Kärlek Mellan Två Världar

KAPITEl 3

Morgonen därpå vaknar dotter först. Hon stiger upp och börjar städa för att skydda sig mot honom. När han stiger upp säger han inget till henne utan klär på sig och går sedan raka vägen ut genom dörren för att ännu en dag dra till krogen och dricka sig stupfull. När hon har städat klart det hon håller på med och är säker på att han inte är kvar på deras område smyger hon själv ut för att sedan börja springa till hennes egna lilla hus. När hon kommer fram springer hon raka vägen in till det lilla förrådsrummet smäller igen dörren lite lätt och låser den. Sedan sjunker hon ner på golvet och gråter ännu en gång för sig själv. Hon hulkar tyst för sig själv men bara några sekunder efter att hon satt sig hör hon något som rör sig utanför. Plötsligt blir hon livrädd. Han gick inte till baren han följde efter henne till det lilla huset och tänker nu straffa henne för att ha gått ut ur huset.

"Snälla far..." ber hon. "Jag... det var... jag lovar att jag aldrig ska göra om det bara du inte slår mig," fortsätter hon lätt snyftandes. Med böjt huvud står hon nu upp men hon är fortfarande skyddad av den lilla dörren in till förrådet där hon själv befinner sig. Långsamt för hon handen till låset för att öppna dörren. När det lilla klicket hörs förväntar hon sig att han ska rycka upp dörren så våldsamt som det bara går och sedan skrika åt henne att hon är en besvikelse, att hon inte kan följa order till skillnad från hennes mor. Att hon är anledningen att hennes mamma har dött och att hon aldrig någonsin kommer att få gå ut igen. Men det händer inte istället hörs bara hennes hackiga andetag och någon på andra sidan som långsamt verkar röra sig mot dörren in till henne. Hon börjar misstänka att det inte är hennes far på andra sidan utan någon annan okänd. Stegen på den andra sidan rör sig långsamt framåt mot dörren. När hon plötsligt inser vad som händer låser hon snabbt dörren och backar så långt bak i rummet som det bara går. Där står hon tryckt med ryggen mot väggen och håller andan för det som ska hända fjärilar av den dåliga sorten flyger omkring i hennes mage.

Sedan kan en lätt knackning höras från andra sidan och ett lätt och behagligt "Hallå?" sägas. Plötsligt rör sig andra fjärilar i hennes mage de är inte rädda längre de är nervösa för vad den här personen ska tycka om henne. För en liten stund glömmer hon helt bort vart hon är sedan kommer hon på att hon måste svar den behagliga rösten från andra sidan. "Hallå," säger hon tillbaka som ett eko men lite tystare och svagare till skillnad från den andra personen. "Så det är alltså någon där inne, det tog så lång tid för dig att svara så jag trodde att jag hade inbillat mig allt som nyss hände," säger personen på andra sidan med ett lätt skratt på slutet. "Skulle du vilja komma ut? Så jag vet vem jag pratar med," fortsätter personen. Först skakar hon på huvudet men sedan inser hon att personen inte kan se henne och då skyndar hon sig att slänga ur sig ett tyst "nej". "Varför inte? Jag lovar att jag inte ska göra något mot dig," svarar personen. När hon inte säger något tillbaka så börjar personen att prata igen "Okej, okej. Jag går nu då," Sedan hörs lätta steg som går till ytterdörren sedan öppnas den och stängs den igen. Hon släpper ut ett litet andetag som hon inte visste att hon fortfarande höll och efter några minuter när hon är säker på att personen har gått låser hon sakta upp dörren och puttar upp den. Med ett långt, utdraget gnisslande öppnas dörren. På andra sidan möts hon av en ung man som är minst tjugo centimeter längre än henne med brunt lite halvlockigt hår. Han har bruna varma ögon och ett gulligt leende.