Tvillingar

ett

| Alice 15:23 - 3/7 2016 |

"Vi ska flytta tillbaka till Gotland.'' de orden sägs om och om i mitt huvud.
Precis när jag hade börjat trivas i Norrköping så måste vi flytta tillbaka till vårt gamla hus.
Jag bor med min mamma.
Jag har ingen pappa för han dog i en bilolycka år 2005 och jag lärde aldrig riktigt känna honom.
Nu bor mamma med David.
Som sagt, vi ska flytta, igen.
Nu blir alla Ellas och mina sommarplaner krossade.
Vi hade planerat sommaren i minsta detalj, till och med vad vi skulle ha på oss.
Och nu sitter jag i bilen med mamma som falskt sjunger med i gamla poplåtar.
Hon har en dröm om att bli sångerska men nu jobbar hon som sjuksköterska, alltid sena kvällar.
Jag föredrar hellre att bada och simma, jag ska bli simhopperska. Som min mormor. Hon har tagit VM-brons och SM-guld. Jag är minst sagt stolt.
''Framme!'' hojtar mamma från framsätet och hon och David hoppar ut.
''Alice, vi är framme!'' hon öppnar dörren och bokstavligen drar ut mig ur bilen.
Jag står framför ett stort, rött hus med en vit veranda som vätter mot trädgården. Trädgården är stor med många äppelträd och syrenbuskar. Den vita dörren är öppen och man ser in i den stora hallen.
Jag går fram till huset och går upp för trappan med mina hörlurar i handen.
''Du kan gå till ditt rum och packa upp.'' säger mamma och hon springer upp för trappan med lätta steg. Som om hon vore 12 år igen.
Jag går efter med tunga steg, som en elefant. Upp för trappan och in i andra rummet till höger.
Jag tittar in i mitt gamla rum.
Jag minns dom blåa väggarna, trägolvet och den stora sängen. Men på mitt skrivbord står något jag inte minns.
En liten, rosa låda.
Jag går fram till skrivbordet och tar upp lådan i handen.
Jag blåser av ett tjockt lager damm och några snirkliga bokstäver blir synliga.
Jag koncentrerar mig för att läsa de gamla guldbokstäverna.
''W.E'' står det.
Jag förstår ingenting men mamma måste ha tagit upp den innan vi åkte.
Jag ställer tillbaka lådan och börjar packa upp mina kläder.
Jag hänger upp alla mina klänningar och kjolar och viker tröjor och byxor och lägger dom på hyllorna.
Jag ska precis vika ihop min favorittröja när det knackar på dörren.
''Ja!'' säger jag och mammas huvud sticker fram.
''Jag skulle bara säga att det är mat nu.'' säger hon.
''Okej, mamma har du ställt en rosa låda på mitt skrivbord?'' frågar jag.
Mamma tittar oförstående på mig.
''En rosa låda, varför skulle jag ställa en rosa låda här?''
''Jag vet inte men det står iallafall en på mitt skrivbord'' säger jag och visar henne.
''Vi får kolla på den sedan, maten kallnar!'' säger hon och går ner.
Jag ger lådan en sista blick och följer sedan efter henne.
''Sebastian ska komma imorgon.'' säger David när jag kommer ner.
''Vem är Sebastian?'' frågar jag.
''Min son, din halvbror.'' svarar han och ler stelt.
Jag har alltid önskat mig ett syskon, helst en tvilling men varje gång jag pratar om syskon blir mamma obekväm.
När vi har ätit upp köttfärslimpan tackar jag för maten och går upp på mitt rum igen.
Det börjar bli mörkt så jag bäddar sängen och kryper ner under täcket med min telefon.

---

Hej! Den här novellen kommer uppdateras ganska ofta, bara så att ni vet. Första kapitlet kanske är lite tråkigt men det kommer bättre, lovar!

xx Astrid