THE BETTER NEIGHBORHOODS

Kapitel 5 - Fyverkerier

Jag greppade tag i bildörren och öppnade den. Vi satte oss i bilen medans pappa skrapade fönsterrutorna. De hade varit väldigt kallt de senaste nätterna så ett tjockt lager frost hade lagt sig över glaset.

Han höll på ett tag och kämpade med fönsterskrapan och när han var klar så satte han sig i sätet.

Bilen brummade igång och pappa backade ut på vägen.

"Sätt igång bluetooth!" ropade Tobias.

Pappa tryckte på touch skärmen där vi har gps och satte igång bluetooth.

Min bror började fingra på sin telefon och satte sedan igång musik. Såklart dubstep.

"Kan du inte sätta på någon bättre låt?" frågade jag och suckade högt.

Han svarade inte utan höjde bara musiken och kollade ut egenom fönstret.

"Pappa!" sa jag högt för att överrösta musiken. "Stäng av blutooth! Jag får huvudvärk!"

"Va säger du?" frågade pappa argt.

"Äsch!" sa jag surt och knäppte av mig bältet. Bilen var ganska stor och rymlig så jag klättrand lätt fram till framsätet och satte mig tillrätta i passagerarsätet. Jag stängde av bluetooth och på 1 sekund blev det lungt och skönt i bilen.

Tobias vände sig snabbt emot mig igen och stirrade mig in i ögonen med en ilsken blick.

"Vafan Leah! Sätt på igen för i helvete!" skrek han och knäppte upp sitt bälte.

"Nej! Om du ska lyssna på sån skit så får du ha hörlurar." sa jag irriterat till Tobias. "Jag får huvudvärk."

Han ställde sig på knä i mittensätet bak och sträckte sig efter radio.

"NEJ! TOBIAS! Att du är så trögfattad!" sa jag och puttade honom så att han ramlade bakåt.

"Lägg av nu båda två annars åker vi hem igen!" sa pappa. "Att ni inte ens kan sköta er i bilen.." Han suckade tröttsamt och satte på radion och bytte kanal till där de spelar gamla vinyl låtar.

"Mycket bättre.." sa jag och lutade huvudet emot fönstret.

När vi kommit fram till shoppingcentred klev vi ur bilen och gick bort till lasbilen som innehöll fyverkerier.

Det var en trä trappa som ledde upp till lasbilen och en liten disk nedanför. Det var troligen där man betalade.

"Va vill ni ha då?" frågade pappa med en trött blick.

Han hade jobbat natt skiftet på sjukhuset igår så han hade kanppt sovit någonting i natt.

"Ehh.. Tobias?" sa jag.

"Aa?" Han stog redan borta vid lådorna fulla av fyverkerier.

"Ska vi bestämma tillsammans i år eller ska du göra det själv?" mumlade jag.

Han svarade inte utan lyfte upp några olika lådor och gämförde dem med varrandra.

"Okej du fixar det, tydligen.." sa jag surt. och stoppade ner händerna i jackfickorna.

"Gå och ta din egen låda du." sa pappa och log. "Han kommer säker dra iväg med sina kompisar så vi måste nog ha några egna vi kan smälla."

Jag tittade upp på pappa och log tillbaka.

"Tack." sa jag glatt och gick bort till min bror.

Vi rotade runt bland dem ett tag och fler och fler människor kom. När vi äntligen bestämt oss så var det nästan fullt med människor i lastbilen, så vi fick lov att gå slalom emellan allihopa.

Pappa stog vid disken och pratade med en man som var i hans ålder. Vi gick fram och Tobias knackade pappa på axeln.

"Åh, ja här är mina barn!" sa pappa glatt och la händerna på våra axlar.

"Trevligt att träffas! Det är väll Tobias och Leah eller hur?"sa mannen och gav oss ett stort leende och reste sig upp. Han gick runt disken och ställde sig framför oss.

"Jag heter Richard" sa han och sträckte fram sin hand.

"Hej.." sa Tobias och kollade på mig och pappa nervöst.

Jag tog tag i hans hand och log tillbaka. "Japp, det är jag som är Leah!"

"Jag förstog det, om inte eran pappa gillar att döpa pojkar med tjejnamn och det motsatta!" sa han och skrattade.

Jag skrattade nervöst och tittade på pappa. Han ryckte på axlarna och log.

"Okej men nog o pratat nu." sa han och gick tillbaka till sin stol bakom disken. "Vad har ni hittat för kul?"

Jag la ner lådan på disken och detsamma gjorde min bror.

"Okej.. detta blir 589 kronor." sa han samtidigt som han la ner lådorna i en påse.

Jag kollade bakåt och såg kön som börjat bildas bakom oss.

Pappa fipplade med plånboken och fick sedan upp sitt kort. Han drog det i kortläsaren och tryckte in sin kod.

"Okej. Tack så mycket!" sa Richard och sträckte över påsen till Tobias.

"Tack detsamma." sa pappa och vinkade.

___________________________________

Ganska tråkigt kapitel men jaja. Ska till mina kompisar i stockholm så jag kommer nog inte skriva förrens nästa vecka. Har haft hemstudier och fotbolls träningar+matcher, så har inte orkat.

Men snääälla jag ber er kommentera  om det är bra/dåligt och era berättelser. Vill veta vilka som följer berättelsen :D♡

Harebra! #grönanimooonnn