Bådas blickar riktades mot mig. Jag stod fastfrusen i skräck. Erik pekade på mig och Ogge tittade fram och tillbaka mellan mig och killen. Jag var ju ingenting för honom, varför skulle han inte offra mig och bli av med sin skuld? Nu kommer denna mannen ta mig, sälja mig till ensamma gubbar som aldrig kan få ligg och kommer bli nerdrogad precis som i den där 'Taken'-filmen. Sen kommer Ogge fortsätta sitt liv i frid och fröjd och jag kommer nog, dö. Allt det där spolades igenom mitt huvud på några milisekunder. Jag hann knappt uppfatta rörelsen men helt plötsligt stod Erik i nittio grader och jämrade sig, Ogge hade slagit honom i magen. Jag tittade panikslaget på de båda och Ogge slet tag i min arm och började springa. Han slet upp dörren och ljuset chockade mig, det var så mörkt och dunkelt inne i lägenheten att jag var tvungen att kisa. En ung tjej - kanske fem år äldre än mig - blockerade vår väg. Ogge tittade panikslaget på henne och innan jag hann reagera flög hon mot honom. Han tog en hand och tryckte ifrån den unga tjejen så hon snubblade bakåt och drog genast med mig och fortsatte springa. Han höll ett hårt grepp om min hand och drog med mig i hans snabba språng. Det enda jag hinner se i farten är att det är bara massa trappor ner och i mitten av byggnade finns en innergård längst ner, ramlar man över räcket är det fritt fall och pladask på den lilla grillplatsen och bänkar. Jag distraheras av mina nyfikna ögon och ramlar och slår i knät på det skrovliga golvet. Ogge stannar upp och drar upp mig i en enkel rörelse och jag förvånad över hur stark han är. Öferberedd som jag är så flög jag med hans rörelse och jag krockade in i honom. Vi var endast några centimeter ifrån varandra, han tittade ner på mig men bytte snabbt utsikt och tittade bakom mig. Hans ögon spärrades upp och jag följde hans blick. Den unga tjejen hade fallit ner för alla våningar, där låg hon i en liten hög på marken.
"Skynda." säger han och låter kall på rösten. Han drog in mig i en smal gränd efter en stunds springande och andades ut. Han begravde ansiktet i händerna och drog dom nervöst längst halsen. Min hals brann av törst och bröstkorgen värkte.
"Now what?" sa jag efter en stund av andetag och Ogge tittade på mig tyst i några sekunder innan han ryckte på axlarna.
"Du ska väl hem?" suckade Ogge och tittade oberört på mig.
"Ja, men du då? Har du någonstans att sova?" frågade jag och han tittade inte på mig. Han lutade huvudet bak och med inte närvarande blick stirrade han på den gråa husväggen.
Jag vet inte varför, men det Julia sa häromdagen påverkade mig. "Kom." sa jag och blev själv förvånad över orden som just lämnade min mun. Han tittade på mig när jag gick ner för gatan och jag stannade till och höjde ögonbrynen. "Vad väntar du på?"
Tillslut gav han sig och vi gick tillsammans, på väg hem.
-
Väldigt fartfylld början! Sprid gärna novellen till en vän eller så och tänk på att kommentarer & votes ger motivation! :)) xx
YOU ARE READING
Your Song - oscar molander fanfiction
Fanfiction" Oscar Molander Nej han var inte bra för mig. Nej valet att erbjuda honom att bo hos mig när han inte hade någonstans att ta vägen var verkligen inte det bästa valet att göra. Men en två saker är jag säker på; han är inte alls som jag trodde och j...
