Havets Härskare, Häxan Och Livet Som Bög

Kapitel 3

Nästa dag
Den dagen kom jag inte försent. Det var onsdag och regnet öste ner så här på höstkanten. När jag klev in innanför skolans skyddande väggar var jag genomblöt. Petter mötte mig vid skåpen, vilket gjorde mig en aning förvånad.
"Vad har du gjort? Doppat dig i toaletten?" Flinade han när han såg mig.
"Faktiskt inte. Det ösregnar ute. Hur tog du dig till skolan egentligen?" Undrade jag, hela han torr.
Han log lurigt mot mig men svarade enkelt.
"Jag fick skjuts."
Vi gick tillsammans till klassrummet och mötte resten av klassen där. Lektionen satte igång, matte den här dagen. Det var som vanligt inget intressant som hände. Efter matten skulle vi egentligen ha NO. Men Åke, våran NO lärare, var sjuk så vi fick håltimme. De hade inte lyckats skaffa fram en vikarie.
Jag och Petter satt i en av bibliotekets många soffor och snackade om allt möjligt. Plötsligt blev vi avbrutna av ett tyst hej. Vi tittade upp och såg Bea stå framför oss. Hon hade håret uppsatt i en hästsvans och vit hoodie på sig. Hon såg riktigt gullig ut faktiskt, konstig tanke i mitt huvud.
"Eh... Hej. F-får jag vara med er?" Frågade hon tyst.
"Självklart." Sa jag och log mot henne.
Hon log lättat tillbaka och satte sig i soffan mittemot våran. Vi fortsatte våran diskussion om ormar och drog in Bea i den. Hon var inte jätte pratsam i början men tillslut pratade vi glatt allihop. Jag insåg också att hon stammade. Inte bara när hon var nervös, utan hela tiden. Det var också gulligt. Det märkte jag att Petter tyckte också.
"Men Beata, fåglar är inte läskiga." Sa Petter, när ämnet helt magiskt gått över till fåglar.
"Jag h-heter Bea. Och j-jo fåglar är v-visst läskiga." Muttrade hon, jag förstod att hon inte gillade att bli kallad Beata.
"Hundar är läskiga." Sa jag och de tittade båda på mig som om jag var en utomjording. "Vad?"
"Hundar är ju jätte g-gulliga!" Utbrast Bea.
"Och det skulle jag tro när du stammar på order gulliga." Flinade jag.
Hon gav mig en mördande blick, redan bekväm i våran närvaro.
"Herregud! Vi är sena till SO:n!" Sa Petter och avbröt vårat samtal.
Vi reste oss upp och skyndade iväg mot våra skåp för att hämta SO sakerna. Vi han inta långt. Väggen utanför biblioteket vad prydd med röd sprejfärg. Någon hade sprejat det grekiska tecknet för alpha på väggen. Jag visste inte riktigt om det verkligen var där, det kändes som en dröm.
"Oj." Petter bröt tystnade med denna pris bedömda kommentar.
"Vi måste säga till någon!" Sa jag och började gå mot lärarrummet.
De två andra följde mig hack i hälen och snart stod vi utanför och knackade på dörren. Tillslut öppnade Karin våran mentor.
"Men har inte ni lektion nu?" Sa hon förvånat.
"Jo men vi glömde tiden och så skulle vi skynda oss men någon har sprejat med sprejfärg på väggen utanför biblioteket!" Berättade Petter.
En förvirrad uppsyn for över hennes ansikte innan hon samlade sig.
"Visa mig."
Vi tog henne till biblioteket där två bibliotekarier stod och muttrade med varandra.
"Det måste vara de tre!" Sa en av dem när de såg oss.
Hon hade svart hår uppsatt i en stram knut och en luddig kofta svept kring kroppen.
"Nej nej, de satt längst in i biblioteket i sofforna hela tiden när jag dammade av hyllorna. De har suttit där sedan i morse." Sa den andra bibliotekarien.
Hon hade rött hår till axlarna och verkade nyss fyllt 30.
"Ni måste gå till eran lektion, jag kan prata med Ulla och se till att ni inte får någon frånvaro." Hon log snabbt och shasade iväg oss.
Vi gick upp för en trapp och stannade tvärt.
"Vem kan det vara?"

Antal ord: 652

Yay!
Ett till kapitel bara för att jag kan :) tack för alla läsningar och stjärnor(?) :D