Bara Min

del 2 - Ethan

Emma:

"Sluta!! Du skadar honom!" Skriker jag förskräckt. Mannen slutar direkt, stiger upp och vänder sig sakta om. Det är ingen man. Det är en kille som står framgör mig. Han ser ut att vara några år äldre än mig. Vi får ögonkontakt. Hans ögon är nästan svarta av ilska.

"Han tog på dig!" Fräser han. "Han kysste dig fast du inte ville!" Spottar han fram. Jag öppnar munnen för att säga något emot. Men det han säger är sant. Så jag stänger munnen och tittar bort.

"Mår du bra, Emma?" Säger killen och lägger en hand På min axel. Hans beröring förvånar mig. Vad gör han? Och hur vet han vem jag är? Jag rynkar pannan.

"Känner jag dig?" Säger jag förvånat. Han blir nervös och tar bort sin hand. Han för sin hand genom håret.

"Ja-jag m-måste gå. Hejdå.." stammar han fram. Jag öppnar munnen för att säga något men stänger den igen för han är redan borta. Jag tittar ner på William. Hans ansikte är fullt av blåmärken. Men han förtjänar det. Mina tankar går till den andra killen istället. Jag hade inte sett den där killen förut för jag tror inte att han går på min skola. Och var kom han ifrån föresten? Jag skakar på huvudet och jag börjar gå iväg, in på skolområdet.

____________

Innan var skolgården tom men nu är den nästan proppfull. Jag hittar Fanny och Allison på vår vanliga plats.

"Emma! Var har du varit?" Säger Allison oroligt.

"Vi kan inte prata här. Vi går någon annanstans där det inte är så mycket folk." Säger jag. Vi går och sätter oss på en bänk som ligger en bit bort från de andra bänkarna på skolområdet.

"William kom fram till mig.." Säger jag tyst.

"Uhh.. Vad hände" säger Fanny.

"Han tvingade med mig bakom skolan och började hångla med mig. Men sen kom en annan otroligt snygg kille och misshandlade honom! Han var jättearg!"

"Vad hände med William?"

"Eeehhm.. Jag vet inte. Jag lämnade honom där." Säger jag tvekande

"Han kanske gick hem" föreslog Allison.

"Kanske det." Mumlade jag. Jag måste gå och prata med honom tänkte jag för mig själv.

______________

Ethan:

Idag var jag på otroligt bra humör. Emma hade gjort slut med den där skitstöveln. Hon var bara min och ingen annans. Nu behövde hon inte bry sig om honom.
Jag satt i min bil utanför hennes skola. Jag ville bara vara nära henne, krama om henne och leka med hennes hår. Snart skulle jag få göra det. Inte ännu men snart. Under tiden så försökte jag se henne så mycket som möjligt.
Plötsligt så ser jag en kille komma släpande på.. Emma? Och den killen är såklart William. Jag blev kall i hela kroppen. Mina muskler spändes och mitt hjärta slog otroligt snabbt. Han rör inte min tjej!! Jag klev ut ur bilen. William hade tryckt upp henne mot väggen. Han tafsade på henne! Han tog på Emma! Min Emma. Jag sprang det snabbaste jag kunde. Hon försökte kämpa emot men han var starkare. När jag var framme vid dem så slog jag undan William. Han föll ner på marken. Jag började slå honom med all min kraft. Jag kunde inte kontrollera mig. Men så hörde jag hennes röst.

"Sluta! Du skadar honom!" Ropade hon. Brydde hon sig om honom ändå? Jag gjorde som hon sa och slutade slå honom. Jag steg upp från marken. Jag vände mig om och fick ögonkontakt med henne. Det var första gången hon såg mig. Nu viste hon att jag existerade. Jag blev nervös. Men när jag såg hennes vackra ansikte så slappnade jag av. Jag ville bara kyssa henne men då skulle jag vara precis som William. Och det ville jag ju inte.

"Men han tog på dig" det bara flög ur min mun. Hon skruvade på sig och såg lite besvärad ut.

"Mår du bra, Emma?" Sa jag försiktigt. Hon rynkade pannan. Hon var så gullig.

"Känner jag dig?" Sa hon. Fuck. Jag hade sagt hennes namn.

"Jag måste gå.. hejdå" säger jag snabbt och springer iväg. Fuck, fuck, fuck. Nu har hon sett mig och hört min röst. Jag hoppar in i min bil och kör iväg så fort jag kan. Kan hon veta något nu? Något om mig och vad jag tänker göra?? Nej hon kan inte veta något ännu.
Jag måste lugna mig. Jag ska prata med killarna först. Så kan vi bestämma datum när vi ska kidnappa henne.

__________________

Jag smäller igen dörren.

"Killar!! Vi ska ha möte!" Ropar jag. Ingen svarar. Jag suckar och går in i vardagsrummet och ingen är där. Jag hör röster från spelrummet så jag går dit.

"JAG VANN!!" Jack hoppar upp ur soffam och lägger händerna upp i luften. Jag suckar och går in.

"Heyy Ethan. Var har du varit? Stalkat bruden?" Säger Isac retsamt.

"Ja det har jag. Och vi ska ha möte NU." Killarna suckar och följer efter mig. Jag går in i vardagsrummet. De följer efter och sätter sig ner på soffan.

"Har något hänt, Ethan" frågar Justin.

"Jag misshandlade hennes ex." Säger jag stolt

"Han tafsade på henne och jag sprang fram till honom och misshandlade honom. Ingen behandlar min Emma på det sättet"

"Så du misshandlade honom framför henne??" Frågade Isac.

"Ja det gjorde jag. Nu har hon sett mitt ansikte och jag är lite paranoid så därför så har vi det här mötet. Vi måste bestämma datum och det måste ske ganska snabbt. Några förslag på när ska vi kidnappa henne?" Frågade jag ivrigt.

"Allting är förberett så vad sägs om imorgon kväll? Vad gör hon då?"

"Då är hon och hennes familj antagligen hemma. Och vi kan inte riskera att de hinner se oss. Vi kidnappar henne när hon går hem från skolan istället. Hennes föräldrar kommer hem lite senare" sa jag. De andra nickade.