opposites attract

del 1

Jag håller mig fast vid den tanken när jag slår mig ned vid långbordet. Killarna vid bordet har redan börjat med en konversation om deras tjejer, om de har någon såklart.
"Hur går det med Isabelle där hemma då?" Nils slår Emil i ryggen medan Emil håller på att sätta sin tugga i halsen. Alla vid bordet viker sig av skratt och får paret lite längre bort att ge oss sura blickar.
"Joorå" kraxar han fram mellan hostningarna. "Vi testar med långdistans och ser om det funkar, annars går det bra. Själv då Nils?" Nils som alltid har ett leende på läpparna berättar om hans flickvän Nellie som ska åka hela vägen till Los Angeles för att se oss - eller ja, han-där. Han skickar frågan vidare till Elias som sitter framför mig med armarna i kors i en avslappnad pose.
"Nej." Han kollar inte ens upp när han svarar kort. För första gången någonsin flagnar Nils leende av honom när han förvirrat frågar "Va?" Elias hår faller ner i hans ögon när han rättar till sig i stolen. Hans iskalla blick fäster sig vid Nils. "Du hörde vad jag sa, nej, jag har ingen flickvän." Det där fick slut på alla konversationer och gör det nästan omöjligt att starta en igen utan att göra det otroligt stelt.

När tystnaden precis börjar kännas kvävande kommer tjejen ut med min och Tobias mat, precis som att hon hörde mina rop på hjälp för att försöka rädda stämningen. Jag vrider mig åt höger där Torbjörn sitter med mobilen i handen. Att starta en konversation då känns bara som en invadering på ens tid. Plus att jag inte känner han så väl än. Torbjörn är storvuxen och två år äldre än mig. Vid första ögonkast kan han se lite, skrämmande ut med hans svarta korta hår, utmanande kläder och hans resting bitch face. Det finns ingen särskild anledning varför vi inte har pratat, vi har helt enkelt inte varit i samma rum samtidigt. På scenen har vi inte tid och under uppvärmningarna innan har alla varit så fixerade vid ens egna delar. Jag vid gitarren för att bli helsäker på något solo och Torbjörn på någon extra svår rap-del. Att starta ett samtal med honom nu känns inte som rätt tillfälle. Så istället låter jag bara maten tysta mun.

Mobilen vibrerar i bakfickan och skärmen lyses upp av min mammas ansikte.
mamma
Läste nyss en artikel om er, hoppas det går bra där. Vart är ni nu?
jag
Det går bara bra här, ska jag ringa imorgon?

De olika tidzonerna gör att vi måste planera våra samtal långt innan, så att hon inte ringer mig 6 på morgonen och jag henne mitt i natten. Hon tog det väldigt hårt när vi fick beskedet om den här touren. Jag bodde med min mamma i en by mitt i Norrbotten, så när jag skulle åka fick jag ta avsked av nästan hela staden. Den lokala tidningen hade fullt upp med nya artiklar och jag fick meddelanden om intervjuer stup i kvarten. Jag önskar att jag hade hunnit sä...
"Oof!" ljummen dricka rinner ner på min t-shirt. Jag flygger upp ur stolen och den skrapar hårt mot golvet.
"Sorry alltså, det var Nils som buttade mig!" Elias tar förtvivlat upp sina servetter och trycker ner de i min hand. Jag lägger ner min mobil, säger något i stil med att det är lugnt och går sedan mot toan.
Vafan, sliskig cola har stickat fast sig på huden och min vita t-shirt har fått en stor brun fläck på den. Jag drar den över huvudet och baddar med blött papper på magen. jag får byta när jag kommer tillbaka in på bussen. Två snabba knackningar på toadörren får mig att frysa till.
"Vi går tillbaka till bussen nu så du vet, kom när du är klar." Jag öppnar dörren och ser att det är Elias. Han ser lite ställd ut och jag kommer snabbt på att jag inte har någit på överkroppen. Jag sätter snabbt på mig tröjan igen och tvingar ner den äckliga, smutsiga känslan jag får av den.
"Ska vi gå?"
Och det gör vi. Vi hinner till och med börja åka igen innan tanken slår mig. Jag glömde mobilen på bordet.