Love like it should be

Kapitel 2 - who are you?

Previously

"Håll ett öga på henne" var det ända jag sa och han nickade.

--------------------

"Ge mig den!" sa jag och rykte bort brickan som låg i Roberts hand. "Jag ger henne den" sa jag och började gå mot den långa korridoren.

"okeeej" hörde jag han säga väldigt lågt.

När jag kommit fram till rummet där Rihanna låg i knackade jag försiktigt på dörren för att kolla om hon var vaken, jag trodde hon sovde eftersom hon inte svarade, men nej det gjorde hon inte, jag kommer in och ser Rihanna försöka rymma så jag slänger brickan på golvet så att allting spills ut och så springer jag fram till henne och slår till henne rakt i ansiktet.

"Och vart hade du tänkt gå?" frågade jag henne med en ganska lugn röst men jag kände att ilskan var på väg ut.

"Ingenstans" svarade hon mig.

"Varför ljuger du? huh?" Skrek jag åt henne och slog till henne ett par gånger igen.

"AJ" skriker hon men hon grät inte.

"Åå stackars dig då" sa jag med en ironisk röst och slog till henne igen.

"Eyy Robert"

Jag hörde hur Robert kommer springandes i korridoren.

"Ja Chris?"

"Hämta ett långt rep och en trasa fort!"

"Ok jag kommer strax tillbaka!" sa han och sprang ut igen.

Rihanna hade börjat gråta nu men jag struntade i det, det är ju ändå det ända hon gör, att gråta...

Jag hörde hur någon knackade på dörren, jag antog att det skulle vara Robert, men det var det inte.

"Vem är du?" Frågade jag honom.

"Inte någon du känner" svarade han mig, vad menade han med det?

"Jag säger en gång till! Vem är du och vad vill du?"

"Jag har redan svarat dig" säger han och puttar mig åt sidan.

Rihanna's perspektiv:

Vem var det? Vem var det som kom? Skulle han rädda mig? Jag försökte skrika om hjälp, men jag kunde inte, Chris hade lagt en trasa för min mun och gömt mig någonstans, jag vet inte vart för att han höll för mina ögon när han förde bort mig. Jag såg genom en springa i väggen att det stod någon där, vem visste jag inte men han knuffade till Chris, jag försökte komma loss från repet som han knutit runt mina händer men den var för hård.

Jag försökte några gånger till men det gick inte, jag försökte kolla igenom springan men jag såg suddigt, och det var väll antagligen för att jag gråtit, och tårarna var fortfarande kvar i mina ögon, varför jag, vad ville Chris just mig? Jag skulle aldrig fatta det, jag som trodde att han älskade mig. Nu kommer jag aldrig kunna lita på killar längre, hur kan han göra nåt sånt...

Jag kollade igenom springan igen och såg att han var påväg ut för dörren, jag försökte skrika men jag tror inte någon hörde mig. Jag spetsade öronen för att höra vad de pratade om.

"Om du ser eller hör nåt om den här flickan kan du då vara vänlig och ringa det här numret?" frågade den främmande mannen.

"Ja det är klart" svarade Chris honom med sin vänliga röst som han brukade använda mot mig, men nu är han ändrad, han är alltid arg när han pratar med mig.

"Ok bra, tack så mycket!"

"Ingen orsak, hejdå!"

"Hejdå!"

Och så gick mannen ut genom dörren, nu är det försent! De kommer aldrig hitta mig längre. Jag hörde Chris fotsteg som närmade sig, jag blundade hårt för att inte tänka på det. En tår rann ner för min kind och någon öppnade dörren med ett ryck. Chris tog ett stort kliv in och knöt upp repet som var runt mina handleder. det hade blivit djupa sår av repet som skärts in och det bultade så hårt och det gjorde så ont.

Blodet droppade från handleden och jag kände hur tårarna var på väg ut. Jag drog bort trasan som låg i min mun och la den runt handlederna, jag skrek till högt och jag hann inte ens säga aj innan jag kände en hand i ansiktet.

"Varför gjorde du så??" skrek jag på honom medans jag grät.

Han svarade inte utan slog mig en gång till, jag skrek till ännu högre än förut och tårarna rann ner för mina kinder.

Jag kollade ut genom dörren som var precis framför mig, ingen var där och Chris satt ner bredvid mig och pratade på telefonen. Jag försökte lyssna på vad mannen i telefonen sa och hörde det jag inte velat höra, tror jag? Jag vet inte om det är en lättnad eller inte.

"När ska jag hämta henne?" Sa mannen i telefonen.

"Du kan hämta henne kl 9 ikväll."

"Okej vi hörs sen"

"Ja det gör vi"

"Ok, hejdå"

"Japp hejdå."

Och så la mannen i luren på. Jag hann inte tänka klart innan jag såg mig själv springandes ut genom dörren och ut till en stor korridor. Jag sprang ut genom dörren med den lilla energin jag hade och några sekunder efter känner jag någon som tar tag i min midja och lyfter upp mig. Det var inte Chris utan någon annan, och han hade en svart mask på sig så jag såg inte heller vem det var.

"Ta henne" hör jag Chris säga och mannen lyfter upp mig i luften och vänder på sig.

Chris kommer fram till mig och slår till mig i ansiktet flera gånger. Och ger mig en box i ansiktet så att det börjar blöda från min näsa.

De slängde ner mig på golvet och låste dörren. Kan inte någon komma någon gång...

--------------------

Jag kommer bara skriva när jag känner för det och har tid, så jag kommer inte lova nåt och sen blir det inte av.