Love like it should be

Kapitel 6 - telefonsamtalet

Previously

Jag vet ju inget om henne, inte ens hur hon ser ut, det ända jag vet är att hon heter Rihanna Fenty, det stog så på deras brevlåda *Fenty*

--------------------

Jag gick ner till mamma för att fråga henne om hon hade Rihannas nummer eller nånting som har med henne att göra, till ex en adress eller nåt men hon hade ingen aning, hon sa att hon skulle leta om hon hade nåt så jag hoppas att hon hittar iallafall nånting som kan ge oss en ledtråd till vart hon finns.

Helt plötsligt knackar det på dörren och in kom mamma.

"Hej har du hittat nåt?" Frågar jag henne.

"Njaaa, inte så mycket men jag hittade hennes mammas nummer, du kan pröva ringa till henne och kolla om du kan få Rihannas nummer eller om du kan få prata med henne."

"Ok tack så mycket, jag ringer henne alldeles strax." Sa jag och tog lappen med numret på.

"Ingen orsak, men tänk på att inte ringa så sent ok?"

"Nejdå mamma jag ringer henne om typ fem minuter."

Mamma gick ut och jag kollade på lappen en stund.

*sigh*

"Nu är det dags då" viskade jag tyst för mig själv.

Jag tog fram min mobil och slog in numret. Det pep en gång och sen en gång till, sen så svarade någon med en skakig röst.

"Hallå?"

"Ehm, hej"

"Hallå vem är det här?"

"Jag vet inte om du kommer ihåg mig men det är jag Justin. Jag och Rihanna var bästa vänner när vi va små"

"Ehh ne jag kommer inte ihåg tyvärr, eller jo vänta! Justin Bieber va? Din mamma heter Pattie?"

"Ja precis det är jag!"

"Men gud heeej, det va längesen, hur mår du? Och hur mår din mamma, har hon hittat nån än?" Den sista frågan sa hon medans hon småskrattade.

"Haha hej, ja jag vet, jag mår bra och det gör mamma också, hur mår du och Rihanna då? Och din man? Haha ne tyvärr, hon säger att jag är den ända mannen i hennes liv, låter konstigt jag vet haha."

"Det är goda nyheter, jo det är bra med oss, eller ja inte världens bästa men... Haha jo det låter ju lite lustigt."

Jag hör henne skratta i luren vilket får mig att skratta lite.

"Varför ringer du nu efter hur många år sen sist?" Tillade hon snabbt innan jag hann svara på hennes andra frågor.

"Eh asså jag satt och tänkte på när jag var liten och då kom Rihanna upp på mitt huvud och jag tänkte att jag kanske skulle börja prata med henne igen och få tillbaka den gamla tiden. Och på tal om henne, hur är det med henne, vad gör hon nu för tiden?"

"Jadu jag har faktiskt ingen aning om vad hon har gjort de senaste dagarna men annars har hon haft det bra, hon är riktigt duktig på att sjunga måste jag säga, och hon älskar att göra det också. Hon ville bli en artist men ja... Hon måste nog vänta ett långt tag innan, vi måste hitta henne..." Hon stannade mitt i meningen.

"Det låter ju jättebra! Och hon är som mig alltså, jag älskar också att sjunga och skulle också vilja sjunga för världen, och jag tror inte man måste vänta för att göra det man älskar, om hon verkligen älskar att sjunga och vill bli en artist så borde det första hon gör imorgon är att gå till ett skivbolag eller någonstans och visa de sin sång, och jag är säker på att alla kommer älska henne!"

"Men du förstår inte Justin, jag hade gett allt för att kunna se min dotter igen!"

"Va? Vad pratar du om? Har nåt hänt?"

Jag hörde att hon började gråta genom telefonen.

"Sofie?..." Jag hoppas jag sa rätt namn men nu har jag inte tid för att tänka på det.

"Förlåt Justin" hon började snyfta istället .

"Vad har hänt?" Jag började bli lite orolig fast jag inte kände de så mycket.

"Jag vet inte hur jag ska säga det här men... Rihanna har inte varit hemma på ungefär 3 dagar" hon började gråta igen.

"Shh det är ok, hon är säkert hos någon kompis"

"Nej det är hon inte, hon skulle vara med sin pojkvän, Chris heter han, men hon kom aldrig tillbaka, och hon brukar alltid ringa om hon ska stanna lite längre, och jag vet att nåt har hänt henne!"

"Men Chris tar säkert hand om henne då."

"Det är nåt konstigt med honom, det vet jag, jag är nästan helt säker på att han har gjort henne nåt!"

"Menar du att han har... kidnappat henne?"

--------------------

Jag har hållit på med det här kapitlet ända sen igår och jag ville göra den lång så, varsågoda