Jag får ibland frågan: vad är det som gör mest ont?
Ja den frågan går inte riktigt att svara på för ju mer jag tänker på vad som gör ondast, ju fler saker kommer jag på.
Att inte höra henne röst. Att vara rädd för att glömma bort hennes röst.
Att inte höra hennes tjat.
Att inte behöva stå i hallen och vänta när vi ska någonstans för att hon alltid är sist ut.
Att inte få göra hennes kvälls tea. Att inte kunna ställa störande frågor till henne när hon försöker att läsa sin bok och dricka sitt te.
Jag saknar så mycket att få hjälpa henne borsta och locka sitt långa hår.
Att få krama henne när jag vill.
Att gå ut med henne på vår dag i veckan och bara spendera tid med henne.
Få höra hennes råd och jag saknar till och med de få gånger hon faktiskt skällde ut mig.
Jag saknar hela henne och det gör så ont i mig att jag inte kommer få henne tillbaka. Det gör så ont att leva utan henne och att behöva lägga blommor och tända ljus på för henne är nog det som gör det så verkligt.
Jag hoppas att ni har kvar era föräldrar eller den som alltid tagit hand om er. Jag önskar inte min värsta fiende smärta som denna. Smärta som aldrig någonsin tar slut.
Mamma du är min ängel och den som får mig att kämpa lite till även när det känns som det inte går längre. Jag hoppas att du har det bra där du är och du finns med oss hela tiden. Jag älskar dig så mycket. Merry Christmas mommy ♥︎
Och jag har inte glömt er alla fina som läser allt jag skriver och så. Ni är de bästa som finns. Jag har sagt det innan men jag säger det igen för det är så viktigt. Ta hand om varandra och uppskatta varandra. God jul mina fina fina läsare och vänner ♥︎
