Havets Härskare, Häxan Och Livet Som Bög

Kapitel 1

"Alex! Nu får du faktiskt stiga upp! Du vill väl inte vara sen första skoldagen?"
Med möda och besvär hasade jag mig ur sängen och ner för trappen. Mitt medvetande var någonstans borta i dröm riket. Utan att riktigt veta vad jag stoppade i mig åt jag frukost och släpade mig upp för trappen igen. När jag tittade mig i spegeln gav jag nästan upp på livet. Mitt ansikte var fullt av akne och håret var ett ända kråkbo. Snabbt och slarvigt kammade jag det, sen drog jag på mig första bästa plagg från garderoben.
När jag satt nere i hallen och drog på mig skorna kom mamma med Ellie på höften.
Det var ungefär två månader sedan vi kom hem från Kanarieöarna och en månad sedan Ellie föddes. Någonstans i bakhuvudet har jag alltid vetat att det skulle bli en tjej. Det kändes självklart att hon skulle heta Ellie.
"Lycka till!" Sa hon när jag gick ut ur dörren och sprang ner för husets trappa.
Vädret var hyfsat varmt. Men allt var fortfarande fuktigt från nattens regn. Mitt svarta hår fladdrade i vinden och piskade mig i ansiktet. Det var ödsligt och tyst på gatan.

Framme vid skolan
Blåsten hade upphört och solen tittade fram bakom några fluffiga moln.
Denna dag började ju ganska bra ändå...
Precis när tanken passerade i mitt huvud insåg jag att vi hade börjat för 5 minuter sedan. Jag rusade in i skolan och upp för närmsta trapp. När jag flåsandes stormade in i klassrummet så satt alla redan ner. Färgen steg på mina kinder och jag mumlade ett 'förlåt för att jag är sen' och satte mig ner på en ledig plats.
Karin log snabbt mot mig innan hon fortsatte där hon var.
"Jaaa... Som jag sa så har vi två nya elever på den här linjen i år. Ni kan presentera er själva." Karin log mot en tjej och en kille som stod framme vid tavlan bredvid henne. Jag hade inte sett dem när jag kommit in.
Jag tittade på killen och tjejen. De var så olika. Tjejen hade stort fluffigt blont hår som nådde henne till höfterna, ett par runda glasögon vilade på näs ryggen och huden var blek. Killen hade korp svart hår precis som jag men ögon som grunt havsvatten och örhängen som föreställde hajar.
Deras personligheter lyste igenom ganska väl, tjejen böjde huvudet lågt och mumlade sitt namn medan killen glatt berättade vad han hette med tindrande ögon.
"Bea."
"Petter."

"Bea, du kan sitta bredvid Felix, han med keps. Och Petter du kan sitta bredvid Alex, han längst bak till höger." Sa Karin och pekade på mig.
Petter skuttade fram till mig och log brett. Hans ögon gnistrade och jag tappade nästan bort mig i dem. De där ögonen...
"Hallå! Jag heter Petter." Flinade han och sträckte fram handen mot mig.
"Jag heter Alex." Sa jag och log svagt tillbaka.
Äntligen kanske en ny start och nya vänner.
Karin fortsatte sitt intro och sen skulle vi gå ner till matsalen och lyssna på rektorns tal.
Nah...
Jag smet ifrån de andra och satte mig längst in i biblioteket bland böcker om andra världskriget. I brist på annat att göra tog jag ringen av fingret och tittade på den.
Den föreställde en blixt. Jag hade glömt vart jag funnit den. Någon gång under kryssningen förmodligen. Den resan är väldigt grumlig i min hjärna. Bara några fåtal minnen är kvar. Det måste ha varit otroligt tråkigt.
En djup suck slapp ur mig och jag satte tillbaka ringen på fingret. Sen gick jag upp till klassrummet och väntade där utan för.

Antal ord: 644

I back bitches!
Hallå! Hoppas att ni saknat mig, jag har saknat att skriva den här boken. Detta kapitel är förmodligen inte världens intressantaste men det är trots allt bara början.
Nu ska jag titta på Durarara! Så vi ses

Bye👋🏽