eller något medan vi jobbar. Jag hade iallafall gjort det. Jag vänder mig om och ser att Noel är påväg hit, så jag slipper att resa mig upp.
"Tea?" frågar han när han sätter sig.
"Ja?" suckar jag, kanske lite för irriterat. Inte mitt fel att jag är lättstött. Eller jag är inte så lätt stött egentligen, bara när det kommer till Noel. Och 90 % av resten av jordens befolkning.
"Vad tror du händer efter döden då?" Jag vänder blicken mot honom och överväger om jag ska berätta.
"Jag tror att man dör. Inga andra chanser på jorden eller i himmelen. Du då?"
"Same", svarar han men viker ned blicken. Ljuger han? Fast varför skulle han ljuga? Dessutom verkar han inte riktigt som den religiösa typen.
"Ljuger du?" frågar jag abrupt och slår mig själv mentalt i huvudet. Varför frågade jag det?
"Eh, alltså. Jag tror typ att man dör men jag vet inte. Det som händer efter döden kanske är det man tror på. Typ, du kanske bara dör. Nån kristen kanske kommer till himmelen och en hindu kanske återföds. Man vet ju aldrig," mumlar han. Är det där en rodnad jag ser? Vem visste att självaste Noel Flike var kapabel till det? Jag nickar bara, utan några fler abrupta meningar och vi fortsätter med arbetet. Det går ganska bra, kanske ett C för mig om jag har tur.

Jag slänger igen dörren när Noel klivit in. När jag precis ska gå upp för trappan känner jag hur en hand tar tag i min handled och drar mig nedåt igen.
"Du berättar inte för någon," konstaterar han men min hjärna får inte riktigt ihop meningen.
"Om vad?" frågar jag dumt och antar att jag ser ut som en förvirrad ko, alltså mitt ansiktsuttryck på 100 % av lektionerna.
"Du vet. Det jag sa på SO:n", mumlar han och flackar med blicken. Först fattar jag ingenting, men när jag väl kopplar kan jag inte låta bli att skratta lite och flina.
"Nejdå", svarar jag och han nickar. Ingen av oss rör sig dock så vi står bara där och tittar in i varandras ögon.
"Vad händer om jag kysser dig?" frågar jag till slut. Time to tease. Han ser först förvånad ut, men flinar sedan och låter blicken vandra till mina läppar.
"Du förlorar." Jag nickar lite och närmar mig hans läppar. Precis innan dom möts vänder jag bort ansiktet.
"Det vill jag ju inte", säger jag och går flinandes in i vardagsrummet med en förundrad Noel bakom mig. Jag älskar att retas, det finns ingenting bättre.

~§~
Vet inte riktigt om det här kapitlet blev så bra, men enjoy<3