Varulv eller vampyr?

Det första mötet!

"Jag tittar upp på himlen och tänker, är det såhär det känns att dö?"

Klockan ringer med en hög irriterande ton. Jag tittar surt på klockan och ser att jag har försovit mig. Jag drar mig upp ur sängen och möts av en grotesk spegelbild. Att vakna med gårdagens smink är verkligen inte någon höjdare. Jag slänger på mig ett par jeans och en stickad tröja med lagom urringning. Sminket bryr jag mig inte om så jag tar bara bort det och sen går jag. När jag kommer ut så ser jag att det öser ner regn. Med en stor suck så vänder jag mig om för att ta moppe hjälmen och nycklarna. Det blåser kallt men med tanke på att jag redan var försenad så var det bara att bita ihop. Jag kör med jämn snabb fart, det öser ner och jag har svårt att se. Helt plötsligt springer det ut ett djur på vägen. Jag tvärnitar och försöker få tillbaka normal andning. Jag försöker se vad det är för djur men jag kan inte se. Det ser ut som en riktigt stor varg. Djuret springer vidare och jag startar moppen igen och kör skakigt iväg. När jag är framme vid skolan så har det slutat regna men jag är fortfarande genomblöt. Jag går med trötta steg in i skolan. Mina skor knarrar när jag går genom korridoren. Mitt skåp som är lätt att känna igen gnisslar högt när jag öppnar. Jag lägger in mina saker och tar ut böckerna som behövs. Jag tittar mitt nerklottrade skåp en sista gång innan jag springer upp för trapporna för att komma till klassrummet. Första lektionen är matte. Vilket som tur är är ett av mina bästa ämnen. Fast vi har ingen bra lärare. Hon har ingen riktig utbildning. När jag kommit upp för alla trappor så måste jag stanna ett tag för att få tillbaka normal andning. Jag börjar gå sakta mot klassrummet och hör hur mina skor knirrar mot det hårda kalla golvet. Jag går fram till den stora vita trädörren och knackar löst. Min lärare kommer och öppnar och ger mig en blick som skulle kunna döda. Jag ser mig omkring och ser att alla mina kompisar har satt sig bredvid varandra. Den enda lediga platsen som finns är bredvid den nya killen. Jag sätter mig bredvid honom och han ler mot mig. Jag slänger en snabb blick mot honom och sätter mig sen. Han är rätt snygg faktiskt. Lång, mörkt brunt hår, halv lockigt, piercing i läppen, tatueringar på armarna, mörka ögon och en beanie.
Jag tittar på honom och han sträcker fram sin hand för att hälsa.
-Hej, säger han med en mörk nästan sexig röst. Jag heter Sam Caylen.
Jag tittar på honom och lyckas få fram några ord.
-Hej.. Svarar jag stelt. Jag heter Penny.
-Fint, säger han och ler.
Jag tittar ner i bänken och börjar små le. Jag sneglar på honom försiktigt och märker att han är blöt. Hade han också kommit försent? Varför såg jag honom inte?
Våra blickar möts och jag tittar bort snabbt! Jag försöker fokusera på vad läraren säger och lyckas uppfatta lite av vad hon säger. Hon berättar om ett grupparbete som vi ska ha inför skolans öppet hus event. Vi fick välja egna grupper och jag hade inte så många vänner i min klass så jag satt som vanligt och väntade på att någon skulle fråga mig. Efter tre sekunder så petar Sam på mig och frågar om jag vill jobba med honom.
-Ja självklart, säger jag och ler. Vi öppnar våra böcker och börjar planera vad vi ska göra. Han är riktigt duktig på matte! När det va fem minuter kvar av lektionen så hade vi fortfarande inte kommit överens om något som vi skulle göra.
-Om du vill så kan du följa med mig hem efter skolan så kan vi fortsätta där, säger han och ler.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är första gången jag har blivit hem bjuden av någon kille i min skola.
-Ja det skulle va kul, säger jag.

***********
Efter att skolan hade slutat så möttes vi upp vid parkeringen.
-Vill du ha skjuts? Frågade han och nickade åt en svart bil som stod parkerad lite längre bort.
-Nej tack. Jag har min moppe svarar jag. Men jag åker gärna efter dig så att jag hittar.
-Okej, säger han och börjar gå mot bilen.
Jag sätter på mig hjälmen och hoppar upp på moppen. Jag startar den och kör lite närmare hans bil. Han backar ut och kör ut från gården. Jag åker efter och försöker koppla till vart vi ska. Efter ungefär tio minuter så svänger han in på en liten grusväg som leder till en stor villa. Jag blir mållös av huset. Sam hoppar ut ur bilen och skrattar när han ser min förvåning.
-Du är inte den första som blir förvånad, säger han och går upp mot dörren. Jag följer efter och ser mig omkring. När han tillslut har fått upp den stora röda dörren så möts jag av en stor hall. Det va ljus inredning med trä och tegel väggar.
-Hallå?! Någon hemma? Ropar han medans jag tar av mig skorna och jackan.
-Jag är hemma. Ropar en röst från övervåningen.
Jag tittar upp mot trätrappan och möts av lång, snygg kille i vår ålder.
Han kommer fram och presenterar sig som Ricky Moran.