Off The Grid

Kapitel. 2

~Toves pov~

- Jag sticker nu! ropade jag till mamma innan jag smällde igen dörren. Eller mamma och mamma... Min styvmamma. Pappa gifte sig med henne efter min biologiska mamma försvunnit. Tre år efter pappas och Hannas bröllop försvann även han så nu är jag fast här med Hanna. Mitt liv är just nu början av Askungen sagan. Förutom styvsystrar. Jag kan inte direkt sticka härifrån. Vart ska jag, en 15 åring, ta vägen?

- Benji! sa jag när jag klev in på Starbucks.

- Tove! Men du ser annorlunda ut! Ah! Nu vet jag... Du har ju färgat håret blont! Nu är du blond på både insidan och utsidan! sa han och skrattade. Jag skakade på huvudet åt honom och räckte ut tungan. Det vanliga eller? fortsatte han.

- Yes. Fast kan jag få en Cola istället för Fanta?

- Får jag göra en specialare åt en vacker dam? sa Benji och blinkade. Jag nickade och satte mig vid ett ledigt bord. Efter cirka tio minuter kom Benjamin med min kladdkaka och ett glas.

- Vad är det för något i glaset?

- Det kallas blackorange. 50% cola 50% fanta. Jag tog tag i glaset och förde det mot munnen. Det luktar fanta och smakar cola med eftersmak av fantan. Det var gott. Riktigt gott! När vi suttit och snackat en stund kände jag att det var dags att gå. Jag sa hejdå till Benji och gick ut från Starbucks. När jag gick in på New Yorker råkade jag gå in i någon. Jag föll till marken och slog i ryggen. När jag tittade upp såg jag det vackraste ansikte jag någonsin har sett. Hans ögon. Åh hans ögon! Två typ blågrå helt fantastiska blågrå ögon. Kan man bli kär på en halv sekund?

- Oj förlåt! Gick det bra? frågade killen som råkat knocka mig. Jag bara stirrade på honom och nickade. Han sträckte fram en hand mot mig för att hjälpa mig upp. Väl uppe på fötter frågade han vad jag heter.

- T-T-Tove. sa jag blygt.

- Haha men lilla gumman! Du behöver inte vara rädd. Jag ska inte skada dig. Det värsta jag skulle göra är att ge dig en autograf eller något. sa killen och skrattade. Jag tittade på honom och mina ögon började växa när jag såg vem det var.

- Du... Du... Du är ju...