Love like it should be

Kapitel 1 - Save me

Rihanna's Perspektiv:

Jag vaknade till av att någon öppnade dörren, jag såg mig omkring i rummet, det var tomt, jag förstod inte hur jag kommit hit, eller vart jag ens var, det var så mörkt och kallt. Det steg in någon genom dörren, och bakom kommer Chris, vad gör han här! tänkte jag för mig själv. jag försökte få fram ett ord, men jag kunde inte, jag kollade ner på mina händer, de skakade, vart var jag egentligen?

Det fanns inga möbler alls i rummet förutom en stol som stod lutad mot väggen och stolen jag satt på. Jag kollade upp igen och sen ner, och när jag försökte ställa mig upp märkte jag att jag satt fast, varför satt jag fast? Min blick var suddig så jag såg inte klart, men jag såg ett rep, jag satt fast i stolen bunden med ett rep! Varför? jag försökte än en gång att prata och det enda jag fick fram var

"Chris?",

han kollade på mig och gick fram till stolen som låg lutad mot väggen, han drog fram den och satte sig på den och lutade sig mot mig.

Han bara kollade på mig utan att säga ett ord. Jag kände hur en tår rann ner för min kind, och jag kände hur hela kroppen värkte, det gjorde så ont, var Chris verkligen med på det här?

Jag försökte än en gång prata med honom, och nu fick jag fram meningar.

"Hur kan du göra så här mot mig?" frågade jag honom med en klump i halsen, och jag kände hur ännu en tår rann ner för min kind.

Han svarade inte mig utan han fortsatte att kolla på mig.

"Hur kan du vara med på nåt sånt här?" sa jag ännu en gång och hoppades på att han skulle svara mig, jag såg hur den okända mannen kom närmare och ställde sig bredvid Chris.

"DET ÄR JAG SOM ÄR LEDAREN!" skrek han på mig och ställde sig upp i en hastig fart, han drog upp stolen och kastade den i väggen, jag hoppade till och kände hur tårarna var på väg ut.

Han gick fram till mig och la sina händer på varsin sida om min kind och lutade huvudet mot mig.

"Baby you don't have to do this" sa han till mig och jag förstod fortfarande inte vad han snackade om.

Han kysste mig och reste sig därifrån, han stannade till vid dörren och sa, "You know what i want" och så smällde han igen dörren, det gjorde jag ju inte alls!

Chris's perspektiv:

Jag vet att hon har det, jag vet det! Men hon leker dum. Hur länge ska hon hålla på såhär? Jag kan hålla på hur länge som helst. Jag gick igenom korridoren och bad min kompis att försiktigt öppna dörren, jag tror hon hörde att dörren öppnades för att att hon kollade på oss med en konstig blick. Jag tror hon vart förvånad över att se mig här. Vi gick in genom dörren och jag kollade på henne, jag såg att hon försökte få fram ett ord men att hon inte kunde. Hon bara kollade på oss och tillslut fick hon ut någonting, "Chris?" sa hon och kollade på mig förvånat. Jag svarade inte henne utan jag gick bara fram till stolen som låg lutad mot väggen och så satte jag mig framför henne, utan att säga ett ord, jag såg en tår rinna ner för hennes kind men brydde mig inte. Hon försökte än en gång att prata och fick ut en hel mening.

"Hur kan du göra så här mot mig?" frågade hon mig och jag svarade henne inte. Jag såg hur ännu en tår rann ner för hennes kind. Och hon försökte än en gång prata och fick ut en till hel mening.

"Hur han du vara med på nåt sånt här?"

Va? visste hon inte att jag var ledaren?

"DET ÄR JAG SOM ÄR LEDAREN" skrek jag åt henne och ställde mig upp och kastade stolen jag satt på i väggen. Jag såg hur hon hoppade till och vart rädd. Hennes ansikte var rött och jag såg hur hon skulle spricka ut i tårar. Jag gick fram till henne och la mina händer på hennes kinder och så viskade jag till henne, "Baby you don't have to do this". Jag hoppades på att hon skulle fatta vad jag menade men det gjorde hon inte, tror jag...? Jag kysste henne fort på läpparna och reste mig därifrån och gick mot dörren, jag sa en sista mening innan jag stormade ut ur rummet och smällde igen dörren hårt. "You know what i want" var det sista jag sa. Jag började gå igenom den långa korridoren igen och så såg jag Robert, Robert hade smygit iväg när jag pratade med Rihanna.

"Eyy bro, varför stack du?" Frågade jag honom och kollade på honom men en en arg blick.

"Yo man jag tänkte lämna er ifred lite bara" Yo man? Varför sa han det? Han såg lite rädd ut, men försökte leka cool. Jag bara struntade i det och gav honom ett litet leende som jag snabbt suddade bort.

"Håll ett öga på henne" var det ända jag sa och han nickade.

____________________________________________________________________________________________

Så det var det första kapitlet, vad tyckte ni? kommentera gärna och Justin kommer komma senare jag lovar :) Det var inte så långt men jag hoppas det räcker och ett nytt kapitel kommer ut imorgon eller i övermorgon kanske :)