Love like it should be

Kapitel 3 - Chris?

Previously

De slängde ner mig på golvet och låste dörren. Kan inte någon komma någon gång...

--------------------

Jag vaknade av att det bultade hårt i mitt huvud, jag öppnade ögonen försiktigt och kollade vart jag var, jag var i en bil, en skåpbil, jag kollade igenom fönstert mot föraren, Chris var där. Jag började slå på fönstret men ingen hörde nåt, jag försökte slå ännu hårdare men gav sen upp, ingen kunde höra mig iallafall. Jag satte mig ner och började gråta igen.

Jag höll på att ramla omkull när bilen stannade, jag hörde fotstegen utanför bilen och några röster.

"Vad ska ni göra med henne?" (Chris är den med kursivtext och den andra är den med tjock text.)

"Vi får se, jag kommer behöva henne till många olika grejer."

"Okej, jag kommer tillbaka någon dag och kollar till henne."

"Gör så du."

"Yes, men vi hörs senare"

"Ja det gör vi, hejdå."

"Hejdå!"

Va? Vad kommer jag behövas till?? Mitt hjärta hoppade över några slag.

Någon öppnade bildörren och drog med mig ner.

"Nej släpp mig!" skrek jag men han höll bara i hårdare.

"Kom igen nu, jag har inte tid med det här!" sa han och fortsatte att dra i mig.

Av min stora förvåning så drog han in mig i ett jättestort och FINT hus, seriöst, det här hade jag inte trott...

Sen så sa han några ord som jag inte heller var redo på.

"Här ska du va"

"Va?" Sa jag med en förvånad min.

"Ja här ska du vara."

Jag bara stog där med en mun formad som ett O av förvåning.

"Tills du har städat klart det" fortsatte han och min mun sjönk ner till golvet.

Vad i helvete? ska jag städa hela det här huset? Det kommer ju aldrig gå! Det är ju så stort! Snacka on en glädjedödare...

Jag gjorde ingenting annat förutom att nicka lite smått och sen så fortsatte han att gå, han skulle väll antagligen visa mig vart jag skulle sova eller nåt, men seriöst... Ska jag leka städerska? Jag menar det är ju bättre än nåt annat men ändå... Ahh jag vill bara hem!

Vi gick ut till trädgården och började gå mot en väldigt liten stuga, den var till och med mindre än min WIC (walk in closet) där hemma. Undra vad vi gör här?

"Här ska du bo" säger han.

"Va? Här...? Är du seriös?

"Ja, har du nåt problem med det?"

"Faktiskt aa det har jag!"

Fan! Jag skulle INTE ha sagt det där! Jag är egentligen inte rädd för honom, jag vet inte varför men jag är inte det helt enkelt, jag har bara varit kidnappad ett par dagar tror jag men jag känner mig ändå starkare på nåt vis.

"Ursäkta?"

Han såg arg ut, fan!

"Alltså jag... eh, det var inget"

Jag skulle ha sagt det, jag får ju aldrig plats här inne... det går ju knappt att ställa in en fot i det här rummet, ett litet litet rum med en liten säng och lite plats att stå på, och så fanns det en liten inbyggd garderob. Ah! Det var ju den perfekta stunden!

"Nehepp, och från och med nu är det de här som gäller, ingen användning av telefon, du får inte vara vaken mer än till kl 21:00, inte sjunga, inte springa om jag inte säger det till dig, lyda allting jag säger, inte vara i stan eller utomhus om jag inte är med, bara gå från ditt rum till huset, och inte prata med någon, förstått?"

"Men..." Började jag med men fick värsta blicken av honom så jag sa inget mer. Men liksom vadå inte sjunga? Jag älskar ju att sjunga... ååh det kommer aldrig gå!

"Och" fortsatte han.

"Och?" vad mer finns det?

"Och om du inte lyder det här blir det ingen mat och något annat straff vi får komma på senare. Och det viktigaste av allt, om jag ser att du försöker rymma kommer jag kedja fast dig i källaren och du får inte mat eller vatten, och inte heller något annat, ok?"

"mm" sa jag tyst och tårarna var på väg igen, det känns som om jag gråter hela tiden, det är typ det ända jag gör.

Snälla Gud låt det här vara en dröm! Snälla! Men det kunde ha vart värre så jag tackar dig för det iallafall.

Han gick med mig ända fram till dörren till stugan jag skulle bo i. Sen gick jag in och så låste han dörren efter mig.

Vad skulle jag göra här helt ensam nu? Jag fick ju inte sjunga eller använda någon mobil, inte för att jag hade den med mig, jag glömde ju den hemma innan Chris skulle ta med mig hem till sin kompis för första gången.

Jag har ju ändå inget annat att göra så jag lägger mig nog ner en stund, jag somnade efter bara några minuter, så trött var jag. Jag drömde om när jag var mindre, hur jag brukade vara varje dag med, Justin.

--------------------

Och det här var det tredje kapitlet, hoppas ni gillar det :)