Alphas för unga Mate

regnet öste ner på fönster rutan så små ljud uppstår och vinden blåser som en galning utanför. jag för min blick tillbaka till kvinnan framför mig. hon har armbågen mot bordet och omfamnar halva sitt andiskte med handflatan medans den adra handen är för upptagen att gå igenom en hög pappershög som låg framför henne. och tog en suck

. jag drar handen genom mitt kastanje bruna hår som var len mot handflatan, som en påminelse att det jag skulle tala om för henne skulle göra henne ännu mer uppprörd.

jag särade på läpparna och var bered att släppa ut orden när jag såg en glimt i hennes ögon då hon försökte tvinga tillbaka tårarna som skulles släppas ut. hon bet till i läppen men ändå sökte sig en ensam tår nedför hennes kind. jag kände handflatorna började kleta till sig då jag satte dem mot mina mjukis-byxor för att torka av stressen. jag spände musklerna i kroppen.

"mamma, föråt att jag ber dig om det här men........, orden hade fastnat i halsen, du vet hur viktig det här är för mig så.........kan jag be dig om lite pengar för att gå på bio, jag andades ut, du vet hur mycket det här betyder för mig, sade jag och tittade mot henne."

hon hade inte släppt blicken ifrån papprerna när hon svarade mig.

" du vet väl mycket om våran ekonomi kriss vi har fått på oss dem senaste åren, talade hon mot mig med ingen känsla på rösten och förtfarande blicken mot bordet."

" och har du inte läxor och göra föresten, och tittade upp på mig, tänk på din framtid Vanessa."

sedan jag började högstadiet har hon alltid sagt åt mig att bry mig om skolan och framtiden, och jag gjort allt hon bett mig om. men allt har konsikvenser. jag har inte lätt för mig så en del av min fritid har gått till studierna. och varje gång jag säger till henne att jag är inte smart så varför behöver jag bry mig. har hon sakr mpotsattsen. du behöver inte vara smart för att få höga betyg. och det är den menningen som har fått mig igenom att nästan ha A i alla ämnen.

men det har också lett till att folk sätter upp en mur framför mig för att vissa att dem ej vill umgås med mej. som du släpper inte lös utan tänker för mycket. men själv släpper jag lös, jag stänger inte in mig själv utan jag gör saker som normala gör också. men helst föredrar jag att sitta hemma i min sackosäck och läsa en bok.

jag tittade lite sårat tillbaka uppåt.

"japp det har jag säkert att göra. sade jag medan jag steg ifrån stolen mot mitt rum där jag kunde tänka själv på en ide."

väl inne i mitt rum så slängde jag mig på sängen som kändes mjuk mot ryggen. jag stirrade uppåt mot taket. jag kände en känsla byggas upp inom mig som en längtan att han någon nära mig som kan säga att allting kommer bli okej. utan jag bara lät den tanken flyta iväg som vågorna för med sig snackorna från sanden.

jag drog kudden närmare för stöd och vänd emig på siden med armarna nära huvudet och händerna i håret. jag bett mig själv i kinden för att inte låta bli att gråta för någonting jag aldrig skulle få. men det var något inne i mig som bad mig att fråga. och som ville gå. men det verkas som om jag aldrig kommer att kunna ytta mig något för mig själv. så jag släppte ut det och lät tårarna glida sin väg nerför mina kinder. och varje tår sved hela sin väg längs mitt kindben.

hela min kind var blött av tårar som var meningslösa igentligen men jag kunde inte rå¨för det. blötsligt kände jag kinden bli fuktigare och sedan torr. det kändes som det var ett extra lager hud som klistrades fast som skulle påminna mig om

denna stund

detta ögonblicket

denna känslan.