Blev annorlunda ∞ Kap.9

868 46 6
                                    

NÄSTA DAG (onsdag)

Jag vaknade med ett ryck eftar den hemska mardrömen jag hade haft under natten. Jag var alldeles svettig och hade tårar som rinner ner för kinderna. Jag bestämde mig för att da en avslappnande dusch innan skolan. (ni vet vad man gör i duschen orkar inte förklara det)

När jag var klar virra jag en handduck runt kroppen och håret sedan gick jag till min garderob och som vanligt har jag ingen aning om vad jag ska ha på mig.

Efter en halv timma som kändes som en evighet så hitta jag ett par mörkblå högmidjade jeans med ett tajt vitt line med texten 'PINK' på och en vanlig grå tjock tröja som är jag lätt vara öppen. Mitt hår hade hunnit blivit tort så jag valde att platta det lite som att jag hade lite vågigt efter duschen, sen sminckar jag mig lätt med lite concealer och mascara.

Jag går ner till köket och där sitte nästan alla och stirrar på mig med ändas förvånade blickar och så klart fattar jag ingenting och tittar frågande tillbaka på dem.

Jag suckade och gick fram till kylen och tar fram mjölk och flingor med torkade jordgubbar i, min favvo flingor. Jag sätter mig vid bordet och fortfarande allas blickar på mig, jag sukade igen men lite mer irriterat och börja äta. Efter en stund orka jag inte mer och jvar bara tvungen att fråga.

"Alltså vad är problemet egentligen, det är inte så att jag är något att stirra på så vad är det med er?" sa/skrek jag så alla hör mig tydligt.

"Nej men det är liksom att du är inte dig lik gumman, vad gjorde du och han killen egentligen igår och förrigår som har gjort dig så annurlund en ditt gammla jag" sa 'mamma' lungt men kollade mistänksamt på mig och alla granskade mig från topp till tå.

"Jo, det vi gjorde var liksom...emm...ehh..." stammar jag fram, jag kan ju liksom inte säga sanningen. 'jo jag liksom förvandlades till en skiftare och han hjälpte mig och sen visade det sig att han också är en skiftare och att jag är hans 'mate' och sen fick jag ett brev av min pappa där det stod att jag är den nya ledaren för en flock där jag är min döde pappa 'alphas' dotter som var flockens ledare för två år sen men visst jo jag ska också flytta ditt och bo där i hela mitt liv med massa uta skiftare som ska lyda mig som om jag är värsta drottningen och så är det bara'så kan jag ju inte säga dom kommer både skratta och tro att jag har blivit helt galen i huvut.

"Föresten vadvad menar du med att jag är så...emm...annurlunda" sa jag lite blygt och titta frågande på alla som stirra chockat tillbaka.

"För det första så har du ljusare hår, det andra dina ögon nästan lyser klarblåt när du brukar ha mörkblå ögon, för det tredje så har du en veldigt rätt snygg veltrännad kropp som du inte hade innan alltså inte lika mycket som nu och för det fjärde så är du inte derekt blyg och vill ta lite plats och synas som förut" sa Rick och blev lite generad ner han sa att jag var snygg vilket fick mig att fnissa lite.

° ° ° °

När jag kom fram till skolan så gick jag mot mitt skåp och fick många konstiga blickar från alla när jag gick förbi alla, när jag rundar hörnet mot mitt skåp så ser jag några killar, eller killar och killar dom är idioter som mobbar och slår mig nästan varje dag. Jag börjar gå mot dom och dom flinar sådär 'onskefult' när jag kommer närmare med blicken mot marken. När jag kommer fram till mitt skåp så står dom framför så jag inte kommer in i det.

"Kan ni vara så snälla att flytta på er?" säger jag så lungt som jag kan medans jag känner ilskan bubbla upp inom mig.

"Tänk om vi inte vill det då" säger ena av dem fyra stödigt och spänner sig lite för att verka tuff men mig skremmer han inte det är medt bara skratretande.

"Antingen flyttar ni ner frivilligt eller med våld" säger jag stöddigt och tittar på alla som ser lite förvånade ut över det jag nyss sa.

"Som att du kan få oss att flytta på oss?" skrattar en stöddigt och jag känner energin åka igenom mig och jag knytter händerna och knäker fingrarna.

"Jag varna er!" sa jag stöddigt med ett flin på läpparna när jag såg att två av den blev lite rädda. Snabbt så tag jag tag i den som stod för mitt skåp i hande och drog den hetsigt mot mig och gjorde krockben så han föll ner på knä och drog bak armen mot hans rygg och tryckte ner honom mot golvet med en duns och han stöna av smärta, jag vände huvudet mot dom andra tre som såg nästan skräckslagna ut. "BÖ" sa jag argt och killarna sprang iväg i värdens fart, jag vände tillbaka huvut mot killen på golvet och huka mig mot hans huvud och viska jag stödigt "våga aldrig muka med mig igen, och kom ihåg det här var bara uppvärmningen för mig vänta bara till nästa gång" sedan släppte jag hans arm och han var snabbt därifrån utan ett ord.

Dagen var ganska så normal i skolan bara att det var många som ville vara med mig och ville bli min vän och varför förstår jag inte när man har slagigt ner och skrämt skolans tuffaste och 'starkaste' killar.

"""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""

HÄR HAR NI NÄSTA KAPITEL AV MIN 'BOK' HOPPAS NI GILLAR DEN <3

TACK SÅ MYCKET FÖR ÖVER 80 LÄSARE BETYDER SÅ MYCKET FÖR MIG <3

KOMMENTERA GÄRNA VAD IN TYCKER OM DEN VILL VETA OM DEN ÄR BRA ELLER INTE GE GÄRNA TIPS ELLER IDÉER FÖR ATT DEN SKA BLI BÄTTRE ELLER TILL NÄSTA KAPITEL SOM KANSKE KAN KOMMA MED I <3

Den stora hemligheten (Avslutad)Tahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon