Kärlek Mellan Två Världar

KAPITEL 1

Den enkla grusvägen ledde upp till det övergivna, fallfärdiga huset som hade en grånande färg. Huset var omgivet av skog, med röd gula löv i trädkronorna som lös mot den gråa himlen. Den kalla brisen fick det enkla huset att darra till som om att det kunde rasa ihop vilken sekund som helst men det stod stillsamt kvar. Huset har en liten altan med en dörr som leder in till huset. I hallen står en liten skohylla med en helfigursspegel ovanför. På den högra sidan står istället en träfärgad byrå och precis intill en rostig kapphängare. Längre in till vänster kan man skymta en korridor. Korridoren är ansluten till ett vardagsrum på vänster sida och på höger sida finns tre dörrar den första dörren leder till ett badrum och de två andra är sovrum. Rakt fram i korridoren finns en dörr som är låst. Från dörren hörs svaga snyftningar. Det är kolsvart inne i det lilla rummet på grund av frånvaron av fönster. Men i det högra hörnet kan man skymta en flicka i sextonårs åldern. Flickan har smutsigt, blont hår och grå blå ögon. Hon sitter med knäna uppdragna till bröstet och armarna beskyddande över dem. Hennes huvud låter hon luta ner mellan hennes knän och hennes bröst. Det är henne snyftningarna kommer ifrån. Precis som vanligt tog hon den lilla, otydliga stigen till det fallfärdiga huset och precis som vanligt berodde hennes ledsamhet på Honom. Han som hon har behövt leva med i hela sitt liv som tog hennes mor ifrån henne. Han som varje dag slår henne. Han som hon är tvungen att kalla 'far'.

Ensamma ute på landet är det ingen som kan hindra Honom. Hindra Honom från att tvinga henne att göra allt arbete. På kvällarna går Han ut. Då passar hon på att smyga sig iväg till det övergivna huset i skogen och gråta för sig själv. Hon kan inte visa Honom hur svag hon är. Hur mycket Han påverkar henne. Så där sitter hon i flera timmar tills hon behöver gå tillbaka 'hem'. När Han kommer tillbaka stinker Han alltid av sprit. Det är det alla Hans pengar spenderas på. Varje dag hoppas hon på att Han ska ha ändrat på sig. Att Han plötsligt ska stiga genom dörren och vara en helt annan person. Men det är bara dagdrömmar. Hon har funderat på att rymma. Att hon ska smyga sig ut ur huset och sedan ta sig genom skogen bort från Honom, men vart skulle hon rymma någonstans? Det finns ingen annan som vet vem hon är. Ingen kommer till Hans hus. Han träffar alla sina 'vänner' när han är i staden på kvällarna. Den senaste personen som såg henne som inte var hennes så kallade 'far' var hennes mor. Hennes mor som dog för mer än sju år sedan. Hon blir tvingad att hålla sig inne i huset hon får absolut inte gå ut. För att Han är rädd att hon ska rymma därifrån, inse att någon där ute bryr sig mer om henne än vad han gör. Men lagarna som de kungliga har skapat hindrar inte Honom från att slå henne eller hålla henne instängd tvärtemot de uppmuntrar det nästan. De kungliga är speciella, de bor i sina fina slott och lever i lyxigheter men det är inte den största skillnaden. All kunglighet är varulvar. Själv har hon aldrig träffat en kunglig så hon vet inte mycket om dem. De flesta som bor i städerna avgudar de kungliga och säger att de kom med så många bra saker och skapade en perfekt värld. Men det tycker inte hon. För det var deras våld som inspirerade Honom. Eftersom att de tog makten med våld för över hundra år sedan. Hon tror att alla kungliga är arroganta och snobbiga. Inget annat stämmer för henne. Annars skulle de bry sig mer om sitt folk, om henne. När hon suttit där ett tag i hörnet reser hon på sig och låser upp dörren. När hon kommer ut i ljuset är det lättare att se henne. Hon är strax över 160 centimeter lång och hennes hår når henne bara till axlarna. Hon är mager och det syns att hon fryser i den tunna och slitna klänningen som följer med i vindens drag när hon stiger ut ur huset. Väl ute svänger hon av åt höger mot den otydliga stigen som hon följer till Hans hus. Hon går in och ställer sig bredvid dörren för hon vet att Han kommer hem vilket ögonblick som helst och då måste hon vara redo att lyda Honom.