Havets Härskare, Häxan Och Livet Som Bög

Kapitel 2

Eleverna kom tillbaka och ingen misstänkte att jag varit borta. Vi satte oss på våra platser igen och tystnaden lade sig som ett täcke över oss. Karin log lite stelt och harklade sig.
"Jaaa... Lektionerna kommer börja imorgon. Kom helst i tid." Hon gav mig en snabb blick och fortsatte. "Hur som helst får ni gå hem för idag, jag har inget planerat."
Vi jublade och stolarna skrapade i golvet när alla reste sig upp. Jag följde med lämmeltåget ut ur klassrummet och till skåpen. Snabbt tog jag mina grejor innan Felix kom och öppnade sitt skåp över mitt. Sen slängde jag mig ner för trappen och ut ur gymnasiet.
Den friska luften omslöt mig och jag drog in några djupa andetag. Bara några sekunder senare hörde jag steg bakom mig.
"Alexander? Inte sant?"
Jag vände mig om och mötte ett par turkosa ögon. Det tog ett tag att bearbeta ansiktet men tillslut insåg jag att det var Petter. Den nya killen.
"Eh visst. Men jag föredrar Alex." Sa jag, på tok försent.
"Trevligt gymnasium. Inte en ända välkomst kommentar." Flinade han.
"Öh... Välkommen?" Mumlade jag förvirrat.
Jag vet inte riktigt varför han pratar med mig, jag är ju bara en värdelös liten bög. För det vet han väl redan? Det får alla veta första dagen.
Han den där Alex, han kan man inte vara med, för han är ju bög.
"Tack Alexander!" Sa han och lät uppriktig.
Jag hann knappt svara innan han försvann iväg på en rostig cykel visslades på Idas sommar visa.
Underlig människa...
Jag begav mig hemåt och ignorerade känslan av att äntligen vara behövd.

Hemma
"Alex? Har du städat ditt rum?"
"Jag kom just hem ju!"
"Va?"
Jag suckade och gav upp att försöka kommunicera med mamma medans hon lagade mat. Hon hör aldrig vad man säger för hon sätter alltid på musik. Och så dansar hon till det också.
Jag sparkade av mig skorna och slängde av mig jackan. Ellie började gråta och det lät som om något kokade över. Mamma svor några haranger och musiken stängdes av. Jag tittade in i köket och suckade djupt.
Ellie satt i sin barnstol, hennes napp låg på golvet. Emma satt vid köksbordet och spelade något spel på sin iPad. Makaronerna hade kokat över och runnit ner på golvet, mamma hade snubblat på en tidning.
"Behöver du hjälp?" Undrade jag och böjde mig ner efter nappen.
Mamma bara nickade och reste sig mödosamt upp.

Nästa dag
"Alex! Upp och hoppa!"
Jag vred mig i sängen och ramlade ur den. Emma stod i dörr öppningen och tittade på mig med en skeptisk blick.
"Du skulle kväll vara i skolan för en kvart sedan." Påpekade hon.
Jag grymtade något obegripligt till svar och tog mig upp från golvet. Klockan var kvart i nio.
Fan också.
Jämt ska allt gå fel för mig.
Utan att hinna äta något borstade jag tänderna och tog på mig kläderna. Väl ut ur huset insåg jag att jag inte dragit upp gylfen. Typiska mig. Tur att jag insåg det nu och inte framme vid skolan.
Flåsandes slänger jag mig in i klassrummet. Karin gav mig en besviken blick och sa något. Jag hörde inte. Det ända jag kunde höra var de hånfulla kommentarerna som slängdes omkring i klassrummet. Smärtan följde med mig till min plats där jag satte mig ner.
Petter log trevligt mot mig, kändes ganska bra så här på morgonen.
Lektionen tog slut och jag gick ut ur klassrummet. Dagen gick som vanligt, inga onödigt smärtsamma hat ord.
Sen under lunchen inträffade ett mirakel. Petter satte sig ner mittemot mig.
"Hej Alexander." Log han mot mig.
Jag var så förvirrad att jag inte kunde svara.
"Eh... Hej?" Sa jag tillslut.
Vi började prata om skolan och han undrar hur länge jag hade bott här i Tyresö. Samtalet gick över till sommaren och han undrade vad jag gjort.
"Jag åkte till Kanarieöarna för att fira min 17:de födelsedag. Vi åkte kryssning." Svarade jag och tänkte tillbaka till Kanarieöarna. Jag minns trots allt inget från kryssningen.
"Jasså. Jag var i Oslo i somras. Hälsade på några kusiner." Sa han, hans blick annorlunda från förut.
"Så du har släkt i Norge! Jag har släkt i Finnland."
Han log mot mig, och det kändes som om jag äntligen skaffat en kompis.

Antal ord: 744

Hej!
Ja jag är sämst det tog ungefär ett år att uppdatera...
Förlåt
Ganska tråkigt kapitel förmodligen men det blir nog mer spännande senare :)

Bye👋🏽