Utan dig är jag ingenting.

Kapitel 3

En vecka har gått och det är alltså dagen som dom ska meddela vinnaren, okej jag är 99% säker på att det inte kommer bli jag. Jag låg i sängen och skypade med min vän Fabian hela dagen och berättade hur det var här osv.

- Men Annie vi hörs av för jag måste äta nu, sa Fabian.

- Ja, vi hörs, sa jag.

- Hejdå, sa vi båda samtidigt och la på.

Jag tog på mig mina löparskor och träningskläder för att gå ut och springa innan middagen.

Dock kunde jag inte springa för långt för jag har inge riktigt lärt mig alla gator osv än.

Jag sätter på musik och det känns bra, jag springer och det fläktar lätta vindpustar mot min kind. Det var ändå behagligt väder, inte bastu varmt men varmt.

Helt plötsligt stoppar musiken och jag får ett samtal från något okänt nummer, först tänkte jag inte svara men jag gör det ändå.

- Hej det är Annie, säger jag lite andfådd.

- Ja, hej jag heter Katia Mosally och ringer från Artist house Stockholm, har jag kommit till Annie Nilsson?

- Ja det är jag, men vad sa du att du heter? Jag kände hur mitt hjärta slog fortare av lycka.

Jag hann tänka en massor av saker, vann jag? Ja eller gjorde jag det? Ska jag stå på en jättestor scen? Var? När? Vilken låt ska jag sjunga? Omg shit! Paniken steg inom mig.

- Katia Mosally heter jag och ringer från Artist house Stockholm. Vi vill meddela dig att du har vunnit och ska alltså vara förband till The Fooo, sa hon med en jätteglad röst.

- Har jag? Eller vad sa du? Eller vänta va? Jag var helt chockad av det jag hörde så jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

- Jo du har vunnit förbands tävlingen, du ska vara förband till The Fooo här i Stockholm på Skansen den 13 och i Göteborg på Liseberg så du ska lite få hänga med killarna för du måste öva väldigt mycket.

- Omg, det var det ända jag fick fram på mina läppar just nu.

Jag började gråta av glädje men jag fick inte fram ett ord.

- Tack, sa jag glatt och förvånad.

- Vi vill också säga att din röst är magisk och du är riktigt begåvad, sa Katia.

- Åh tack vad glad jag blir, sa jag.

- Men du kan du komma hit på fredag klockan 10:00 så ska vi börja öva så att du blir bekväm med ditt uppträdande, sa Katia.

- Okej, ska jag ha med mig något? Sa jag.

- Nej, bara dig själv, sa hon och skrattade.

- Haha okej, men vi ses! Sa jag.

- Ja det gör vi, hejdå! Sa hon.

Jag la på och var nog den lyckligaste människan på denna jorden. Jag visste inte vad jag skulle göra skulle jag hoppa runt? Ringa Alicia? Ringa Fabian? Ringa alla mina kompisar i Malmö? Ringa pappa och mamma? Eller gå hem och sen berätta?

Jag joggade hem och var fortfarande lika chockad och glad. När jag öppnade dörren möttes jag av min storebrors ögon som verkligen stirrade på mig.

- VÄNTA, SKA DU VARA FÖRBAND? Sa han jätteglatt.

- JAAAAA, sa jag och slängde mig runt hans hals och kramade om honom.

- Mamma, pappa och syrran hörde att det var något som hände så dom alla tre kom springandes.

- Vad har hänt? Frågade Felicia (min storasyster).

- JAG KOM MED, ELLER ALLTSÅ JAG SKA VARA FÖRBAND! Sa jag och mina glädje tårar sprutade ut.

Efter att vi pratat hela familjen länge så gick jag upp på mitt rum tog en selfie, la ut på insta och skrev, happy : ) sen slängde jag iväg ett sms till Alicia och några andra nära vänner och berättade innan jag somnade.