Varulvsnätter - Häxmästarens Arv Del1 🇸🇪

Kap.20 Vargsmitta

Amber klev ur bilen och öppnade grinden, så att James kunde köra ända fram.
Hon såg till att stänga grinden direkt, så att Kael inte kunde ta sig ut. Sedan sprang hon upp till huset och öppnade dörren för Amadeus.
James öppnade ytterdörren åt dem och hjälpte sedan till att stöda Amadeus upp för trapporna.
När Amadeus satt på sin säng gick James ner igen för att stänga ytterdörren.
Amber hjälpte Amadeus att ta sig ur kappan. I skenet från taklampan såg man tydligt hur vargulvens tänder gjort hål i lädret. Amber hoppades att armen inte såg lika illa ut.
"Jag får nog gå till toaletten och tvätta av mig först, innan vi kan se något", sa Amadeus när han granskade sin påtuggade arm.
"Orkar du det, eller ska vi vänta på James?"
"Jag börjar nog piggna i lite. Men det är dessvärre bara för stunden. Varulvssmittan är som en ordentlig infektion. Det kommer att ta ett tag innan jag är på benen igen."
Han vred på armen och försökte se hur illa det var. Sedan reste han sig och gick ut till toaletten bredvid.
Han lämnade dörren på glänt medan han tvättade armen under rinnande vatten i handfatet. James kom upp för trappan och gjorde henne sällskap i hallen.
"Är det illa?" frågade han henne.
"Jag vet inte. Jag har ingen erfarenhet av vargulvsbett. Han verkar inte särskilt stressad. Men å andra sidan vet jag inte om han skulle vara stressad ens om han var döende."
"Är det något mer jag kan göra?"
"Nä. Vi klarar oss nog själva nu. Åk hem och sov lite. Jag ringer till skolan i morgon och säger att vi fått influensan båda två. Om du vill kan du komma hit i morgon igen."
Han nickade.
"Jag kommer direkt efter skolan... Säg bara till om det är något ni behöver."
Hon gav honom ett litet leende och nickade.
Lite motvilligt gick han.
"Se till så att inte Kael slipper ut", tillade hon snabbt när han gick ner för trappan.
"Nejdå."
Amadeus kom ut från toaletten och gick tillbaka till sovrummet.
När han satt sig på sängen tog Amber en närmare titt på hans arm. Det var bara ett enda stort bitmärke som gick runt armen. Man kunde se var varje enskild tand grävt sig in och rivit upp huden. Vargulven måste ha tagit tag och sedan ruskat huvudet från sida till sida, som en hund brukade göra.
Hon gjorde en grimas av sympati. Men såren hade redan läkt lite. Det var bara som svullna, röda gropar.
"Ska vi göra ett grötomslag av ingredienserna som du skaffade?" undrade hon.
Han nickade.
"Jag kan komma med ner till köket och instruera dig. Men jag sitter helst, om du inte har något emot det?"
"Självklart inte."
Hon hjälpte honom upp och gick tätt intill honom ner till köket, beredd att hjälpa till om han behövde det.
Under den kommande timmen kokade hon en tjock gröt av olika örter och växter, medan Amadeus gav råd och instruktioner från en av stolarna.
Efteråt bredde hon ut en del av gröten på en bricka för att den skulle svalna fortare.
Sedan höll Amadeus sin arm över diskhon medan hon packade in den med den avsvalnade gröten och virade in den i bandage.
"Sådär. Då går jag och lägger mig. Du borde göra det samma. Jag antar att du blir hemma från skolan i morgon? Eller idag, menar jag."
"Jo. Till att börja med."
"Du behöver inte bli hemma för min skull. Jag kommer ändå bara att ligga i sängen."
"Du kan behöva hjälp. Jag kan nog bli hemma resten av veckan, så får vi se sen."
"Bara du inte missar för mycket av skolan så. Men jag antar att James kan ta hit dina skolböcker, så får du läsa igenom det du behöver."
Hon följde Amadeus upp och lämnade honom på sängen innan hon gick över till sig.
I början var det svårt att finna ro efter allt som hänt, men tröttheten kom till slut ikapp henne och hon lyckades somna.

När Amber vaknade sken solen in genom fönstret. Hon sträckte på sig innan hon sneglade på klockan. Den var nästan tolv. Hon hade ringt skolan från mobilen, utan att kliva ur sängen strax före åtta. Efter det hade hon somnat om direkt och nu kände hon sig faktiskt riktigt utvilad.
Hon slängde av sig täcket och klev ur sängen. Genom fönstret såg hon Kael gräva runt i ett snår. Henne verkade det inte ha gått någon nöd på.
Kläderna hon haft på sig under natten var fortfarande lite råfuktiga, så hon tog en ny uppsättning på sig innan hon gick över till Amadeus. Hon smög försiktigt in för att inte väcka honom ifall han sov.
Han låg på rygg med den inlindade armen över magen ovanpå täcket.
Försiktigt lade hon sin hand över hans panna. Han var varm och hade säkert feber. Inte vaknade han av beröringen heller. Hon lät honom sova och smög ut igen. Hon kunde lika gärna ägna sig åt lite hussysslor. Tvätta kläder och städa till exempel.
Kael kom glatt springande när hon öppnade dörren. Hon ställde skålen med hundmat på trappan bredvid vattenskålen som alltid fanns ute ifall Kael blev törstig.
"Jag hoppas att du grävt ner vad det nu var du tuggade på inatt", sa Amber och klappade Kael på sidan.
Kael var för upptagen med att glufsa i sig sin sena lunch för att bry sig om småprat.
Amber gick in och började plocka i tvättmaskinen. Skött tvätten hade hon gjort förr, så det var ingen risk för felsortering eller missfärgningar.
Sedan hällde hon upp ett stort glas vatten som hon gick upp med till Amadeus. Han vaknade inte den gången heller, så hon lämnade glaset på sängbordet och fortsatte med att småstäda och plocka i huset. Det kändes riktigt trivsamt.
Efter en stund hörde hon att Amadeus gick på toaletten, så hon passade på att byta grötomslaget när han ändå var vaken. Men annars sov han.
James dök upp vid halv fyra med lite skolböcker åt henne.
"Jag bad Heather att hålla ett öga på vad ni får för läxor i de ämnen som ni har gemensamma. Hon funderade på att komma över själv i morgon, men när hon trodde att ni båda var sjuka så ville hon inte störa er idag. En besökare om dagen var tillräckligt enligt henne. Jag sa inget - och ärligt talat fick jag aldrig chansen att öppna munnen heller. Så du bestämmer själv hur du vill göra, men jag har ju förvarnat dig i alla fall", sa han.
Hon nickade.
"Det är bra. Tack så mycket."
Hon lade böckerna på köksbänken och fortsatte med middagen.
"Vill du äta här? Det räcker nog åt dig med. Jag tror inte att Amadeus har någon större aptit just nu."
"Gärna. Hur är det med honom då?"
"Sådär. Han har hög feber och sover mest."
"Det sägs ju att det är bra att sova när man är sjuk. Kroppen tillfrisknar bättre om den vilar."
Hon nickade och tog fram en stekpanna.
"Jag hoppas att du gillar biff. Jag hade lite fantasibrist och att steka biffar går ganska lätt", sa hon och öppnade paketet med kött som hon låtit tina på köksbänken några timmar.
"Det blir hur bra som helst. Är det något jag kan hjälpa dig med?"
"Inte just nu. Fast om du vill så får du duka. Jag gjorde salladen tidigare idag och potatisen sköter sig själv. Såsen gör jag på stekskyn, så det går inte att börja med den heller."
"Jag kan nog duka."
Det blev tyst en stund, medan de båda pysslade med sitt.
"Du? Om Amadeus inte blir bättre, vad har du planerat att göra då? Vågar du ta honom till sjukhuset?" undrade han när han dukat.
"Det har jag inte tänkt på. Det får jag nog se då, om det händer."
Amber ville inte ens tänka den tanken.
Hon lade upp en portion på en tallrik och skar allt i mindre bitar innan hon gick upp med det till Amadeus. Inte för att hans ena hand var obrukbar, men nu kunde han hålla gaffeln i ena handen och tallriken i den andra.
Hon fick väcka honom och hjälpa honom att sätta sig bekvämt innan hon gav honom tallriken. Det fanns vatten kvar i glaset på sängbordet, men hon gick ändå över till toaletten och bytte ut det. Det smakade säkert bättre med kallt och friskt vatten till maten.
James åt middag med henne och gjorde henne sällskap några timmar innan han gick hem.
Amber bytte Amadeus' omslag en sista gång innan hon gick och lade sig.
Hon undrade vad hon skulle säga till Heather nästa dag. Om hon skulle spela sjuk eller säga att det bara Amadeus var det. Men det fick hon se då. Hon hade åtminstone en hel dag på sig att fundera på saken.

Amadeus var lika dålig nästa dag. Han var varm och sov nästan hela tiden. Han gjorde förstås några enstaka toalettbesök och ibland väckte hon honom för att se till att åt eller drack tillräckligt. Hon slogs av idén att hon kunde berätta för Heather precis hur det låg till. Hon litade på Heather och var säker på att hon kunde bevara en hemlighet. Om Heather visste precis hur det låg till så skulle Amber ha en till som kunde hjälpa henne.
Kanske Heather kände till något som kunde vara till hjälp? Hon verkade ju vara en som hade koll på det mesta.

När Heather knackade på tog Amber med henne till köket.
"Du ser inte så sjuk ut", sa Heather när hon satte sig på en av stolarna.
"Jag vet. Jag var tvungen att säga så för att kunna stanna hemma. Amadeus mår inge vidare. Han har haft hög feber i två dagar nu och jag vet inte vad jag ska göra."
"Vad har hänt med honom då?"
Amber samlade sig lite.
"Han har blivit biten av en vargulv", sa hon sedan rakt på sak.
"Va? Har vi vargulv här? Det visste jag inte... Håller han på att förvandlas?"
Amber bara såg på Heather.
Den reaktionen hade hon inte väntat sig.
Heather höjde ögonbrynen efter en stund och såg frågande på Amber.
"Förlåt... Jag kom av mig lite... Känner du till vargulvar?" fick Amber fram.
"Ja... Hur kommer det sig att du gör det då?"
"Eh... Du först."
Heather såg tveksam ut.
"Min moster är en vit häxa. Hon tror att jag kan ha anlag för det, så hon har lärt mig en del... Är du också en häxa?"
Amber skakade på huvudet.
"Nej. Amadeus och jag är häxmästare."
Heathers ögon blev stora.
"Du skämtar", flämtade hon.
"Nej", fick Amber fram.
Samtalet var allt annat än vad hon förberett sig på. Hon kände sig tafatt och fick inte riktigt tankarna att lyda.
"Wow... Tamara har berättat om häxmästare, men jag trodde aldrig att jag skulle få träffa en... Men det betyder väl att Amadeus inte håller på att förvandlas, utan att han håller på och bearbetar smittan?"
Amber nickade.
"Jag kan inte så mycket om läkekonst så jag vet inte vad som är normalt. Jag hade hoppats att du kände till något som kanske kunde hjälpa?" frågade Amber hoppfullt.
"Nä... Men det gör säkert Tamara. Hon kan massor om örter och läkekonst. Du skulle se hur hennes matkällare ser ut."
"Jo, tack. Jag kan tänka mig. Vår är full med skumma grejer som häxan som bodde här tidigare hade samlar på sig."
"Ni har väl ingen källare?"
Amber insåg att det fanns en hel del att förklara, men att det inte var rätt tillfälle för det.
"Jag ska förklara allt så snart det finns tid, men just nu försöker jag att hjälpa Amadeus. Kan du eller Tamara göra det?"
Heather funderade lite och nickade sedan.
"Jag kan inte på långa vägar lika mycket som Tamara. Men å andra sidan skulle jag kunna ringa henne..."
"Du får gärna låna vår telefon", föreslog Amber kvickt.
Heather nickade och gick bort till telefonen som satt på väggen bredvid dörren. Hon pratade inte så länge med Tamara. Hon bara berättade vad det gällde och var det var. När hon satte sig på stolen igen gav hon Amber ett vänligt leende.
"Tamara är på väg. Så snart hon hörde att det var en häxmästare som behövde hennes hjälp blev hon ivrig. Hon har alltid sett upp till häxmästare och vill gärna vara på god fot med en häxmästarfamilj. Jag trodde aldrig att hon skulle göra det. Komma hit alltså. Hon har berättat så många hemska historier om det här huset och varnat mig för att gå hit när det är mörkt... Nu när hon kommer kan vi be henne berätta vad hon vet lite mer ingående."
Amber nickade.
"Medan vi väntar ska jag kanske berätta hela historien om mig själv, Amadeus och huset?"
"Ja, tack", sa Heather och såg riktigt ivrig ut.
Där efter följde det längsta samtal Amber haft med Heather utan att hon blev avbruten eller behövde vänta på sin tur att prata. Heather lyssnade intresserat på varje ord Amber sa och sa nästan ingenting själv. Det kändes lite ovant, men ändå ganska bra.