Varulvsnätter - Häxmästarens Arv Del1 🇸🇪

Kap.6 Häxan

Amber satt på bänken i köket. Hon hade dragit ner tröjan över axeln så att Amadeus kunde titta på den.
"Hon kom inte igenom huden i alla fall... Det lär bli ett par blåmärken. Det är redan lite rött. Men det borde inte bli några andra men", sa han.
Hon nickade och drog upp tröjan igen.
Han såg lite besvärad ut.
"Det var inte ditt fel", sa hon innan han hunnit säga något.
Han mötte hennes blick.
"Givetvis var de det. Jag borde ha gått i förväg och kontrollerat. Då hade du sett henne och kunnat varna mig, utan att bli anfallen själv."
"Jag följde efter själv. Du bad mig inte att göra det."
Han suckade och såg inte riktigt övertygad ut.
"Är hon den gamla husägaren?" frågade hon för att byta ämne.
"Var. Hon är död. Det kan bli sådär när häxor dör och vägrar släppa taget. Kroppen bryts ner. Det var säkert därför hon var där nere. Det är samma miljö som i en matkällare, så hon bevarades bättre där. Eller mumifierades snarare."
"Hur blir vi av med henne då?" undrade Amber.
"Jag får ta fram mitt svärd och hugga henne i bitar. Sen gräver vi ner henne i trädgården."
"Är det humant?"
"Humant? Kärringen får väl skylla sig själv när hon biter sig fast och inte har vett att gå vidare. Det är bara sinnessjuka häxor som stannar kvar så här. Dom blir så besatta av något att begäret håller dem vid liv. Det är det enda som finns i huvudet på henne. Hon kommer inte ens att känna när jag hugger henne i bitar. Hon är död, men släpar runt kroppen ändå."
"Dör hon när du hugger henne i bitar då?"
Han skakade på huvudet.
"Hon lär nog sprattla vidare och härja ändå. Men det är bara att gräva ner skiten och låta henne ligga där tills det inte finns något kvar av henne. Lär ta ett par år, men vad skulle vi annars göra med henne?"
Amber ryckte på axlarna.
Det lät brutalt att begrava en gammal tant levande, men å andra sidan var hon ju inte levande. Inte var hon någon vanlig gammal tant heller.
Och som Amadeus sa: Vad skulle de annars göra med henne?
Hon kunde lika gärna ligga i jorden som i källaren. Att hugga henne i bitar var förmodligen nödvändigt för att hon inte skulle gräva sig upp igen.
"Vi kan nog gå och lägga oss för ikväll. Klockan närmar sig tolv och resten får vänta tills imorgon", sa Amadeus.
Amber nickade.
"Gå och lägg dig du, så släcker jag allt här nere", tillade han.
Hon gled ner från bänken och kallade på Kael. Med en kraftig hund som sällskap skulle hon känna sig trygg. Åtminstone när det var tre veckor till nästa fullmåne.
Hon lät Kael sova i sängens fotända. Det kändes bäst att ha henne inom synhåll och så nära som möjligt. Med en död häxa som krafsade på dörren i källaren började hon undra vad mer som fanns i huset.
Trots det hade hon inte svårt att somna. Sängen var helt underbar att krypa ner i, rummet kändes rofyllt och Kael utstrålade trygghet.

Amber vaknade efter tio följande morgon. Hon hade sovit ovanligt länge och kände sig riktigt utvilad. Det var helt underbart att inte bli väckt vid sjutiden av kalabalik och skrikande ungar. Bara lugn och ro och svag fågelsång som hördes utifrån.
Kael höjde huvudet och såg på henne med sina hasselnöts bruna ögon.
"Go' morron, tjejen", sa hon och sträckte på sig.
Kael hoppade ur sängen och ruskade på sig.
"Vänta lite så ska släppa ut dig", gäspade Amber och hasade fram till sängkanten.
Hon tog på sig kläderna innan hon gick ut ur rummet.
Hon hade aldrig varit särskilt förtjust i att gå runt i morgonrock tills man ätit frukost.
Kael sprang ner till dörren så snart hon sluppit ut ur rummet. Amber låste upp ytterdörren och släppte ut Kael innan hon gick in till köket.
Amadeus satt och drack kaffe vid bänken.
"Go morron. Sovit gott?" sa han utan att lyfta blicken ur boken han läste.
"Jodå."
Hon tog fram vad hon behövde till frukost och satte sig på sin stol.
"Vad är det du läser?" undrade hon och hällde upp müsli i skålen.
"En besvärjelsebok. Den vi ska använda idag. Det är ett bra tag sedan jag tittade i den... Det ligger många gamla minnen mellan dessa sidor."
Amber kände sig inte riktigt säker på om hon vågade fråga vad det var för minnen, eller om hon skulle låta honom vara ifred.
"Något särskilt?" undrade hon.
Han såg på henne som hastigast innan han tittade i boken igen.
"Inte direkt."
Det betydde med andra ord att han inte ville diskutera det.
Amber ägnade sig åt sin frukost istället och lät honom vara ifred.
Genom fönstret kunde hon se ut över trädgården medan hon åt.
"Har du någon skillnad på när vi genomför besvärjelsen?" undrade Amadeus efter en stund.
"Nä. Mig gör det ingen skillnad."
"Okej. Då tar vi det ikväll, så kan jag gräva gropen åt kärringen i källaren medan det är ljust. Jag har bestämt mig för att kapa henne när gropen är klar. Då slipper vi ha några lösa delar på rymmen sen."
Amber rös.
Tanken på att en av häxans händer skulle ligga någonstans där nere i mörkret och vänta på att hugga tag i henne var kuslig.
"Och så tänkte jag kontrollera resten av källaren. Om inte du vill hitta på något?"
"Jag kan nog underhålla mig själv", svarade hon med en axelryckning.

Efter frukosten gick Amber ut till lusthuset för att titta närmare på det.
Dörren gick förvånansvärt lätt att öppna.
Det luktade fuktigt trä och lite unket, men det verkade inte vara några skador på varken väggar eller möbler.
Det var ett vanligt, klassiskt lusthus med väggfast bänk hela vägen runt och ett bord i mitten. I fönstren var det gott om döda insekter och det märktes att spindlarna hade haft ett antal år på sig att spinna sina nät. Ändå syntes det att allt kunde bli riktigt fint och hemtrevligt om man bara städade lite, så hon kavlade upp ärmarna och satte igång.
Med en sopborste gick det att få undan det mesta. Resten gick att få ordning på med en fuktig trasa och lite skurmedel.
Till sist tvättade hon fönstren.
Utsidan blev lite knepig när en röd växt som liknade humle hade täckt nästan hela väggen. Hon fick ta en sax och klippa fram fönstren innan hon kunde tvätta dem. Men när allt var klart kände hon sig riktigt nöjd med resultatet.
Den senaste timmen hade hon hört spadtag från husets norra sida, så hon gick dit för att se hur det gick för Amadeus.
Han stod redan med marknivån till midjan i gropen han grävde. Han hade tagit av sig rocken och hade bara T-shirten på sig. Hans muskulösa överkropp fick nästan T-shirten att se för liten ut. Den satt åt över alla musklerna men den var tillräckligt lång, så en större T-shirt hade nog sett ut som klänning på honom.
Amber undrade om hans mångsyssla som häxmästare hade gjort honom så vältränad och vad i så fall det var han gjorde.
"Har du kontrollerat källaren?" undrade hon.
"Ja. I det sista rummet var det ännu mera möbler. Det ser ut som att vi inte behöver köpa så mycket i alla fall. Det är fina antika grejer där nere. Skulle säkert vara värt en hel del, men jag föredrar att ta till vara äldre grejer."
Han stack spaden i marken och lutade sig mot den.
"Vad har du sysslat med då?" undrade han.
"Städat lusthuset."
"Vilket av dem? Det gula i trä eller glashuset?"
"Vilket glashus?"
"Det som står på husets östra sida."
"Det gula. Jag visste inte ens att vi hade ett till."
"Det är väl snarare ett växthus skulle jag tro. Jag har inte tittat så noga. Vad är klockan föresten?"
Amber tittade på sitt armbandsur.
"Snart tolv."
"Hm. Jag ska nog gå in och försök hitta på något till lunch."
Han lämnade spaden där den stod och hävde sig upp ur gropen.
"Jag går och tittar på det där andra lusthuset så länge", sa Amber och gick runt huset och fick se ett märkligt växthus, nästan helt i glas.
Det var lite större än lusthuset och hade en knähög grund i rött tegel. Glaset var nästan helt täckt med grön mossa och på insidan växte en svart växt som verkade ha tagit över större delen av väggarna.
Nyfiket gick hon runt och letade upp dörren. Det gick lite trögt att få upp den när den svarta växten vuxit fast i fogarna på glaset. Golvet där inne var gjort i gatsten och längs väggarna fanns en remsa jord. Det enda som fanns där inne var den svarta växten. Allt annat verkade ha vissnat bort, om det funnits något annat.
Amber gick in och såg sig om.
Bara man tog bort den svarta växten och tvättade glaset lite så skulle det säkert se riktigt fint ut. Med tiden kunde hon säkert plantera nya saker där inne.
Hon fick en bild av vackra klätterväxter och blommor i klara färger framför sig. Där kunde hon sysselsätta sig mycket. Kanske till och med odla något ätbart? Tomater, pumpa eller morötter kanske? Men för tillfället hade hon fått nog av städarbete. Det fick vänta till en annan dag.

Trots obehaget hjälpte Amber Amadeus att bära upp alla möblerna ur källaren. Man kunde höra häxan skrapa och muttra på andra sidan den låsta dörren, men hade hon inte kommit ut än så skulle hon nog inte göra det nu heller.
Det blev ändå Amadeus som gick sist, så hon behövde aldrig vända ryggen mot den dörren.
Amadeus hade haft rätt angående möblerna. De var riktigt vackra. Antika och mycket välskötta. Häxan hade tydligen skött huset pedantiskt tills den dag hon dog. Sedan hade hon förmodligen tagit möblerna med sig ner i källaren för att svartsjukt vakta dem. Varför hon gjort så var svårt att finna en förklaring på. En galen, död häxa var nog det mest obegripliga som fanns. Hur som helst var det skönt att ha häxan inlåst.