Zenit

Kapitel 16

Justins perspektiv

Rastlöst stampar jag med foten. Jag har känt en rastlöshet hela dagen. Jag vill bara hem.

"Men skärp dig." Suckar Adde och kollar på Alex som flinandes kollar ner i mobilen.

"Kolla henne då." Skrattar han och visar Adde ännu en bild. En av de tio tjejer han håller på med. Vi har suttit här i tjugo minuter, än så länge har han visat fyra brudar, deras konversationer och tjejernas nacken bilder. Dem två första bilderna var roliga att sitta och diskutera om, där efter blev det bara tjatigt. Det är ett under att han ens lyckats haffa upp någon tjej med dem få brända hjärnceller han har. Jag släpper grabbarna med blicken när mobilen börjar vibrera i fickan. Förvånat kollar jag på skärmen när Agnes namn lyser upp. Hjärtat hoppar ett extra slag när jag läser hennes namn. Det är inte ofta man ser henne ringa.

Förvånat drar jag fingret över skärmen och pressar mobilen mot örat.

"Justin han var här. Luckas. Han var här!" Skriker hon i andra änden. Förvirrat kollar jag mig om.

"Luckas?"

"Ja Luckas. Han från festen. Han var här! Justin vad gör jag?" När det går upp för mig vad hon pratar om reser jag mig upp.

"Vart är du?" Frågar jag.

"Jag.. jag. Vid macken. Du vet den kiosken."

"Jag kommer." Säger jag kort och lägger på.

"Vad är det?" Frågar Adde. Jag skakar bara på huvudet.

"Inget. Men jag måste iväg, vi ses senare." Utan att invänta ett svar börjar jag gå mot utgången.

Trotts att adrenalinet pumpar i kroppen håller jag tillbaks. Jag kan inte rusa dit och jag kan heller inte göra något för hastigt, det betyder dock inte att jag inte kan gå med snabba steg. Jag hopppas att hon inte gör något dumt nu, vilket hon haft en tendens till att göra dem senaste veckorna.

Pappa kommer döda oss om han får reda på vad som hänt, eller snarare sagt döda mig. Han har inte mage nog att skälla på Agnes, utan det är jag som kommer få ta emot all skit. Medan jag skyndar mig till platsen Agnes befinner sig på tänker jag ut alla mina valmöjligheter om hur jag kan stoppa denna människa.

Än så länge har jag kommit fram till två läsningar. Antingen döda honom eller skrämma honom. Han verkar inte ha tagit åt sig utav mitt första hot, så varför skulle han ta åt sig denna gång?

När jag ser Agnes lutandes mot ett träd ökar jag på stegen.

"Är du okej?" Hon hoppar till när hon hör min röst. Hennes ansikte ser skräckslagen ut och ögonen är vidgade utav oror.

"Han var här. Jag måste göra något. VI måste göra något." Hon börjar gå i cirklar och mumlar för sig själv. Hennes babblande gör det inte direkt enklare för mig.

"Agnes skärp dig." Suckar jag.

"Berätta vem han är?"

"Luckas. Han heter Luckas."

"Vad heter han i efternamn?"

"Något med Blom.." Tvekar hon vilket får mig att sucka ännu en gång.

"Kan du ge mig ett vettigt svar? Vart hittar jag honom?" Väser jag irriterat.

"Vad tänker du göra med honom?"

"Om han inte tar åt sig av mina hot har jag inget annat val än att göra mig av med honom. Jag tänker inte ta risken och bli avslöjad bara för att du inte kan bete dig normalt."  Hon biter sig hårt i läppen och vänder bort blicken. Just nu kunde jag inte bry mig mindre om hon blev upprörd. Det enda jag vill är att hitta den pussyn.

"Fine. Han är lång och har mörkt hår. Han var med en rödhårig kille. Dem gick åt det hållet." Pekar hon utan att möta min blick.

Jag koller åt riktningen hon pekar på. Jag ser ingen rödhårig kille. Det är omöjligt när det kryllar av studenter. Då kanske det är bäst att jag börjar leta. Jag behöver mer information om honom. Utan att bry mig om Agnes styr jag mina steg mot riktningen.

Agnes perspektiv

Jag mår inte bra. Vi ses hemma. Sorry.

Jag tycker på skicka och kastar ilsket mobilen på sängen. Att allt ska vara så komplicerat! Kan jag inte få leva problemfritt i bara en dag? En enda dag? Frustrerat drar jag handen genom håret. Elina kommer inte bli glad. Men helt ärligt så är hon mitt sista problem just nu. Jag får helt enkelt förklara för henne senare.

Om jag bara hade kunnat behärska mig hade inget av detta hänt. Varför följde jag med på den förbaskade festen. Allt jag gör blir bara så fel. Frustrerat fiskar jag upp en cigg u cigarettpaketet. Jag behöver något för att lugna ner nerverna. Och jag skiter fullständigt i att jag är inomhus.