Tvillingar

två

| Alice 08:54 - 4/7 2016 |

''Brrrrrr brrr''
Någonting sitter på min näsa.
Jag öppnar ögonen, en mygga.
Jag höjer handen och smäller till rakt på min näsa. Myggan hinner iväg och jag slår till mig själv i ansiktet. Ibland är jag den osmartaste människan i hela världen. Jag kollar runt i rummet. Den lilla lådan står kvar, möblerna står som jag lämnade dom igår. Ja, jag tror på spöken fast jag är 14 år. Jag känner en sval vindil. Jag tittar mot fönstret, det är öppet. Nu ver jag hur myggan kom in.
Men jag öppnade inte det igår, eller? Jag öppnade det nog, jag var ju så trött så jag kommer nog inte kommer ihåg vad jag gjorde.
Jag bestämmer mig för att sova lite till, klockan är inte så mycket.
Jag vaknar igen, denna gången sitter en nyckelpiga på min näsa.
Istället för att slå den så reser jag mig upp och släpper ut den genom fönstret.
Nu när jag ändå är uppe slänger jag på mig min vita bikini, ett par slitna jeansshorts och ett slappt linne. Det blonda håret sätter jag upp i en slarvig tofs. Jag rusar ner för trappan och vrålar:
''Jag är vakeen!!''
När jag kommer ner i köket sitter David och en ung kille runt köksbordet och stirrar på mig.
''Ja, vi vet att du är vaken Alice.'' säger David lungt.
Jag skäms så mycket att det inte är sant. Varför vrålade jag? Dom fattar väl det om jag dundrar ner för trappan. Jag går till diskmaskinen och är säkert röd i hela ansiktet. Jag plockar ut en tallrik och ett glas, en sked tar jag ur lådan. Jag sätter mig mitt emot den nya killen. Nu när jag tar mig en närmare titt ser han faktiskt väldigt bra ut.
''Det här är Sebastian.'' säger David och Sebastian vinkar.
Jag ler.
''Och detta är Alice.'' säger David och reser sig upp.
''Ni kan ju bekanta er lite, jag går ut till Mia (Alices mamma)."
När David har gått säger Sebastian:
''Ja, vi är halvsyskon.''
''Aa..'' svarar jag och studerar honom.
Han har brunt fluffigt hår, gröna ögon och världens finaste leende.
''Hur gammal är du?'' frågar jag.
''15" svarar han.
''Okej, men ska du flytta in här eller?''
''Mm, du kan förresten kalla mig Sebbe.''
''Visst Sebbe, ska vi dra ner och bada? Jag vet ett par jättefina klippor man kan dyka ifrån!'' säger jag, lite för entusiastiskt.
''Okej.'' svarar han och skrattar.
Jag reser mig upp och ställer ifrån mig skålen med halvätna flingor på diskbänken. Sedan springer upp för trappan.
Jag tar på mig mina Ray Bans och packar ner min handduk i en havsblå badväska. Innan jag går ner slänger jag en sista blick så att allt i rummet står som det ska.
I hallen möter jag Sebbe som har en handduk slängd över axeln och ett par pilotglasögon i pannan.
Vi går ut och efter ett tag svänger vi in på en liten stig som är full med björnbärssnår. Vi kommer fram till ett stenbrott. Min favoritbadplats. Det finns en klippa som ligger ca två meter över ytan och så finns det en klippa som är sex meter över vattenytan.
''Hur djupt är det?'' frågar Sebbe och blickar ner i det grönblåa vattnet.
''Typ tre meter, på vissa ställen fyra. Men jag har hört att dom har kört ner bilar och sånt här.'' säger jag och tar av mig tröjan. Jag ser att Sebbe står och stirrar på mig.
''Ey, sluta titta'' säger jag och täcker över min kropp med armarna. Han skrattar och tar av sig sin tröja.
Oj! That sixpack!
Nu är det jag som står och stirrar. ''Haha! Vem var det som stirrade?'' frågar han och skrattar.
''Jag slår vad om att du aldrig vågar hoppa där ifrån!'' säger han och pekar upp mot en klippa några meter över oss.
Där tar han fel. Från den Klippan brukar jag öva ifrån.
''Haha! Det där är ingenting!'' säger jag och börjar klättra upp för bergväggen. Sebbe kommer snabbt efter. Jag ställer mig på klippan och gör mig redo. Jag hoppar ut och hinner göra en volt innan jag dyker i, utan överslag eller underslag.
Vattnet är svalt och klart. När jag kommer ner under ytan ser jag något som glimmar till i klippan. Jag försöker se vad det är men jag ser bara en glimt av vad som finns där. När jag kommer upp till ytan står Sebbe och applåderar innan han kastar sig i han också.
När han kommer upp frågar jag om han såg det som glimmade.
''Nej, var då?'' frågar han förvirrat.
''I berget, jag ska dyka ner och kolla'' säger jag och tar ett djupt andetag.
Jag dyker ner i det svala vattnet, min favoritplats.
Jag ser att det glimmar till igen. Jag simmar ner och ser att där ligger ett guldhalsband. Jag försöker nå det men misslyckas. Jag får simma upp till ytan och en förväntansfull Sebastian.
''Såg du något!?'' frågar han.
''Ja, ett halsband men jag fick inte tag på det.'' svarar jag.
''Får jag också dyka ner?'' frågar han. Jag nickar och vi gör ett nytt försök.
Jag ser halsbandet och tar tag i guldkedjan. Jag simmar upp mot ytan men Sebbe stannar kvar vid klippan. Precis innan jag når ytan glider kedjan ur mitt grepp och ner mot botten.
Sebastian är på väg upp så han ser guldföremålet som singlar ner i vattnet. Jag ser hur han fångar upp det och simmar till ytan.
''Tappade du detta?'' frågar han, håller upp halsbandet och skrattar.
''Mm, jag tappade det'' svarar jag och tar det ut hans hand. Vi simmar till kanten och tar oss upp. Nu tar jag en närmare titt på halsbandet. Jag ser att det sitter en nyckel på det, en mycket liten nyckel. Sebbe tittar över min axel och säger:
''En nyckel, vart tror du den leder?''
''Har ingen aning. Vart den än leder så har nog inte vi det'' svarar jag bekymrat.
''Nej, så är det nog. Ska vi hoppa igen?'' frågar han och drar med mig upp.
Denna gången hoppar han först. När jag hoppar landar jag nästan på honom! Nu ser jag inget glimmande under ytan. Vi går upp och sätter oss på klipporna. Vi pratar om allt mellan himmel och jord. Till slut kommer vi in på vart nyckeln kan leda. Han tror att det är till en dagbok men jag tror något helt annat ...

---
Andra delen ute :)
Haha har inte så många läsare men älskar alla er som läser. Glöm inte att gilla kapitlet och kommentera vad ni tycker. Då blir jag jätteglad!
xx