Alphas för unga Mate

Alphas för unga Mate- kapitel sju

jag kan fortfarande inte förstå vad som hände ett par sekunder sedan, Damien ligger med kroppen utspredat mot träet, men verkar helt orörd. Inga skador eller sår syns. Och bara en meter framför mig står den mannen som jag har drömt om. Nej. Det var han som tog mig hit och köpte mig.

Jag ser upp på gestalten framför mig med hans gigansiska muskelbyggnsd. Och när jag ser upp mot hans ögon är dem lika kolsvarta som ebony. Hans brösrkorg stiger upp och ner och hans puls i springer fram i hans ådror. Mitt hjärta börjar bultasnabbare. Men jag kan inte svara varför?

Är det för han är ett monster eller för det är honom jag har drömt honom. Det var han som stjälde min första kyss. men innan jag hinner svara på den meningen så tar han ett steg emot mig och hela min kropp gör inget motstånd. det står kvar som is på marken. 

när han är så nära känner jag hans andetag mot min hud och gås huden flyger upp där han andas. då ser jag upp i hans ögon och det skiftas med en nyans av ebony och is blått. då tar han tag i min arm och drag mig mot honom så hans armar håller om mig. 

hans ansikte dyker ner i min nacke. jag känner hela min kropp bara smälta framför honom och innan mina ben börjar att böja sig så tar han tag i min midja och drar mig upp närmare honom så att jag är tvungen att slänga mina händer om hans nacke.

det då det är som tiden står stilla och inget har någon betydelse, och det är som något djup inne i mig har blivit kopplats ihop med den delen som den har väntat på. jag känner mig själv sjunka mig i hans famn och hans kropp kopplar av. 

men det är då han näsa rör en speciel liten plats på min nacke som får min kropp att börja svetta och jag känner en känsla sprida sig längs min ryggrad. det får ett ljud upplösas ifrån mina läppar. 

och när han hör det börjar han att morra ut och tar mig i ett hårdare grepp. jag känner något vasst glida längs min nacke. jag stönar till, mina läppar separeras,

"snälla, men jag vet inte vad jag ber om,"

Han sniffar till och släpper hastigt om mig. bakar undan ett par steg innan han tar kraften inom sig att se upp mot mig. men där står jag helt förvånad. min kropp har blivit släckt av den törtsten av att skulle röra vid mig mer. låta mig känna saker jag aldrig kännt förut. 

"SPRING upp till ditt rum förän jag själv gör något dumt jag kommer at tångra!, säger han till mig"

jag tar det som en varning och tar ett språng mot ytterdörren tar tag i dörrhandtaget och låter mig inte se mig bakåt om. springer två steg uppför trappan och når min dörr längs in i husets ände. jag öppnar min dörr och stänger den efter mig. jag ser mot dörren och sätter båda händerna mot trät innan jag glider ner på golvet med ryggen mot dörren. 

jag låter mina fingertoppar glida längs min hals, jag låter ögon lockarna falla och kan fortfarnde känna när hans hud rörde vid min. nej, vad är det jag tänker på. jag reserer mig upp och går mot sängen. under kudden ligger en tröja som är några storlekar för stor. och när jag sätter på mig den så går den precis en decimeter över knäna. 

jag kryper in under täcker och sjunker mjuk ner på kudden. men det känns ändå som det är något som det är något som saknas. och plötsligt känns sängen så stor än vad den brukar vara. jag bara skakar undan dem tankarna och drar täcket upp till hakan och blundar. och innan jag sömnar är det hans ögon som är det senaste jag minns innan sömnen tar över mig. 

Damon p.o.v

När jag ser henne rusa uppför strappan och stänga dörren efter sig så visste jag tryggt att hon var säker , men min varg yllande att rusa efter henne. men längst inom mig så visste jag att hon inte var redo för saningen. men längst inne i mig visste jag att hon kunde klara av den. men det är då min varg börjar bubbla upp inom mig och jag tar ett språng mot skogen.

jag låter min varg ta själva kontrollen. huden börjar att spricka ut. och fjälla av sig så att vargen kan släppas lös. pälsen tittar fram och jag landar på alla fyra tassarna. vinden kammar med sig pälsen när den flyger igenom. och jag kan känna lukter kilometer härifrån. 

klorna sjunker in i den mjuka mossan så att vattnet pressas ut. den sköljer över tassen. jag drar snabbt ut den och börjar att springa in i skogen. jag för mig så snabbt så att jag inte ens hör vinden susa förbi. 

tiden flyger iväg och stjärnorna står redan uppe i himmlen, jag rusar uppför en kullle och hamnar på toppen. jag ylar till fullmånen.  men det är något som drar mig till henne. ha henne nära, röra vid henne, kyssa hennes fylliga ljus röda läppar. 

dem är endast mina och inga annan, ingen får någons ens se på henne. hon är bara min morrar min varg inom mig. men jag vet att det är bara av fullmånens sken som får den effekten på hans humor.  jag skyndar mig bort ifrån det och börjar springa tillbaka mot huset.

jag slänger lakanet över mig och känner pulsen pulsera genom ådrorna. och min hud åtrade efter att hålla henne nära hennes hud. det var som en låga som inte kundes släckas utan vatten. jag steg upp och började gå mot hennes rum.

jag måste bara se henne, bara se henne inget annat. 

det säger du bara själv, intalar min varg mig.

när jag står utanför hennes dörr så öppnar jag den försiktigt och stiger in. där ligger hon ihopkurren i en liten boll med täcket bredvid. hennes vakra kastanje bruna hår ligger i vågor på kudden. hon ligger med händerna ihop över läpparna och ligger och snarkat till lite då och då. men det är det vackraste lila läte jag någonsin hört.

det är då jag inte kan hålla mig undan. jag tar mig fram till henne vid sängen. där låter jag sidan av handen glida längs hennes kindben. då glider hennes händer ner och hennes läppas säras och ett litet suck slurpar ut. den sucken sköljs över hela min kropp och jag morrar till men inte för mycket. varför måste det vara så svårt att hålla min varg i styrd. en liten berörelse eller läte av henne kan få mig att vilja märka henne endast som min. 

min varg spinner inom mig när han tänker på hur det kommer att ha hennes nakna hud under min. och känna den närheten. få kyssa dem ros likta läpparna om och om igen. 

men det är då jag tänker på åldersskillnaden. fyra år,betyder det någopnting för henne, är det något som hon oftas tänker på. men för mig är hon precis åldern inne. speciellt för att jag har väntat i hela fyra år. så har jag letat och sökt speciellt efter henne.

jag tar upp henne i min famn och hon smälter in i min famn som det var menat. hennes kind lutar mot min bröstkorg. och jag känner lusten tränga sig fram. jag tar ett andetag för att försöka behålla kontrollen. 

jag bär henne via hallen in till mitt rum och läger henne försiktigt mot bädkastet. när hon landar så åker hennes tröja upp en del. då syns hennes ben i min åsyn. och där ligger dem helt orörda perfekta skulpturerade ben. som om det var uttaget från en målning.  

jag sjunker ner bredvid henne och låter handen långsamt glida över hennes vader längs hela hennes ben. och min berörelse får hennes ben gnida ihop sig. och när jag når till linningen av hennes tröja låter jag handen glida in en centimer under. och det är då jag hör ett litet stön lämna hennes läppar. 

jag känner tänderna växa ut och adrelalinet glida längs ådrorna. hela min kropp börjar svettas och jag grepppar taget om bädkastet så att jag inte slänger mig över henne. då lutar hennes nacke åt mitt håll och jag ser hennes nacke i fullsyn. 

jag är tvungen att titta bort och lägger mig med huvudet ifrån henne. en känsla av en saknad närhet sköljer över mig. men innerst inne vet jag att jag inte kan hålla självkontrollen inne. med tanke på att det är hennes första fullmåne uppkommer om ett par dagar sedan hennes första sextonårsdag. 

vanessa_books

Jag vet att det var för länge sedan men, det tog sin tid att skriva detta kapitlet. och jag har fler ideer på gång:)