Alphas för unga Mate

Alphas för unga Mate- Kapitel 5

jag vaknade upp av ett skall som ekade genom rummet och jag satte mig upp och sprang mot dörren och ner genom trappan som mannen ifrån igår hade vissat mig, stannade upp och såg mig snabbt runt. det var gigantiskt. men som tur så var dörren endast några meter framför mig. jag rusade ut och ner för ytter trappan som var hård mot fötterna. och när jag kom upp på gräs mattan gled jag fram på det blöta gräset. jag sträckte ut armarna och försökte hålla balansen. 

fötterna gled åt olika håll och jag hållde på att tappa balansen. några sekunder senare sitter jag på det på gräset med en stör blöt fläck på rumpan. håret hänger i andsiktet på mig och jag flyttar undan det och ser en svart svans glida in genom skogen och ett gäng män står och ser efter. två styckna springer efter in genom.  jag känner att det börjar kittlas upp genom mina armar när någon greppar tag om dem. personen vrider mig om och det är då ser jag ett par bruna ögon stirra på mig. 

"Och vad gör du här ute?, sade han mot mig."

Jag stirrade upp mot honom och sedan ner mot marken.

"jag...jag vet inte. jag hörde något och sprang för att se vad som var problemet, jag kände mina kinder hettas upp"

"Shit, Alpha kommer att vara shit förbannad om du har sett någonting, säger han med en sting på rösten. sedan ser han upp på mig. "

"vad såg du?"

jag funderar en stund. ska jag berätta vad jag så eller inte , nej, jag bestämmer mig för att inte säga något.

"inget, säger jag och ser upp mot honom"

Han tar tag om min tröja och rycker mig upp som jag väger som en fjäder. sätter mig på hans axlar och börjar tillbaka mot huset. just nu ser jag rackt på hans rygg. 

"och vem är du då?, frågar jag när nyfikenheten kryper sig upp i munnen på mig"

Han tar sin hand på mitt lår och börjar gå snabbare. han tar mig uppför trappan och in genom dörren. ställer mig på fötterna.

"jag är Damons Beta Damien och du kommer att vara min uppgift genom dem närmaste två åren medan Damon kommer att vara bortvarande för viktiga uppgifter"

Men när han då säger det är det som om något långt inne i djupet av mitt hjärta stick det en nål i mitt hjärta. men jag tvingar smärtan bort och ser upp. jag tar in honom. jag sträcker extra på nacken när jag når hans ögon. dem är lika gröna som skogen den själv. exakt som mina. hans axlar bredder ut sig och när han rör på sig kan man se musklerna flexa på sig. han drar handen genom det bruna håret och genom mina ögon så är han den perfecta pojken. men än så är jag bara fjorton. jag är för ung eller jag är inte ens vacker i hans ögon syn. 

jag ser bort och går min väg. det verkar som om jag kommer vara här en del.

Två år senare

Jag klämmer handen igen och pressar den mot säcken som hänger upp i väggen. känner hur svetten rinner sin väg ner för mina kinder. känner hur blodet pumpar genom mina ådror och njuter av känslan av att musklerna värker. jag slår till en gång till innan jag stillar säcken med handen och tar ett andetag ut. jag stänger ögonlockarna. 

Jag har hittat min fristad här nere i gymmet. när jag är ensam och inte känner att någon tittar på varenda rörelse jag gör.Timmarna varje dag så har jag fått den vältränade kroppen jag alltid längtat efter. Och det har fått min självförtroende förstoras lite men jag visar det inte.  dem senaste två åren har jag haft Damien sett varenda rörelse jag gjort. han har lämnat mig vid skolan och sedan hämtat mig dagen efter. jag är fortfarande den personen i mitten. ingen bara bryr sig. och jag har acepterat det.