Bara Min

del 5

Emma:

Jag vaknade upp flera timmar senare. Jag hade sovit gott. Bakom mig hörde jag djupa andetag. Ethan sover ännu. Eftersom det inte finns några fönster i detta rum så är det kolsvart. Jag gäspar och stiger upp ur sängen. Jag börjar gå framåt, trevande i mörkret efter badrummsdörren. Jag behöver gå på toa. Jag gick bara framåt så jag gick rakt in i dörren.

"Aj!" Skrek jag tyst. Jag lyssnade panikslaget efter Ethans andetag. De var fortfarande lugna och rytmiska. Jag pustade ut. Jag ville inte väcka honom för då skulle han kanske bli arg. Jag hittade dörrhandtaget och gick in i badrummet. Jag tände lampan, låste dörren och gjorde sen mina behov. Innan jag gick ut så tittade jag längtande mot badkaret. Jag måste fråga Ethan om jag fick bada. Jag smög ut ur badrummet och började gå mot de två dörrarna brevid skrivbordet. Denna gång så gick jag försiktigt fram så att jag inte skulle krocka med något. Jag hittade handtaget till den ena dörren. Jag öppnade dörren och gick in. Det var en WIC men den var tom. I den andra så kanske det fanns kläder. Jag trevade efter den andra dörren och hittade den. Denna WIC var full med kläder. Men det var kläder för killar så det måste vara Ethans kläder. Jag fick väll använda hans kläder istället då. För mina gamla kläder var inte så fresha. Jag tog ner en för stor hoodie från en hylla. Den var svart och hade ett tryck på magen där det står 'Badboy'. Ganska barnslig men den fick duga. I en låda så hittade jag ett par vita jeans som måste vara för små för Ethan. De passade mig perfekt. Jag klädde på mig kläderna och tittade på mig själv i en spegel som finns i Ethans WIC. Det såg inte så dummt ut. Det skulle kunna vara värre. Mitt hår var en röra. Jag måste fixa mitt hår. Jag smög ut. Vid sminkbordet hittade jag en hårborste. Jag borstade håret och skulle just börja söka efter hårsnoddar när jag hörde en röst bakom mig.

"Är du redan vaken" mumlade Ethan sömnigt.

"Ehm.. uhm.. ja jag är vaken. Är det okej om jag tar ett bad? Och får jag låna dina kläder??" Sa jag stelt.

"Visst. Får jag bada med dig?" Frågade han. Jag stelnade till.

"Jag skämtade bara, Emma. Handukar finns i badrummet." Jag tittade tacksamt mot hans håll. Jag kunde inte se honom för lamporna var fortfarande släckta.
Jag gick in i badrummet och gjorde en liten glädjedans. Jag älskar att bada!! Jag satte på vattnet. Medan badkaret fylldes med vatten så
klädde jag av mig. När badkaret nästan var fyllt med vatten så kom jag på att jag inte hade låst dörren. Jag sprang fram till dörren och låste den snabbt. Jag pustade ut. Sen sprang jag fram till badkaret och klev i.

__________________

När jag går ut ur badrummet så är Ethan försvunnen. Jag tänder lampan och checkar båda WIC så att han inte är där. Han kanske är på undervåningen. Jag går fram till dörren som leder ut. Jag trycker försiktigt ner handtaget och går ut. Jag stänger dörren efter mig. Jag smyger genom korridoren och nerför trappan. Det är knäpptyst i hela huset.

"Hallå?" Ropar jag försiktigt men jag får inget svar. Jag går in i köket och börjar leta efter något ätbart. I ett skåp så hittar jag oboy och i kylen så hittar jag mjölk och smör. Jag söker igenom skåpen och hittar ett glas, en sked och en smörkniv. På bordet finns det bröd. Fast de har ett stort, fint, dyrt hus så har de knappt någon mat. Jag brer en smörgås och fixar oboy.
Jag sitter tyst för mig själv och äter min enkla frukost när jag hör steg i trappan. Några killar rusar in i köket som jag inte sett tidigare. Först märker de inte mig. Men sen tittar en kille rakt på mig. Han flinar.

"Eyy, det är Emma!!" Säger killen glatt och pekar på mig när han ser mig. "Jag heter Eric och jag är snyggast här i huset." Jag fnissar lite. Han verkar vara shyst.

"Jag trodde att hon var blond." Viskar en kille till en annan. Men jag hörde det.

"Nej. Varför skulle hon vara det??" Säger en annan.

"Vet ni alla vem jag är?" Frågar jag blygt.

"Såklart vi vet!! Ethan har ju stalkat dig i flera månader! Han har berättat allt om dig! Jag är Jackson." Säger en annan kille och ler mot mig. Vänta va?? Vad sa han nyss?

"Vad sa du?!" Säger jag långsamt.

"Ethan har stalkat dig i ungefär 4 månader nu. Han blev kär i dig första gången han såg dig och bestämde sig för att kidnappa dig. Därför är du här. Det är den korta versionen" Säger han lungt som om det inte skulle vara något viktigt . Men det där var nästan för mycket för mig. Är Ethan kär i mig?? Är det därför jag är här? För att en idiot tror att han älskar mig. Fast vi aldrig ens har träffats?
Jag rusar ut ur köket och upp på andra våningen. Jag går in i "mitt" rum. Jag låser dörren och slänger mig ner på sängen. Jag börjar gråta. Så han stal mitt liv för att han älskar mig?? Jag saknar min familj och jag vill bara hem.

Ethan:

Jag låser upp dörren till huset och går in.

"Jag är hemma!!" Ropar jag medan jag tar av mig skorna. Jag hade varit på ett kort möte om en affär vi skulle göra. Jag var trött för att mötet hade varit så tidigt på morgonen. Allt jag ville göra just nu var att mysa med Emma. Jag gick in i vardagsrummet där killarna satt.

"Var är Emma?" Frågade jag. Det blev helt tysta när jag kom in.

"Hon är.." hörde jag Eric säga.

"Hon är på ert rum" sa Rick snabbt. Jag muttrade som svar. Något var fel. Jag gick upp till vårt rum. När jag vred ner handtaget så var dörren låst.

"EMMA!! Är du där inne?" Tänk om något hade hänt henne. Jag hörde snyftningar inifrån.

"Emma, öppna dörren!!" Då hörde jag hasande steg bakom dörren. Hon öppnade försiktigt dörren. Där stod Emma. Hennes ögon var svullna av allt gråt.

"Vad har hänt, Emma?? Varför gråter du?" Sa jag så mjukt jag kunde och strök bort en tår från hennes kind. Jag la mina armar runt henne. Jag kände hur hon stelnade till.
Lugna ner dig Ethan. Andas djupt. Bli inte arg. Skada inte Emma. Jag tog ett djupt andetag.

"Du kan berätta för mig, Emma" sa jag med min lugnaste röst. "Jag finns alltid här för dig. Om någon av killarna har skadat dig så är det bara att säga till." Hon skakar på huvudet.

"Vad har hänt då?" Frågar jag. Jag försöker hålla mig lugn.

"V-v-varför" viskar hon. Jag rynkade pannan.

"Vadå varför??" Svarade jag

"Varför förstörde du mitt liv?"