Blå Världar

osagt

Ljungeldar skimrar
I dina ögon
Ändå hänger dina ögonlock tunga

Älskade du,
Jag vill lätta
Dina dystra atmosfärer

Dina läppar darrar,
Osagda meningar
Blir kompakta i luften

Du yttrar ingenting,
Men låter regnet tala åt dig
Älskade du,
Har dina himlar fallit?

Mina ord hänger likt dimma
Och jag hoppas att du känner dem
Vila emot huden
För jag vågar inte vidröra
Ett endaste ett

Du målar stjärnor i taket,
Skriver i tystnad poesi
Älskade du,
Om du bara visste
Hur planeterna hänger i trådar
Ifrån dina fingertoppar
Skulle du då någonsin
Skrämmas utav skapelsen?

//jag gråter det här är sämstsämstsämst :-( och jag är ledsen för att det inte varit någon riktig uppdatering sen i början av maj. här kommer en liten förklaring: jag har inte kunnat skriva. as simple as that. och as hard as that antar jag. oavsett. feels good to (förhoppningsvis) be back on track nu, även om det (som ni märker) gör lite skakigt i början. <3//