Blå Världar

scenen

Vi är kvar på scenen
Trots att ridån gått igen
Och publiken gått härifrån

De slutar titta
När pjäsen inte längre roar dem,
När vi inte längre följer
Ett konstnärligt manus

Vi spelar inte längre våra roller,
Men är iklädda kostymerna,
Klamrar krampaktigt fast om teatermaskerna
Som bestämmer våra känslor

Konfettin, som guldglänsande snö
Fylld av värme, skimrar inte längre
Då strålkastarna slocknat
Rosorna de kastat
Ligger kvar runtom oss

Djupröda, silkeslena blad,
Taggarna som finns gömda
Bakom skönhet och passion
Rispar så lätt upp din släta hud

Mörkrött blod,
Blandar sig med rosorna,
Men hur ska vi skilja röda nyanser åt
I detta mörker,
Hur kan vi skilja på smärta och skönhet
När ingen längre tittar på?

Publiken har lämnat rosorna att vissna
Men det gör dem inget
Det finns alltid nya blommor att odla
För att hylla nästa konstnär

Kvar ligger vi
På det kalla scengolvet,
Döende

//hade velat att detta skulle bli mycket bättre men men :/ och alltså ughughugh vill inte gå till skolan imorgon. kan typ prova att räkna hur många breakdowns jag kan ha den här veckan. well är redan uppe i tre. inte konstigt att jag aldrig orkar göra nåt kul längre mer än att vara på pinterest. briljant.//