swedish
°
han kollade intensivt på henne när hon satte sig ned i den bruna läderfåtöljen på det lilla caféet. hon hade en stor mugg med rykande varmt kaffe och en blåbärs muffins framför sig. hon tog av sig sin gråa rock och sin plommon färgade tubhalsduk, och la dem sedan i den tomma fåtöljen bredvid henne. hon tog upp muggen med kaffe och förde den till sina läppar. han stönade nästan ut i välbehag på grund av hur fylliga hennes läppar var. de var rosenröda med en tydlig amorbåge. de skulle passa perfekt runt hans styva lem. hon höll sina smala och bleka fingrar runt muggen för att få lite värme i kroppen igen. hon steg in från det kalla vädret utanför caféets väggar för bara några minuter sedan. hon tog upp sin muffins och tog ett stort bett. han var tvungen att ta ett stadigt grepp on armstödet till fåtöljen som han satt i för att inte ta henne där och då. hans styva manlighet spände tyget till hans svarta jeans.
hon var så oskyldig, så ren. han blev otroligt dragen till henne. hon skulle bli hans. hon skulle tillhöra honom. hon skulle bli djävulens ängel.
°
angel suckade när hon gick ur sin gamla bil på den främmande skolparkeringen. hon huttrade till och drog sin bruna rock lite tightare runt sin smala kropp. hon hade precis flyttat från manchester till london. hennes pappa hade dött några månader tidigare på grund av den hemska och grymma sjukdomen cancer. hennes mamma var förkrossad och ville starta ett nytt liv så snabbt som möjligt. angel var också väldigt ledsen. han var ett av de två skälen att hon hade kommit till denna värld. han var en av anledningarna att hon hade fått ett liv, att hon levde. hon var bara arton vintrar när hennes pappa dog. hennes mamma hade börjat titta på lägenheter bara några veckor efter angels pappas, vars namn var james, bortgång. hon hittade snabbt en trea i london som hennes mamma, jennifer, tyckte var jättebra. men det tyckte inte angel. hon trivdes så bra i manchester och hon visste att det skulle ta en väldigt lång tid för henne att komma till ro i en så stor och främmande stad som london. alla hennes vänner bodde i manchester och det skulle ta en väldigt lång tid för henne att skaffa nya vänner. angel hade alltid varit så blyg, nästan skygg. det enda hon önskade var att hon skulle vara osynlig och hon ville verkligen inte dra till sig någon uppmärksamhet.
men det var nästan omöjligt på grund av hur vacker hon var. hon hade ljust, nästan vitt hår som gick ner till hennes byst. hennes hy var blek, nästan som porslin. hennes kindben satt högt uppe på kinden och hennes näsa var liten och lite upptryckt. hon var ganska lång, lite längre än vanligt. hennes kropp var smal men hon hade rundade och tydliga höfter. hennes ögon var stora och hade en magisk skogsgrön färg. hennes ansikte var så delikat att hon kunde få varenda man på fall. hon såg ut som en ängel.
hon gick långsamt upp till den stora porten som var ingången till hennes nya skola. när hon öppnade dörren möttes hon av en elevfylld korridor. det stod ungdomar i noga uppdelade grupper och pratade med varandra. nördarna, punkarna, barbie dockorna, de 'coola' och de populära. sist så kollade hon på den 'farliga' gruppen. de hade tatueringar, piercingar och mörka kläder. hon tyckte de såg farliga ut, men det betyder inte att de är det. en av dem kollade på angel med en lustfylld blick och ett djävulskt flin på läpparna. hon drog snabbt bort blicken från dem när hon mötte hans mörka blick. hon gick snabbt och tyst till rektorns kontor för att få sitt skolmaterial och information om skolan.
han studerade henne där hon gick. hennes bruna rock passade hennes kropp perfekt. han visste inte att de skulle gå i samma skola. men det gjorde det bara lättare för honom att ta henne och göra henne till hans egendom.
angel gick tyst och satte sig i väntrummet utanför rektorns kontor. hon var ensam en stund men sen så kom han in. han, som hon hade fått ögonkontakt med i korridoren. han i det 'farliga' gänget. hans hår var kort men längre på hjässan. lockar vilade på hans huvud, mörkbruna lockar. hans ögon liknade angels fast hans var mörka och kalla. angels ögon var alltid varma och välkomnande. han hade på sig ett par tajta jeans och en tröja med ett tryck av den kända tungan av 'the rolling stones' på. trycket var vintage, inte så skarpa färger. hans skor såg ut att kosta mer än angels lägenhet som delade med sin mamma. de var svarta i ett mocha material. tatueringar klädde hans armar. hon såg även att det var någon slags tatuering på hans bröst men hon kunde inte tyda vad det var för något, nån slags fågel kanske. hon frös till när han satte sig ner i stolen brevid henne. hon kände hans mörka och tryckande blick på henne, hon kände sig så underlägsen. hon tackade gud när en liten dam i 50 års åldern kom ut ur ett kontor.
"angel dawson?"
angel reste sig upp och rektorn log ett varmt leende som hon besvarade. hon följde med den lilla damen in i hennes kontor och angel satte sig i stolen framför ett skrivbord. den gamla trädörren skrek när den långsamt stängdes. när den hade stängt sig med en smäll kollade rektorn allvarligt på angel.
"han gjorde väl inget med dig?" frågade hon. angel tittade ned i det rödbruna skrivbordet och skakade på huvudet. "säkert?" angel nickade. "bra".
angel ville verkligen fråga varför rektorn var så rädd att han hade gjort något mot henne. han kanske är farlig ändå? hon bestämde sig för att inte fråga någonting och bara lyssna på rektorns information. men tankarna gled alltid tillbaka till hennes huvud, tankarna om honom. vem var han?, vad vill han henne? ville han henne någonting ens, eller var han bara obehaglig.
rektorn hade pratat klart med angel och gav henne en kod till hennes skåp, även hennes schema. hon tackade rektorn för informationen och öppnade dörren igen. väntrummet var tomt, han var inte kvar. angel kände både lättnad och var lite besviken. hon ville fråga honom vem han var, och om han ville något. hon gick ut till den nu tomma korridoren. klockan var kvart över åtta, alla lektionerna började vid åtta. hon letade reda på sitt skåp, nummer 214. hon öppnade det med sin fyrsiffriga kod och lade in sin rock i det. hon behöll sin väska på axeln och stängde skåpet igen. hon kollade på sitt schema, hon hade samhällskunskap i rum 317. hon letade upp rummet så snabbt som möjligt och knackade försiktigt på den bruna trädörren. efter några sekunder öppnades dörren och en ganska ung tjej log mot angel.
hennes hår var ganska mörkt med blonda toppar, hon bar ett par svarta glasögon som ramade in hennes blåa ögon. hon bar ett vänligt och välkomnande leende som klädde henne väldigt bra. hennes kläder var väldigt moderna, angel visste inte om hon ar en lärare eller elev.
"hej, du måste vara angel, jag är din samhällskunskapslärare, claire." sa hon glatt och log. "du kan sätta dig brevid luke, där" sa hon och pekade på en blond kille med blå ögon. även han hade ett par glasögon, men han hade på sig en skjorta med bruna mönster och ett par beiga chinos. hans hår var väl glaserat med hår gelé och han bar ett armbandsur på sin vänstra handled. angel gick och satte sig brevid den blyga killen.
"hej, angel dawson." sa hon och skakade hans hand försiktigt.
"l-luke hemmings" stammade han nervöst fram. angel smålog åt hans gulliga utstrålning. han var väldigt blyg, ganska nördig. angel och luke kom ganska bra överens och de bytte nummer. angel var väldigt glad, hon hade fått en ny vän. hon kände någons blick bränna hål i henne. hon ignorerade det först men det gjorde nästan ont i henne när hon inte vände om. hon och luke jobbade med några uppgifter om dagens samhälle tillsammans, det var då hon vände om.
hon mötte ett par mörka ögon, mörka av avund och ilska. det var hans ögon, vem är han och varför är han arg? hon bestämde sig för att helt enkelt strunta i mannen. han var underlig, väldigt underlig, men angel brydde sig inte längre.
angel och luke gick ut ifrån klassrummet tillsammans, det var nu en timmes lång rast, plus lunch. men när angel stod vid sitt skåp, ensam, eftersom luke satt i biblioteket och de andra hade dragit hem, hörde hon fotsteg. hon vände sig om och såg han komma emot henne. hon öppnade munnen för att säga något till honom men hon blev snabbt upptryckt mot skåpen bakom henne. han höll hennes armar över hennes huvud och flinade elakt när han såt hennes skrämda uttryck.
"åh, min lilla ängel, du är min. bara min" sa han med en dov röst som skrämde angel men gjorde henne attraherad till denna man som tryckte upp henne emot skåpen som om hon inte var någonting. hur skulle hon reagera? skulle hon bli arg, eller inte bry sig alls.
"vem är du?" frågade hon och försökte låta så lugn som möjligt.
"harry, eller andra kallar mig djävulen." sa han. "och du ska bli djävulens ängel." han började kyssa angels nacke löst, men valde sedan ett ställe där han skulle suga. det märket som blev över, det skulle visa att hon var djävulens ängel. ingen annan man skulle röra henne, inte ens kolla på henne. hon var hans, och det skulle hon alltid vara. hon var djävulens ängel.
°°
