Tvillingar

fyra

| Alice 08:12 - 5/7 2016 |

Jag vaknar ur en härlig dröm. Jag och Sebastian dyker från klippan, om och om igen.
Jag känner något irriterande på kinden, jag för handen dit och en nyckelpiga kryper upp på min hand. Jag kollar mot fönstret, det är öppet. Jag går upp ur sängen, släpper ut nyckelpigan och stänger förnstret. Jag är säker på att jag stängde det, men det har väl blåst upp.
När jag ändå är uppe sätter jag mig vid skrivbordet för att studera speldosan.
Jag försöker vrida upp speldosan med den funktionen förstördes när Sebastian tappade den i golvet. Jag satte tillbaka spegeln efter att den trillade ut och lade fotografiet på skrivbordet. Nu tar jag upp fotografiet igen och tar mig en närmare titt på det. Det är tagit framifrån i vad som ser ut som en balettstudio. I spegeln ser man att det är en kvinna som tar bilden med en systemkamera. Flickan på bilden kollar ner på sina fötter och har ena handen över sitt huvud och den andra böjd parallellt med midjan. Jag vänder på bilden och ser att det står någonting där, med små bokstäver. "Wilma dansar balett" står det.
Jag tittar på speldosan igen, på locket står det W.E. Undrar om W:et står för Wilma.
För att inte Sebbe ska få för sig att jag håller något hemligt för honom ropar jag att han ska komma. Jag får inget svar så jag reser mig upp och går för att leta efter honom. Jag går in på hans rum, som ligger mittemot mitt men där syns han inte till. I hans rum är väggarna vita och längs ena väggen står en säng med svart överkast. Under fönstret står ett skrivbord med en laptop på. På väggen mittemot sängen sitter en TV.
Jag går fram till fönstret och tittar ut. Hans fönster vätter mot den lilla gatan i byn där vi bor. Längs de andra husen växer stockrosorna höga och jag ser en katt som stryker sig längs grannens husvägg.
"Alice?" hör jag någon säga bakom mig. Jag vänder mig om, där står mamma.
"Ja" säger jag och börjar gå mot dörren.
"Vad gör du här?" frågar hon undrande.
"Jag letar efter Sebbe" svarar jag sanningsenligt. "Vet du var han är?"
"Nej men jag såg honom för ett tag sen"
Jag nickar och går in på mitt rum igen.
Jag slår mig ner på skrivbordsstolen och tar upp min mobil, jag har fått ett sms från Miranda.
"Tja Görs?"
Jag skriver tillbaka och berättar hur mycket jag saknar henne.
"Typ inget dd? Saknar dig här dock Boo 😘"
Jag lägger ner mobilen i väntan på svar.
Jag hoppar nästan till när jag ser att en vinröd nyckelpiga har landat på speldosan. Jag tar upp den i handen. Nyckelpigan klättrar upp på mitt pekfinger och stannar längst ut på fingertoppen. Jag går fram till fönstret och håller ut handen så att nyckelpigan kan flyga iväg. "Seså flyg iväg nu Maria nyckelpiga" säger jag och då flyger hon sin kos.
Jag stänger fönstret och går ner för trappan till köket. Vid köksbordet sitter Sebbe.
"Oh hej" säger jag förvånat. "Var har du varit?"
Han kollar upp från sin mobil. "Jag var och hämtade en gammal begagnad cykel som jag tänkte att jag kunde rusta upp"
"Jaha" säger jag och tar ett glas vatten.
Sebbe reser sig upp och följer mitt exempel. "Du, jag har hittat en sak" säger jag och börjar gå upp för trappan.
"Okej, vaddå?" frågar han nyfiket och följer med mig upp på mitt rum.
Jag visar honom baksidan av fotografiet och sedan visar jag honom bokstäverna på speldosan. Han nickar och rynkar ögonbrynen. "Så W:et står för Wilma?"
Jag nickar och ler mot Sebastian, han ler tillbaka. Jag ser in i hans gröna vackra ögon, de ser ut som en sommaräng med massa blommor på. Eller som en vacker lövskog på våren. Jag tittar ner i marken och rodnar lite. Jag kanske inbillar mig men Sebastian flyttar sitt ansikte lite närmare mitt.
"Pling"
Momentet förstörs av att jag får ett sms. Jag är lite ledsen men ändå lättad, man vet ju inte hur långt det hade kunnat gå.
"Saknar dig mer men vi får träffas snart❤️❤️💩💩" får jag tillbaka.
Sebastian har kollat över min axel och nu frågar han vem det var ifrån.
"Från min bff" svarar jag. Jag tror mig höra en liten lättad suck från Sebastians läppar.
"Nehe, ska vi sticka och bada?" frågar jag och reser mig upp.
"Jag är på!" säger han och joggar in på sitt rum. Jag stänger och låser dörren efter honom och byter om till min vita bikini. Över det tar jag på mig en kort ljusrosa sommarklänning. Jag tar som vanligt på mig mina solglasögon och slänger ner en handduk i min badväska. Jag går ner för trappan och möter Sebbe i hallen. Han håller på och ta på sig sina Vans. Jag tar på mig mina sandaler och vi går ut. Mamma sitter i en solstol i trädgården så jag säger till henne att vi går och badar. Jag har inte sett David på hela dagen.
Sebbe tar fram den gamla cykeln han pratade om innan. "Jag kan skjutsa dig" säger han och sätter sig på cykeln. Jag tvekar lite först men sedan sätter jag mig på pakethållaren och Sebastian trampar iväg. Jag känner doften av hans parfym och märker hur fort vi åker fram på landsvägen. Jag känner vinden i håret och hör fåglarna kvittra. Solen står högt på himlen och jag känner hur den bränner på min hud. Sebbe svänger in på den lilla stigen med björnbärsbuskarna och det blir skuggigt. Efter ett tag ser jag stenbrottet och då fylls jag med en bubblande känsla. Jag hoppar av cykeln och blickar ner i det medelhavsliknande vattnet.
"Idag är det väldigt varmt" pustar Sebbe som redan har fått av sig tröjan.
"Aa det kan man lugnt säga" säger jag och tar av mig mina skor.
"Sisten i är ett ruttet ägg!" skriker Sebbe och är redan påväg upp för bergväggen. Jag drar snabbt av mig klänningen och klättrar upp efter honom. När jag kommer upp har han redan hoppat. Jag tar sats och dyker i. När jag kommer upp till ytan säger Sebbe "du är ett ruttet ägg!"
"Ja kanske det men mitt dyk var snyggare" säger jag och vi skrattar. Jag lägger mig på rygg och kollar upp i den ljusblåa himlen med några enstaka fluffiga moln på.
"Gud vad härligt det är idag" säger jag drömmande. Jag skulle kunna leva såhär varje dag.
"Ja herregud, det måste vara sommarens varmaste dag!" Säger han, lika drömmande. Jag simmar in till kanten och börjar klättra upp för bergväggen igen. "Kom, ska vi hoppa bomben?" frågar jag. "Aa visst" säger han och klättrar upp han också. "1, 2, 3" säger jag och vi tar varandras händer och springer mot avsatsen. Jag drar ihop mina ben innan jag nuddar ytan och det blir ett stort plask. När jag kommer ner i vattnet ser jag något som glimmar till i ögonvrån. Jag vänder mig om och ser att det glittrande kommer från samma klippavsats som vi hittade halsbandet på.
"Sebbe!" säger jag när jag kommer upp över vattenytan. "Det ligger något på klippavsatsen där vi hittade halsbandet!"
"Igen?" frågar han förvirrat och dyker ner för att titta efter.
"Ja minsann" säger han när han kommer upp. "Jag försöker dyka efter det" säger jag och tar ett djupt andetag. Avsatsen ligger ungefär 2 meter under ytan och jag simmar snabbt ner. Jag lägger min hand på avsatsen och får tag på det lilla föremålet. Jag knyter handen hårt runt föremålet och simmar upp mot ytan.
"Jag har det!" säger jag när jag når ytan. Jag simmar snabbt in mot klipporna och klättrar upp till våra kläder, där Sebastian redan väntar. Jag öppnar handen och visar honom. I min hand ligger en liten berlock i form av en nyckelpiga. Jag ryggar tillbaka, en nyckelpiga!
"Jag har faktiskt sett ovanligt många nyckelpigor på sista tiden" säger jag och förstår ingenting, hur har den hamnat här? "Det är säkert en berlock till halsbandet" säger Sebastian och tar upp nyckelpigan i handen. Jag nickar. "Det har hänt mycket konstigt på sistone" säger jag och rynkar pannan. "Ja" säger Sebastian och torkar sitt hår med handduken. Jag lägger berlocken i min sko och jag börjar också torka mig.
"Ska vi dra och käka glass?" frågar jag när vi har klätt på oss. "Ja, gärna!" säger han och vi sätter oss på cykeln.

"Jag vill ha blåbär" säger jag en stund senare när vi står i den lilla glasskiosken.
"Choklad" säger Sebbe. Vi får våra glassar och vi går ut och sätter oss på en bänk.
"Det är ganska härligt ändå, att vi blev halvsyskon" säger Sebbe och ler ett blygt leende. "Ja, jag har alltid önskat mig ett syskon" säger jag och ler. "Samma här".
Jag slickar på min glass och kollar ut över byn. Jag känner mig iakttagen och märker att Sebbe kollar på mig. Jag blir lite generad och fortsätter äta min glass.
"Undrar vad allt det här betyder" säger jag. "Jag menar det med speldosan och halsbandet". "Ja det undrar jag med" säger han. Det kittlas på min näsa och jag tittar ner i kors på min näsa. Jag ser något rött, en nyckelpiga. Jag tar upp den i handen, konstigt. Sebastian ser rädd ut. "Ja, dom dyker verkligen upp överallt"

---

Haha här sitter jag i min säng och skriver noveller istället för att göra läxorna, typical. Känner någon igen sig? Nej tänkte väl det. 😂
Hoppas ni fortfarande är kvar och läser!

xx