För aldrig || n.f

Phoebes perspektiv

14 maj 2016 lördag 12:26

"Kommer han hit?", jag möter Julias ögon och hon nickar. "Är han arg?"

"Jag tror han bara varit orolig", svarar hon och nu är det jag som nickar. Jag suckar svagt innan jag tänder en cigg.

Vi sitter ute på Julias balkong. Vi vaknade rätt så sent så det första vi gjorde var att sticka till pizzerian som bara ligger några minuter från hennes hem. Det faktum att Noel hade skickat nästan trettio sms och ringt lika många gånger gör mig aningen ångestfull dock.

Jag hade ju lagt ut någon bild på instagram och frågat om någon ville ta ecstasy med mig och Tuwa, på skämt. Vilket några inte verkade fatta. Exempelvis Julia som skrev att jag skulle sova hos henne istället. Så mitt onyktra jag tyckte att det lät som en underbar idé och när hon ringde hade jag redan lämnat stället vi var på.

Grejen är att jag och Noel stack ut tillsammans men splittrades efter ett tag. Vi hade sagt att vi skulle sova tillsammans så jag har skuldkänslor över att jag stack till Julia och lämnade honom orolig över vad jag gjorde. Så allt blev bara fel, helt enkelt.

Mina tankar avbryts när det ringer på dörren och jag slår direkt upp blicken och ser på Julia. Det är hon som haft kontakt med honom, Noel, sen vi vaknade. Julia tänkte att det var bättre att hon tog skulden för att jag stuckit ifrån resten av de jag va med, och har sagt att det var hennes "fel" att jag sov här. Vilket det egentligen inte är.

"Jag öppnar", säger hon och ger mig ett litet leende innan hon ställer sig upp från den lilla soffan vi sitter i och går in istället.

Stressat tar jag ett till bloss av cigaretten och lägger mig ner i soffan för att lugna nerverna.

Jag hör röster inifrån lägenheten. Inte vad de säger men jag hör att de pratar. Jag tar ett till bloss. Det är fint väder idag. Man märker att det är maj. Solen skiner och det är knappt ett moln på himlen. Ändå är det något som gör att jag inte mår bra.

"Phoebe?", jag vänder huvudet mot dörröppningen och möter direkt hans blåa ögon.

"Kom", jag sätter mig upp och klappar på platsen bredvid mig för att han ska sätta sig hos mig. Vilket han gör. När han satt sig ner lägger jag mina ben över hans vänstra lår och lägger armarna om hans hals. "Förlåt"

Jag känner att han virrar hans armar om min midja och lutar sitt huvud lite emot mitt.

"Vad hände igår?", frågar han tyst. Jag drar motvilligt ifrån kramen, men har fortfarande kvar ena armen om honom. Den andra handen håller jag ciggen i, som jag tar ett bloss av innan jag svarar på hans fråga.

"Inget hände, jag träffade Julia och sov hos henne. Jag däckade så jävla tidigt så jag såg inte att ni skrev", förklarar jag och han nickar långsamt. "Och jag vet att vi skulle sovit tillsammans men det var typ någon impulsgrej typ. Jag ville inte förstöra din födelsedag heller men jag ville typ inte vara... där. Ute. Och jag fattar om du är arg men-", han avbryter mig genom att skratta svagt.

"Jag är inte arg, vi var bara så jävla oroliga. Speciellt eftersom du la ut det du gjorde", säger han och jag kollar ner lite.

"Jag drev bara, det var fett dumt. Det var då Julia skrev och då stack jag", svarar jag lite tystare. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte skäms över det jag skrev på instagram igår. Det första jag gjorde när jag vaknade var att radera det. Inlägget.

"Varför ville du inte vara där? Du hade inte förstört min födelsedag om du sa att du inte ville va kvar", frågar han och ser på mig medan jag tar ett bloss av ciggen för att sedan räcka den mot honom.

"Det kändes inte bra bara, jag vet inte vad det var men det kändes inte bra", svarar jag tyst och han nickar lite medan han tar ett bloss av den nästan utbrända cigaretten.

Jag förflyttar min arm från Noel så den ligger på soffan istället, och lutar mitt huvud i min handflata.

"Förlåt", säger jag igen och han vänder huvudet emot mig.

"Det är okej, bara skriv ifall du sticker så jag vet vart du är. Eller snacka med mig. Du vet att du kan göra det. Och tro inte jag prioriterar en utekväll över dig för det gör jag inte", jag nickar bara emot honom och försöker ta in hans ord fast det knappt går. Det är som att jag inte förstår vad han säger.

Jag vänder på huvudet när jag hör att balkongdörren öppnas. Jag hade inte ens märkt att Noel stängt den.

"Skulle du ha mat?", frågar Julia i dörröppningen och Noel nickar. "Du får hjälpa till i så fall", fortsätter hon och går sedan in igen.

Noel tar ett bloss av ciggen innan han ger det sista som är kvar till mig. Sedan flyttar han på mina ben så han kan resa sig upp. Han säger ingenting när han går in men jag hör vad han och Julia säger direkt när han kommit in, innan han hinner stänga igen balkongdörren.

"Hur gick det?"

"Bra, tror jag. Hon log aldrig"

"Det är klart att hon inte gjorde. Det är rätt svårt att göra med ett brustet hjärta"