Kapitel 19

273 16 1
                                    

De blåa och röda lamporna väckte mig ur mitt trans liknande tillstånd. Polissirenerna ringde inuti mitt huvud. Det va nästan som tinnitus.

Poliserna pratade med mig. Jag vet det, för att jag såg deras läppar röra sig. Men jag vet inte vad de sa. Jag lyssnade inte.

Alice vaknade till när polisen skulle ta bort henne. Hon skrek. Vrålade. Klöste och sparkade. Tjejen betedde sig som ett vilt djur. Men poliserna va helt obrydda av det. De ledde henne till polisbilen som stod utanför Hannas hus.

Alice tittade över hennes axel emot mig. Hon hade djävulens ögon. Och jag vet att om hon någonsin kommer nära mig igen, så kommer hon att ta ut hämnd.

Hanna, som stod bredvid mig, gav Alice ett långt finger.

Jag stirrade efter bilen när den körde iväg. Ljudet av sirenerna avtog allt eftersom. Snart var det tyst igen. Stilla natt.

Jag vände mig mot Hanna, samtidigt som jag lindade mina armar runtomkring mig själv.

Alice. Det förklarar ändå mycket. Hur David visste var jag bodde, hur han kunde va hemma hos mig... Alice har ju varit hemma hos mig förut. Hanna har till och med en hemnyckel dit. Om Alice tog den av Hanna så är det ju inga problem alls att komma in i mitt hus.

"Är du okej?" Frågade jag med torr röst. Hanna visade inga känslor. Tårarna som hon fällt förut hade hon torkat bort.

"Nej." Sa hon med kall röst. "Men jag kommer att bli det nån gång."

Jag hoppas du har rätt.

Snap från DavidDonde viven las historias. Descúbrelo ahora