Your Song - oscar molander fanfiction

kapitel 3

LINNS PERSPEKTIV

Jag slog upp ögonen och kisade utav det starka ljuset. Istället för att se farmors gamla skrivbord, de ljusgröna gardinerna och mina gräddvita väggar möttes jag av en gul och missfärgad vägg. Jag följde väggen med blicken och kom fram till ett fönster. Chockat satte jag mig upp och såg att jag legat på en madrass som låg på golvet. Det dunkade och gjorde ont i huvudet och jag stönade till av smärta. Paniken växte, var jag kidnappad? Vart var jag? Varför? Det snurrade i huvudet när jag ställde mig upp. Min gråa kofta hängde över en stol lite längre bort. Koftan var smutsig och jag spärrade upp ögonen när jag såg blodfläcken.

"Jaså nu var det dags att vakna."

Jag ryckte till och när jag tittade bakom mig stod en brunhårig, lång kille bakom mig. Jag inspekterade honom från topp till tå och han höjde ögonbrynen.

"Jag har väntat på att du ska vakna, så nu kan du sticka." sa han kyligt och jag stod tyst fortfarande i chock.

"Ursäkta?" fick jag fram och han tittade frågande på mig. "Är det allt jag får? Vem fan är du och varför är jag här?" Killen kliade sig i nacken.

"Ja jag var på väg hem och plötsligt står du på vägen och jag kör nästan på dig, du blir medvetslös och jag tar dig hit och jag heter Ogge, sådär nu har vi presenterat oss - eller du har inte presenterat dig men jag bryr mig inte - så nu kan du sticka hem och jag kan fortsätta med mitt liv i lugn och ro." sa han och log sarkastiskt och pekade mot dörren.

"Det tror jag inte på." sa jag kort och han höjde drygt på ena ögonbrynet. "Att du inte bryr dig."

"Jaha, men det gör jag inte, så..." sa Ogge och höjde drygt på båda ögonbryn denna gång.

"Om du inte bryr dig, varför är jag här och inte på en trottoar utanför mitt hus?" sa jag och flinade. "Jag heter Clara." sa jag och Ogge skulle precis säga något men avbröts av en knack på dörren. Han såg chockad ut, som om att någon knackar på dörren är väldigt ovant för honom. Han klev fram till dörren och öppnade den långsamt. Jag stod lite längre bort och kunde se Ogge inspekterade personen som knackat på dörren från topp till tå. En hand tryckte honom åt sidan och en kille vid ungefär tjugoårs-åldern klev innanför dörren. Jag backade undan och ställde mig i bakgrunden, lite halvt undangömd.

"Hemtrevligt." sa killen sarkastiskt och inspekterade hallen med en avsmakad min.

"Erik? Vad gör du här?" frågade Ogge, jag kunde tyda på hans kroppsspråk att han var nervös.

"Du, jag ska vara rakt på sak nu," började han som då hette Erik och kliade sig i hårbottnen "Jag har varit jävligt snäll mot dig, men jag behöver mina pengar. Nu."

Allt detta fick mig bara undra mer och mer om vem Ogge var, han kunde vara en drogsmugglare eller dealer och vara indragen i massor av skit - vad vet jag? Det enda jag visste var att han hette Ogge, bodde i en sunkig lägenhet någonstans i Stockholm och hans utseende. Och det var inte mycket att gå på.

Ogge drog en nervös hand genom sitt hår och suckade.

"Men, ja jo... Hur mycket är det."

Killen mumlade en summa och jag antog att den var stor eftersom Ogge suckade högt och lutade bak huvudet med händerna knutna vid bakhuvudet.

"Jag har inte så mycket pengar nu." sa Ogge och ryckte på axlarna. "Du får väl vänta eller," fortsatte han men blev avbruten.

"Jag ska fan heller vänta, jag har väntat tillräckligt!" röt killen till och Ogge spände käkarna. "Du får betala på annat sätt." Fortsatte han med lite mer lugn och sansad röst.

Ogge tittade undrande på honom och sneglade försiktigt på mig. Jag började ana vad killen menade och det spände i hela kroppen på mig. Killen nickade mot mig och sedan mot Ogge.

"Jag ska ha henne."

xx saga